Jag är ingen basketspelare. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.
Men det var trevligt iallafall. Ända tills jag vrickade foten i min iver att hämta bollen.
Ont gör det men det går väl över. Värre är alla hormonstinna krogvakters misstänksamma uppsyn när man spiknykter kommer instapplandes på krogen.
Hade inte varit helt fel om vissa av dom hade fått en lektion i gott uppförande. Jag kan givetvis förstå att dom tror man är berusad, eftersom stukad fot faktiskt är en av de vanligaste sätten att dölja sin berusning när man försöker komma in. Men med en viss personkänsla ska det inte vara speciellt svårt att se skillnaden mellan en äkta och en fejkad skada tycker jag.
Och dom behöver ju inte snofsa upp sig som vore dom världens mest viktiga personer.
Fast det kanske är så. Kan man inte få ett riktigt jobb kan man ju alltid bli en obstinat och maktfullkomlig dörrvakt...
Gårdagen har iallafall lärt mig en sak. 114 kilo soffpotatis hör inte hemma på en basketplan. Jag får hitta mina källor till fysisk träning på något annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar