En Nyström blev en Söderholm.
Två blev en
På de flesta bröllop man har varit på har man då man satt sig ner och börjat läsa i häftet kunnat konstatera att den meny som serveras oftast inte är så märkvärdig som det låter.
"Kalvfärsbräserad vitlökshängmörad köttmedaljong av helstekt get på en spegel av hallonsauterade champinjoner i löksky, serveras med viltfångad ekologisk gratine"
Så brukar det låta, sen får man in det gamla vanliga hederliga, d.v.s. fläskfile och potatisgratäng. Förvisso en väl beprövad rätt som funkar i alla lägen men det är ju lite trist att alla bröllop kör på samma stil.
Så var det inte igår
Istället stod det kort och gott sommarbuffé på menyn, precis som det också var. Rostbiff, kyckling, lax, m.m. Enkelt,utan krusiduller, men ack så fantastiskt gott!
Efterrätten var en läcker lakritspannacotta, och bröllopstårtan som var kreerad av Minicab-Jenny var en mycket god upplevelse.
Nu är det ju kanske inte maten som är det huvudsakliga på ett bröllop utan sällskapet. Här hade arrangörerna gjort ett fantastiskt jobb. Istället för att proppa programmet fullt med allehanda evenemang så lämnades mycket tid till vimmel och samtal mellan gästerna, ett enkelt och genialiskt grepp, utan att man för den skull släppte fokus från kvällens två huvudpersoner!
De båda var förövrigt fantastiskt vackra, om än aningen nervösa kan jag tänka...
Men allt gick ju vägen till slut, och en mycket trevlig kväll var till ända. Dock kunde den ha slutat bättre. Jag fick nämligen uppleva vad alltför stor tilltro till sitt eget ölsinne kan orsaka...
Jag önskar er all lycka i framtiden Moa & Markus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar