Det small

Hann inte märka speciellt mycket.

Helt plötsligt var den bara där. Marken. Avsevärt mycket närmare än den varit för en sekund sen.

Jag hade varit och lämnat 68 på Åke Eriksson.

Nä den är inte trasig!

Det var service och lite småfix att göra. Och igår hade jag punka på vänster fram så jag hade satt däcket som jag skulle lämna in för rep bakom bilen i väntan på min transport till Däckia.

Sen kom verkstadsgubben ut och skulle hämta bilen, så jag fick bråttom. Han hade ju säkert inte sett däcket utan bara backat över det, så då var jag tvungen att kuta dit och hämta det.

Det var då det small

Som tur var så gick det ändå bra, lite blod har ingen dött av. Och brillerna höll ju...
Hade varit surt å gå in på Synsam med de två veckor gamla bågarna å tvingas bekänna färg...

Ingen vidare bra start på dagen alltså, men den blev bättre.

Promenaden med E och Doris till Gråsjälören var trevlig trots att det blåste som aldrig förr. Och sen blev bilen klar. På rekordtid som vanligt!

Men sen small det igen...

Inte med marken den här gången, utan i soffan.

Jag kan väl inte direkt påstå att jag har sovit riktigt så mycket som jag borde den senaste tiden, och i eftermiddag tog det ut sin rätt.

Tre timmar senare vaknade jag med nackspärr och krokig handled.
Ytterligare aber att lägga till de tidigare ömmande skadorna från förmiddagen.

Jag borde ha lagt mig i sängen. Man lever så länge man lär.