Jag svävade mellan liv och död. Mellan hopp och förtvivlan.
Jag är ju egentligen inte någon sån där extremt inbiten fanatiker.
Ingen huligan
Men vid såna här tillfällen är jag 100% röd. Precis som hela hallen var idag. Stämningen var uppenbarligen sjukt jävla tät!
Jag ville vara där men det fick jag inte.
Såna här gånger är teven ett mycket dåligt substitut. Fast man hörde ju hur hallen kokade. Bergvikskurvan är tillräckligt nära Coop Arena för att detta skall vara möjligt.
Vilket fruktansvärt spännande drama det var!! Jag har inga naglar kvar, har även ätit upp mina fingertoppar, fingrar, händer och armar.
Fråga mig inte hur jag kan blogga
Hjärtat befann sig vid flera tillfällen många meter ovanför halsgropen.
När Luleå kvitterade till 3-3 lyckades jag nästan skrämma en stackars hund till döds. Det lyste av skräck i hennes djupa ögon. Fast det gick snabbt över.
Och när Luleå avgjorde kramade jag en man. Min homofobi fick sig en tung törn.
Men vad gör man inte för sitt lag?
:-) jag såg 3:e perioden av matchen på tv när vi var hos vänner i Skellefteå och skrek till när Luleå kvitterade och glömde bort att jag hade min sovande dotter i famnen.
SvaraRaderaHon blev rädd och sen fick jag inte hålla henne resten av perioden.
Sen ville vi hem så jag lyssnade på resten av matchen på radion så spännande.
Jag skrek många gånger nej nej nej.
Det var helt underbart när de vann och dessutom att fd Stockholmaren Robin Johansson gjorde målet var extra kul.
Hälsningar Erik
Med detta kan man dra en slutsat... Var aldrig nära en man när han tittar hockey, man vet aldrig var det slutar... Och det värsta var att det var på min arbetstid dessutom!!! Snacka om arbetsmiljörisker...
SvaraRadera