Jag har inget emot min granne mittemot. Kattkvinnan alltså för den inbitne. Hon är väl trevlig, tyst på nätterna och allt det där...
Men nu är det ju så att hon bedriver en viss verksamhet med katter. Och katter kan ibland avsöndra en viss odör.
Jag är inte brydd, ty om man en gång har överlevt herr Svanbergs äggisar i ett slutet utrymme utan möjlighet till flykt finns det ingen dålig lukt. Tro mig.
Min andra granne har inte upplevt detta panikfyllda tillstånd. Därför har min andra granne satt upp en doftgran på sin dörr. Det innebär att luktgradienten i vår trappuppgång är ganska intrikat. Först neutral, sedan skog sedan stockholms tunnelbana på en söndag morgon.
Fast jag är nöjd. Blir intressant att se hur detta subtila krig skall utveckla sig :)
/Mumlet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar