Det finns en varelse som brukar uppehålla sig på Bergvikskurvan ibland på nätterna.
Några kallar henne katt. De flesta kallar henne råtta. Jag kallar henne hund.
För trots hennes ringa storlek och vikt så är hon är en hund. Temperament som få i denna värld, men med lite hamburgare kan man blidka de flesta. Jag är nog definitivt ingen kännare, det där med korrekt uppfostran o.s.v. är nog inget för mig, men leka det kan jag!
Och jag gillar tanken faktiskt, att ha en sån där liten Papillon vore inte så dumt, den är ju mycket enklare än en "riktig" hund, eftersom den är så liten och lätt.
Äter knappt nåt. Tar ingen plats. Motionerar sig själv.
Det enda man behöver göra är att släppa ut den så att den får pissa, resten av motionen kan man skapa genom lek.
Såklart så är det ju kul att gå ut med en vovve ibland.
Om inte annat så har jag hört att det kan generera viss positiv kontakt med det täcka könet :)
Och en sån där liten söt bit borde kunna få de flesta brudar på fall...
När Betty Silwerplatz får barn står jag först i kö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar