Nystart

Så blev det då äntligen (?) definitivt.

I torsdags sattes Mytax i konkurs och de flesta reagerar på detta med bestörtning.

Ja visst är det ju lite vemodigt att man efter sju långa blodiga år inte längre kan kalla sig egen företagare, och såklart tråkigt att fyra anställda förlorar sin sysselsättning, men de har ju i alla fall turen att få lönegaranti.

Själv får jag noll. nada. zip.

Detta anses ju givetvis vara starkt orättvist då jag varit anställd på samma villkor som alla andra och betalar lika mycket i skatt. Men det är ju bara en negativ sak i hela raden som kommer med egenföretagande.

Det finns även en hel del positivt i det här för mig personligen, jag har nu en helt annan möjlighet att vidga mina vyer och sikta mot något annat, och nu, när nån ringer och frågar om man kan jobba julafton kan man ju faktiskt begagna sig av det uttryck som man inte har kunnat fast velat använda i sju år:

DU KAN TA DITT JÄVLA PASS OCH STOPPA UPP DET I RÖVEN!!

Typ... fast det är ju bara för att jag slipper vara desperat som jag kan göra så, tydligen måste jag ha varit en ganska bra chaufför, ty sedan i fredags hade jag haft jobb dygnet runt om jag hade velat...

Så sammantaget så tror jag det här blir bra.

Återstår att se om jag tycker detsamma till sommaren då det står klart hur mycket av skulderna som hamnar på mig personligen... :)

Härlig vecka med ohärligt slut

Detta är nog det äckligaste inlägget i Mummelbloggens historia, så är ni krösmagade så rekommenderar jag att ni slutar läsa...

Förra veckan avfrostade jag frysen.

Spenderade föregående helg i Umeå där en stor schackturnering ägde rum. Efter detta evenemang som slutade sisådär för min del så åkte vi vidare söderut för att plocka svamp, eftersom min sambo hade hört att det blivit svampexplosion i södra Sverige. Så vi styrde kosan mot Enköping och Fagerskogen där vi plockade lite kantareller första dagen, dock fanns de inte i så stor mängd som vi hoppats på. Efterföljande två dagar spenderades i skogarna utanför Arboga där vi faktiskt hittade hyfsat med trattkantareller, även om de inte var så många som det brukar vara vissa år.

På onsdag kväll efter en hel dag i skogen tog vi bilen till Stockholm Quality Outlet i Barkaby för en liten behövlig paus från svamprensningen.

Där spenderade vi alla pengar som finns i hela Sverige.

Dagen efter blev det en tidig avfärd norrut mot min sambos föräldrabostad som angjordes sent på kvällen.

Hela nästföljande dag spenderades vid köksbordet, för rensning, torkning och packning av svamp, och genom idogt arbete lyckades vi faktiskt bli klara med alla de 20 kilo vi fått in.

Nu till det äckliga, och även för att återknyta till frysen som nämndes högre upp...

När vi sent omsider kom hem på lördagseftermiddagen så möttes vi i dörren av en minst sagt mindre angenäm odör.

Jag hade frostat av frysen innan vi åkte, jag hade satt tillbaka alla frysvaror. Dock hade jag utelämnat en smärre detalj. Nämligen att slå på frysen igen...

20 matlådor, diverse abborre och några kilo spenat fick kasseras och jag kan villigt erkänna att en och annan spya följde med maten ner i slasken.

Sensmoral med denna historia:

Låt någon som inte har Alzheimer frosta av frysen nästa gång...

Pissets skitdag

Den här dagen vill jag helst glömma så fort som möjligt...

Det började med att jag åkte till Piteå och besiktade min "fina" Toyota Corolla som jag köpte billigt som övningsbil.

Kom därifrån med en dödsdom. Hela underredet är sönderrostat och att laga kostar för mycket...

Förra året besiktades den utan anmärkning i Södertälje.  Kan tänkas att dom inte är lika petiga på rost söder om dalälven...

Som om inte detta vore nog så glömde jag mina nycklar och bokningstaggen i tvättstugan varpå jag fick spendera en timme hos min granne tills sambon hade vaknat och kunde släppa in mig i lägenheten...

Nu måste jag stå och vakta vid tvättstugan klockan 18 så att jag kan få ut mina kläder därifrån.

Sstans jävla skit och klockan är bara 17.45.

Än hinner det hända mycket skit innan dagen är över...

Knarkfåglar

Det stora fågelkriget fortsätter, nu på en ny nivå...

Dom tyckte inte att det räckte att skita på min bil och mina fönster, nu har dom jävlarna börjat stjäla våra fimpar!

Vi har mogna jordgubbar på balkongen, men av nån anledning tycker dom bättre om fimparna, varje morgon man går ut så har dom varit och grävt runt i burken så det ligger fimpar över hela golvet. Men jordgubbarna är orörda.

Jag undrar om dom jävla fyllkajorna gillar sprit också, kanske ska hälla i lite vodka i burken istället för vatten så dom får lära sig en liten läxa, fast kom just på att brandrisken för detta experiment kanske är onödigt hög :)

Men en sak är då säker, jag tänker inte ge upp detta krig i första taget!

Allt är inte mynt som glimmar

Jag tror mig ha kommit en gigantisk komplott på spåren... En komplott iscensatt av sinnessjuka myntälskande mördarekonomer på ett enormt globalt växlingskonglomerat.

Jag nämner inga namn, men vi kan kalla dom Fåreks.

Upprinnelsen till min irritation är att detta företag som vi kan kalla Fåreks vägrar växla mynt som är för små. Och när dom väl växlar mynt så drar dom av 15% från kursvärdet.... :@

Alla som har rest i Europa vet ju hur förbannat mycket mynt man blir överöst av. Eurovalutan som ska vara så modern stoltserar med hela 6 olika myntvalörer och i Polen har de fortfarande kvar ettöringen som betalningsmedel!

Säga vad man vill om konpungariket Sverige men vi har iallafall inte lika många jävla knullmynt här...

Detta är en iscensatt komplott av slipsnissarna på Forex. Förlåt, jag menar Fåreks ...

"Spara kvittot så slipper du avgift när du växlar tillbaka".

Jo pyttsan! Vad drömde ni sen?

Jag tror jag (Får eks)em i huvet...

Blåbärsguld

Hörde på radio idag om Thailändska blåbärsplockare i Umeå som fått åka hem utan lön och fått arbeta under usla villkor.

Såklart trist när det blir så men det är inte så underligt.

Staten tycker givetvis att alla bärplockare ska jobba enligt svenska villkor men med dom avgifter som finns här är det inte rimligt för arbetsinsatsen för att tillverka en burk sylt borde åtminstone vara minst 30 minuter och det vet vi ju alla vad trettio minuters jobb kostar här.

Vem vill betala 180 kr för en burk blåbärssylt?

Alternativet blir förstås att pallra sitt feta ärsule ur soffan och hämta sina egna bär...

Men det lär ju inte hända i det förslöade Sverige i första taget...

Sensmoral: dumpa arbetsgivaravgifterna så kanske vi kan få in lite människor som ids arbeta i det här landet!

Tre hål i dörren

Vistelsen i Polen går mot sitt slut och trots ett väder som inte kanske stod upp till förväntningarna så måste man säga att resan har varit en stor succé.

Förvisso har det spenderats en hel del pengar men hade man köpt allt som vi har köpt här i Sverige hade man ju varit skuldsatt för resten av livet...

som exempel kan nämnas en äkta skinnjacka för 1600 kronor som lätt hade kostat 6000 i Sverige.

Och huvudsyftet med resan har uppfyllts med råge! Att besöka en tandläkare i Sverige är lika idiotiskt som att elda upp pengarna och kasta askan i sjön. Här gör dom jobbet dubbelt så bra för ett pris som är löjligt lågt. Fyra lagningar som inte syns (!), polering, tandstensborttagning samt en massa lärorik information för mindre än 2000 kronor och man får full garanti på jobbet... Detta hade kostat långt över 10.000 i Sverige.

Varför är nån så korkad att man går dit?

Så det var definitivt värt allt besvär och så fick vi ju en veckas semester på köpet.

Det finns dock en sak som jag undrar över... varför har ALLA polska toalettdörrar tre borrade hål längst ner?

Det antas bero på nån slags luftventilering och när man tänker efter så tycks det fungera för inte har man då tänkt på att det luktar död bäver när man går in på toa. Detta kan ju förstås även bero på att Svanberg inte är här. .. :)

Idag går färden hemåt med fullastad Mersa. Men först ska vi besöka Auschwich och flygmuseet i Krakow.

Hejdå alla grundlurade svenskar!

Det sjätte sinnet

vi hade en sån där halvtrist kväll och visste inte riktigt vad vi skulle hitta på.

När vi stod på balkongen och rökte så frågade min sambo om vi skulle ringa en kompis och kolla ifall dom var i stan.

Sedan gick jag in och kollade min telefon, då hade jag fått ett sms från sagda kompis som frågade om det var fest ikväll!

Snacka om att vissa kvinnor har intuition...

Lantlig idyll

Husköpartankarna tog idag ett stort steg mot sitt förverkligande.

Idag har vi kollat på ett hus som jag har sneglat på ett tag, finns en del att göra såklart, men potentialen är hög och det kliar i byggfingrarna!

Det faktum att jag känner säljaren av det aktuella objektet är givetvis också ett stort plus...

Fortfarande återstår givetvis en hel del funderande och banken måste ju också säga sitt, men det ser lovande ut. Det enda man måste göra är väl att hemlighålla att man är egen företagare, för får dom veta det tar dom fram vitlöken och krucifixet...

Snart kanske man blir Törebo!

Moment 22

Dom blir aldrig nöjda!

När man har byxorna under magen blir dom arga för att jag visar min buttcrack.

Och när jag drar upp dom till midjan blir dom arga för att jag ser ut som en tönt.

Frågan är ju vad man ska göra för att dom ska bli nöjda?

Numera så måste jag dock dra upp dom, för Sandra tyckte att jag skulle ha stora byxor så att jag inte tappar dom, problemet är bara att jag tappar dom när jag drar in magen, vilket man ju måste göra ibland när man bär tunga väskor.

Just detta dilemma fick jag uppleva häromdagen då jag tappade byxorna mitt på Varvsgatan när jag hade båda händerna upptagna, tur då att jag hade dom nya snygga kalsongerna på mig som jag fick i födelsedagspresent :)

Alltid kul att få ge kunden ett skratt som han kunde leva på resten av dagen...

Och för min egen del spelar det faktiskt inte så stor roll, den bjuder jag på, eftersom vågen visar fem kilo minus efter två veckor.

Att gå ner under 100 är enkelt, och den här gången får man hoppas att det ska hålla sig där...

Heja Hubert!

Vi har som ni kanske vet fått lite växter på balkongen i år.

Två lådor med mumsiga jordgubbsplantor som växer och frodas, snart är det dags för första skörden!

Dessutom har vi en bönranka som heter Knut, eftersom han gillar att göra knut på sig själv...

Knut har vuxit sig stor, är nu över en meter hög, från att ha varit en ynka liten miniplanta i maj, och han har gett oss en imponerande mängd med bönor som vi har använt i vår matlagning.

Förutom Knut så har vi två chiliplantor som heter Manuêl och Hômero, samt en gurkplanta som heter Christer.

Chiliplantorna har gett oss ett antal chilifrukter, och nu verkar dom vara på gång för ytterligare en skörd i höst.

Christer är något segare, men med tanke på att han bröt halsen i maj, och efter den fadäsen har repat sig imponerande så är det nu snart en gurka klar och säkert åtminstone fem till på gång.

Eftersom vår balkong är ganska högt belägen i ett hörn verkar det som att insekterna har lite svårt att hitta hit, men de senaste dagarna har humlan Hubert luktat sig hit, och gör ett bra jobb med pollineringen av Christer.

Ett orosmoln är att jag idag såg kråkan Kennet cirkla misstänkt över taket i jakt på jordgubbar, de är mina så du kan glömma dina idéer Kennet!

Annars är det väl bra, har kört femton minuter Zumba på morgonen och de senaste två veckornas hårdkörning har resulterat i ett femkilos viktras vilket givetvis är trevligt...

De ovanstående framstegen gör att det numera fullt utvecklade grannkriget känns lite lättare att hantera...

Servicemind

I taxibranschen kan man ju tycka att det borde vara naturligt att vara serviceminded.

Det innebär alltså att man bör och ska hjälpa sina kunder med det dom behöver hjälp med. Inom vissa gränser såklart.

Står man i en kiosk kan man ju också tycka att servicemind borde vara självklart.

Fast tydligen inte för alla...

När det är 10 minuter till rast och ett plan precis har landat på Kallax, vilket innebär att det står 4 personer i kioskkön t.ex. kanske man inte bör stå på sig med att man ska ha en tidigare rast eller?

Så liten blåsa kan väl ingen ha att man inte kan knipa igen den eller det större hålet i huvet och serva sina kunder?

Fast i det här fallet sitter nog det största hålet inuti huvet...

Pimplargränd

Överväger att lämna in ett förslag till kommunen om namnbyte på våran gata.

Den heter Metargränd men Pimplargränd hade varit ett mer passande namn.

Varför då då undrar ni säkert?

Jo för att det är så stora jävla gropar i den att man snart kan sätta ner pimpelspöt och fiska i dom, ty hålen går snart ända ner till grundvattnet!

De har förvisso varit här och fräst bort en del asfalt för att förbereda för asfaltering, men det är bara på ca 10% av hålen och inte på dom värsta. Dessutom gjordes detta för snart två månader sedan, och ännu har man inte sett röken av nån asfaltbil...

Som om inte det vore nog har de flesta av våra grannar för vana att parkera sina bilar på den sida av vägen som inte ser ut som en grevéost, d.v.s. där det inte finns några hål, varför man måste kryssa genom hålfältet med tungan rätt i mun för att inte slå sönder hela underredet.

Räkna inte med att man får nån ersättning om detta skulle inträffa...

Ty vi betalar tydligen inte tillräckligt med skatt för att få farbara vägar i Luleå!!

Det är fan patetiskt!

Nix till Rix!

Instämmer verkligen i det uttryck som en vän till mig yppade häromdagen.

Äntligen! 

Nix-registret som spärrar ditt telefonnummer från satans jävla försäljarbögar från helvetet finns nu även för mobiltelefonen!

Helt underbart skön nyhet för oss stackars egna företagare som annars tvingas utstå dessa helvetets jävlar flera gånger om dagen. Även lördagar, söndagar, helger samt på julafton...

Nu finns det väl svin som struntar i register som dom struntar i lagen i största allmänhet men lite bättre ska det väl bli...

En annan hatisk grej i livet är ju all denna satans jävla radioreklam som dom oförtrutet pumpar ut en miljard gånger per sekund...

Suredo suredo! och vad fan är den där jävla elska-grejen? Vem fan  blir sugen av att köpa deras tjänster när dom försöker proppa ner det i halsen på en flera gånger i timmen fast det redan är proppfullt där?

Som tur är kan man ju bara byta radiokanal och numera när jag har hittat till morgonpasset i P3 så undrar man varför man någonsin ens började lyssna på rix och mix och allt vad dom heter...

Kodjo Akolor och hans kollegor är ju världens skönaste människor. Och att man slipper reklamen är ju givetvis ett mycket stort plus! 

Fågelspya

Det hände i förrgår. Det hände i natt. Och i går kväll var 66:an nytvättad, dock inte direkt i morse...

Rätta mig om jag har fel, men när jag var barn på 80-talet var en fågelskit ca 1 cm i diameter, ett litet märke på sin höjd, eller?

Riktigt så tycks det ju inte vara nuförtiden...

Måndagens blaffa (i ordets rätta bemärkelse) var väl typ 3 decimeter stor, rakt över hela jävla motorhuven, och i natt hade dom satans jävla flygfäna skitit ner hela sidan på 66, och då menar jag HELA sidan. Samt skolskylten...

Dessa jävla monsterfåglar måste ju ha käkat en hel jävla tankbil med fil i morse!!

Om inte detta var nog har dom satans jävla kukfåglarna skitit ner halva privatbilen oxå, och döm om min förvåning när det bara är mina två bilar på hela parkeringen som har drabbats...

Har väl nåt med färgen att göra kanske.

Överväger snart att göra som i Red Bull-reklamen och ge igen med eftertryck...

AARGH!!

American Express

AMEX. American Express.

Snacka om motsägelse å det grövsta. Skulle väl snarare benämna dom som t.ex. American Snigelfart eller något liknande passande epitet.

Visst, systemet är säkert idiotsäkert för kunden, vilket ju i och för sig är bra, men nånstans måste man ju inse att det inte är hållbart att en kortbetalning ska ta fyrtiosjutusen miljarder år att genomföra...

Ok, vi tar det här från början.

Jag var kallaxbil och efter att ha stått i drygt en och en halv timme i kallaxkön hoppar det in i min bil två mycket trevliga och sympatiska danskar som ska åka till Sunderby Sjukhus. Väl framme tar kunden fram ett AMEX-kort, vilket förstås inte ska vara nåt problem, vi drar dessa kort flera gånger om dagen och det brukar fungera utmärkt.

Men inte idag. ty AMEX har en spärr på alla transaktioner som överstiger ett visst belopp som säkerhet för kunden, då måste jag ta reda på en tiosiffrig auktorisationskod som AMEX givetvis tycker att alla taxichaufförer ska kunna utantill, men så är ju inte fallet.

Når jag väl efter mycket om och men har lyckats fixa denna kod så måste jag ha kunden och dess kortnummer tillgängliga för att AMEX ska kunna genomföra transaktionen...

Vilket inte är så lätt eftersom våra kunder oftast har tider att passa och därmen sällan har tid att vänta fyrtiosjutusen miljarder år på att det här ska kunna fixas. Som sagt. Säkert. MEN inte direkt nån expressfart...

Nåväl det löser sig väl sa kärringen som sket i vasken.

Kanske finns det guld under nästa sten?

Dom frågar mig under vilka stenar jag letar när jag hittar chaufförer. 
Frågan är definitivt befogad...

Det är ju allmänt känt att ohyra dras till sötsaker så då måste jag vara ganska söt.

Den ena sjukskriver sig, åker sen ut och super och bloggar om det på Facebook...

Nästa tar ut VAB och tar med sig sitt barn på sitt andra jobb. Bloggar om det på Facebook...

Den tredje kvaddar bilen genom våldsam körning, åker sedan på semester till Malta utan att meddela chefen för att hen gör ett antagande om att bilen inte ska bli lagad i tid...

Man kan tänka sig att jag fått tag på det värsta avskrapet men själv är jag rädd för att detta är en allmän företeelse bland folk nuförtiden.  Det där med ansvarskänsla och respekt har blivit allt ovanligare.

Det är i mitt tycke helt rätt att detta samhällets bottenskrap ska bli jagade av försäkringskassa o dylikt. Givetvis fel att dom som sköter sig tyvärr hamnar i kläm tack vare dessa myglare men sån är ju tyvärr verkligheten nuförtiden.

Nu ska jag dock tillstå att jag även har hittat guldkorn under mina stenar och förhoppningsvis är det en sån jag hittar nästa gång jag måste leta.

Tills vidare fortsätter kampen. Den som trodde jag viker ner mig trodde fel, för även om vissa dagar känns kolsvarta så finns det alltid ljus i tunneln.  Stödet hemifrån spelar också en stor roll förstås.

Himmelrike och helvete

Har som de flesta vet tagit ett beslut att behålla två bilar tills vidare. Dock tänker jag inte blåsa faran över...

Idag fick jag beskedet om att Mytax mest troligt kommer att tappa sitt sponsoravtal, detta är ju ett stort avbräck om det blir verklighet, men såklart är det inte annat än förståeligt, ty i Sverige är det ett helvete att vara småföretagare, och man får lära sig att vända både en och sju gånger på varje krona.

Tvisten med arbetsförmedlingen drar också den ut på tiden, just nu verkar det inte vara nån som vet varken bu eller bä.

Att påstå att de inte har någon koll på det där stället är ju en underdrift med råge.

Idag har jag iallafall fått ut de sista lönerna, problemet är bara att kontot är tomt, och det är minst 80.00 kvar av månadens räkningar som väntar på att betalas... :/

Vi får väl helt enkelt hålla alla tummar och tår för att detta ska kunna lösa sig, ser i alla fall något bättre ut för Mars månad även om totalen är klart lägre än för samma tid ifjol, och moderbolagets likvida problem gör ju inte saken bättre.

MEN

Jag klagar inte! För ikväll kom älskade LHF ett stort steg närmare den efterlängtade drömfinalen mot Sixfingers.

BSTL!!

VAB

Snart ska Mytax införa nya krav på sina anställda.

Lev i celibat.  Ha inga barn under 20. Ha inte någon hobby som du kan skada dej på.

Umgås inte med någon annan för doå kan du bli smittad.

Ha inget liv så att du alltid kan ställa upp på jobb med 5 minuters varsel...

Såklart kan man ju inte ställa såna krav men ibland är det ju önskvärt.
Barn blir sjuka och sånt kan de ju inte rå för men likafullt ställer det ju till stora problem för arbetsgivaren.

Men men snart slipper jag dessa problem. Den ende anställde som blir kvar i firman har bara ett problem. 
Att väckarklockan tyx ställa fram sig själv en timme de flesta dagarna...

Fast det är väl smällar man kan ta och leva med.

Att gå ner på en bil känns som det klokaste beslut jag tagit på länge. Skulle kanske ha gjort det tidigare men man drar sig ju. Inte så kul att tvingas säga upp personal. Men just nu finns det ingen annan utväg :(

Lowlife

Här kommer ett argt ett JB...

Alltså. Man kämpar och sliter.  Litar på människor. Ja jag ställer krav men det måste man väl ändå få göra?

Av någon underlig anledning tycks taxibranschen vara drabbad av en förbannelse som man inte kan bryta.

Ty vi lyckas locka till oss alla möjliga trailertrash och lowlife-människor som existerar.  Dessa enfaldiga drägg som inte kan få eller behålla nåt annat jobb.

Men tydligen tycker dom det är ok att köra taxi och att lura oss åkare. Dra oss vid näsan. Spela snäll och glad för att i nästa stund hugga oss i ryggen med en machete.  Egentligen tycker jag synd om den det handlar om för hen kommer aldrig att bli nåt annat än en andra sorteringens drägg som går från jobb till jobb. Sen kan man ju undra hur jag tänkte när jag lät hen jobba så länge trots att hen misskötte sitt arbete i flera år.

Antagligen en kombination av naivitet och kraftig personalbrist. Varför är det då så svårt att hitta bra och kompetent personal?

Ja det kan man ju fråga sig men det handlar väl helt enkelt om att statusen för yrket är låg. Lönen är usel. Arbetstiderna är usla. Allt suger egentligen men å andra sidan kan tydligen vem som helst få taxikort. Även om kraven blivit högre de senaste åren finns det fortfarande mycket jobb kvar. Jag tycker ju nämligen inte att det är mitt jobb att se till så att de kan vakna på morgonen och hålla sig nyktra kvällen innan t.ex...

Vuxna människor ska väl ändå kunna tänka själv?

Fast i det här fallet är det ju uppenbart att det inte stämmer...

Nåväl. Ut med en. In med nästa. Det måste finnas bra människor där ute.

Har iaf två nya som verkar vara bra. Men om det är nåt jag har lärt mig med åren så är det att vara mer vaksam på tecknen. Och att snälla chefer blir överkörda av folk som bara är ute efter att sko sig själva....

Finns ingen anledning att vara arg eller att ställa till med bråk.  Den här människan ställer till det för sig själv utan att man behöver hjälpa till. ..

Suck. Jag lider med dig din arma krake.

Hemmahen

En lycklig hemmahen är en hårt arbetande hemmahen!

Alltså egentligen är jag ju en arbetande man. Ikväll har jag dock varit hemmaman, Men med rädsla för repressalier från feministiska kretsar som kan komma att anklaga mig för att vara en chauvinistisk mansgris om jag kallar mig så så säger jag hemmahen...

Den här dagen har varit en minst sagt produktiv dag.

Det började före fan med jobb i åtta timmar. Hann med att hämta post och givetvis fick man återigen anledning att onda sig över den fantastiskt underbara samhällsinstansen som vi idag kan kalla för slarveverket.

Inte nog med att man får betala nittiofemtusen i restskatt, sen har dom jävlarna mage att meddela att det har skett ett räknefel i momsen så att man kanske riskerar att ha fått för lite restskatt...

FITTNYLLE!!

Sedan hämtade jag min sambo och vi tog en snabbtur till jätteheden för att inhandla lite smågrejer. Bland annat hann vi på Rusta för att köpa gardinstångsringar av storleken 32 millimeter i diameter. Dock har dessa antingen producerats av glapphänta käppkineser eftersom vissa av ringarna var mindre än de andra varvid de inte passade på stången, alternativt har de förpackats av enögda taiwaneser som inte ser skillnad på 30 och 32 millimeters diameter.

Jag hyser verkligen en enorm respekt för den fantastiskt jämna produktkvalité som ovanstående butikskedja vidhåller.

Sedan åkte vi och städade 66:an som verkligen behövde en rejäl genomkörare med högtryckstvätten.

Efter detta blev det matlådemiddag på hemmaplan innan det var dags att lämna min älskade på hennes arbete för ett 14-timmarspass.

Nästa projekt var ett besök hos herr BomBom i Gammelstad för lite rådgivning i hur man gör bokföring på ett sådant sätt så att man slarvar bort ett par hundra tusen...

Hjälpte honom även att tömma släpvagnen på gammalt skrot som legat på den sedan i somras.

Dags att återvända hem för lite arbete på hemmaplan då. Skruvade upp det fina och superpraktiska diskställ som min sambo tagit med sig hemifrån, sedan städade jag bort 95 gamla knivar som jag hade glömt att jag hade från mina lådor.

Hittade även en slickepott och två stora vispar. Vilken tur då att vi köpte en stor visp på Lagerhaus igår eftersom jag inte trodde att jag hade någon sådan... ;/

Sista projektet var att montera upp gardinerna i vardagsrummet, vilket inte gick så smärtfritt som det hade kunnat gå, tack vare ovanstående asiatiska klappskallar. Men till slut så sitter dom i alla fall där de ska.

En något slutkörd men glad mumlare tackar för sig för i kväll.

Imorgon är det åter dags att stiga upp före fan, men morgondagen ser jag verkligen fram emot för då ska jag hämta den hett efterlängtade kärleksgåvan till min älskade sambo.

Sedan blir det romantisk middag på tu man hand. Puss och god natt!

Alla hjärtans dag

Nu blir du väl förbannad J.

Detta jävla kärleksdravel som du säkert anser sedan länge har gått till överdrift.

Må så vara men den här bloggen handlar om mitt liv och om vad jag gör.

Förr var den ofta arg och förbannad för att jag var arg och förbannad.

Nu är den sötsliskig och äcklig för nu är jag förälskad...

Jag försöker vara arg men det är svårt att skriva om sånt när man inte känner sig arg.

Nu gäller ju det ovanstående endast privatlivet då...

När det gäller företaget kan jag fortfarande vara jävligt arg!!

Efter flertalet möten med min revisor och advokat och efter vissa stickprover kan jag snart konstatera var felkällan beror på. Eller felkällorna kanske jag ska säga. För det är mer än en. Jag står själv för vissa fel tack vare vissa bokföringsmissar. Men jag är inte ensammen...

En lärdom har jag fått av detta.
Lita aldrig på någon!!

Göra stan

Har börjat införa böter nu för dom som inte kan lämna kvitton i tid.

Fattar inte hur det kan vara så svårt att masa ärsulet till facket för att lämna dom. Hoppas att detta får dom att inse hur viktigt det är att man får in redovisningarna i tid...

Diverse huvudbry i firman annars, men tiden får utvisa vad som händer. Är själv inte riktigt klar med hur det ska bli.

Idag var jag tvungen att hoppa in på min lediga helg p.g.a. diverse tråkiga omständigheter, vilket gör att jag saknar chaufför under kvällen. Fast nu lägger jag dock jobbet åt sidan och ägnar mig åt roligare saker.

Igår frös man röven av sig i Jokkmokk, att vandra omkring utomhus i -30 grader är väl inte direkt min favoritsysselsättning, men tack vara trevligt sällskap blev ändå dagen klart lyckad, idag blir det utemiddag i ett något varmare klimat, bara drygt -20 idag. Det är ju nästan som i tropikerna!

Men först ska jag försöka träna lite schack, för imorgon ska vi till Gällivare och spela lagmatch, känner mig inte riktigt lika ringrostig som sist, har ju faktiskt kört en del på ChessCube den sista tiden, så om inte motståndet blir alltför tufft borde det finnas vissa chanser...

Tack och hej. Lever pastej?

Spolierad och priviligierad

Det privata livet med sina göromål fortsätter rulla på i rent fasansfullt hög takt. Inte så konstigt att man inte hinner blogga, men jag måste ändå försöka göra det emellanåt. Dels för att jag gillar det förstås, men mest handlar det nog om att tillfredsställa mina läsares hunger efter nåt nytt att skvallra om.

Känner mig som sagt ganska privilegierad. Jag menar att jag inte är speciellt van vid att maten står på bordet när man kommer hem, och att det som behöver göras hemma för det mesta redan är gjort.

Jag hjälper dock till väldigt mycket och lyder i princip minsta vink. Nu tycker och tror en del att det innebär att jag är en toffel. Kuvad och förtryckt. Lilla Fridolf. Men så är det ju inte för jag hjälper faktiskt till för att jag vill göra det.

Det är väl inte så konstigt att man gör något för att den man älskar ska bli glad?

Och när det dessutom gör mig glad så blir det ju dubbel effekt.

Men som sagt. Det här livet gör att jag måste prioritera bort vissa saker, och där kommer bloggandet i kläm. Jag kommer ju inte att sluta helt, men det blir nog mycket längre mellan inläggen. Detta kan ju förstås vara bra också för då bör väl varje inlägg innehålla desto mer information samt vara av högre kvalitet.

Sedan sist jag bloggade för drygt en månad sedan har det annars inte hänt nåt speciellt som är värt att blogga om. Bara det gamla vanliga. Ny säng. Nytt sängbord. Nya gardiner. Omstrukturerat kontor. Det senaste har gett mig mer inspiration till att ta tag i företaget. Nu ska det bli ordning och reda på torpet!

Finns mycket att reda ut där, som till exempel var alla pengar som inte finns har tagit vägen. Förhoppningsvis hittar jag dom i nån ficka men det är väl inte så troligt...

En början är förändrade redovisningsregler och hårdare krav. Trots allt är det inte de anställdas egna pengar dom leker med, så dom kan ju inte göra vad som helst med dom.

Nä nu är det dags för nästa projekt. Lämna hundra kilo gamla kläder till Myrorna. Jag var som tvungen att rensa ur en del för att min bättre hälft ska få plats med sina grejer :)