Sadness

Its raining heavily outside.

For the first time on our Arubian adventure we get to experience a real tropical rainstorm.

I kind of like it. But then again, the symbolism is quite apparent.

Just like the sky, my head is also filled with clouds. The only thing I really wanna do is to stay on Aruba, but I can't. Of course I can't. I have a lot of thing to attend to in Sweden. I don't want to think about all the papers and bills...

Nevertheless, it has to be done.

But I will be back as soon as I possibly can!

Te aworo!!

The engelska Mumlet

For different reasons this blog will now change language.

The standard language from now on will be english. But sometimes it will be in swedish too...

Om man vill vara lite hemlig!!!

I'm sorry for the inconvenience this may cause to some of my not so internationally competent friends. I will try to keep it simple!

hehehe... :)

Man gar dit den pekar

Jag har hort det forr och kommer att fa hora det igen...

Man ska inte forhasta sig och kasta sig in i saker. Man ska inte branna allt sitt krut pa en bro. Man ska inte. Man ska inte.

Men det gor man anda. For nar allt kommer omkring ar det sa det ar. Driften ar stark. Och nu talar jag alltsa inte bara om DEN driften... Finns ju en starkare drift oxa :)

Jag ar inte varldens storsta expert inom omradet, men jag vet nar det kanns ratt. Och nu kanns det ratt. Sen skiter jag fullstandigt i vad alla sager och tycker.


And when it feels right, that is when you go for it. My business will survive. I will survive. Live will prevail and everything will be solved for the best.

I found my way home!


Kan inte bara sitta och titta pa nar en mamma kor omkring med sina tva sma barn i en gammal risig Toyota (och da menar jag verkligen risig! 63 ar som en Rolls Royce i jamforelse!) pa en helgalen trafiko som Aruba med bromsar som fungerar nar dom kanner for det...

Det ar da jag staller upp. Inte for att vara snall eller for att fa, ja ni vet...

Jag gor det for att jag maste. Det far ga som det gar och det far bli som det blir.
Den som inte tar nagra risker i livet kanske inte forlorar nat.

Men han vinner heller aldrig

Uppe bland molnen

Det har var ju inte riktigt planerat. Planet lamnar inte Aruba forran pa mandag. Da kommer jag rent fysiskt att vara bland molnen. Om jag ar med pa det planet...

For jag ar bland molnen redan ikvall!

33 ar och anda lika overrumplad av livet...

Skumt. Harligt. Underbart!!

Under ytan

Aruba ar helt fantastiskt, men under vattenytan oppnas en helt ny varld!

Har lagt in lite bilder pa Facebook som ar tagna av proffsfotografer. Dar finns det en hel del underbart fina bilder pa det rika liv som hela tiden utspelar sig under Arubas vattenyta...

Kanske aven slinker med nara bilder fran mitt och Tuomos forsta stapplande steg i denna nya varld... :)

En upplevelse for livet!

Idag har jag och Tuomo testat Snubadykning. En helt fantastiskt underbar upplevelse och definitivt nagot som man kommer att minnas hela livet!

Utan att ga in pa detaljer ar det ungefar som vanlig dykning fast syrgastuberna flyter pa ytan i en bat och sen gar det slangar ner till ett munstycke som man andas ur.

Att fa se tropiska fiskar pa sa nara hall att man nastan kan ta i dom ar verkligen helt underbart! Slar definitivt snorkling pa fingrarna...

Och dessutom var det betydligt mycket lattare an vad jag trodde. Bli inte forvanade om Mumlet och Tuomo tar dykarcertifikat inom en snar framtid :)

I ovrigt ar livet helt underbart, och det andra som skett under de tva senaste dagarna hade man definitivt aldrig kunnat ana...

Livet har definitivt stora overraskningar pa lager i sin oandliga kulpase.

Frys inte ihjal i kylan! Snart kommer vi hem och brakar pa er!

Morgonstund har guld i mun

Somnproblemen gor sig paminda aven i Aruba... men det kan forstas bero pa att man sover i solstol nagra timmar per dag... :)

Annars ar jag ratt lycklig, vilket jag forstas har all ratt till. Fargen borjar komma.
Sa klart att det ar underbart att ha riktig semester for forsta gangen pa riktigt lange.

Och det faktum att mina slavar skickar sms och fragar om saker gor absolut ingenting!

For det ar anda pa nat satt ganska skont att kanna sig behovd :)

Morgon i Aruba. Klockan ar strax efter 9. Tuomo sover som ett barn. Termometern visar dryga 30 grader i skuggan... Livet leker a snart ska mumlet fa massage av en riktig expert pa omradet!

Inte for att jag egentligen kanske behover det, men skada kan det ju aldrig gora :)
Gardagens pokerturnering slutade anda ratt bra. Bade jag och T kom till finalbordet, fast vi akte ut strax fore pengarna. Surt men anda en riktigt kul upplevelse!

Kanske hinner vi med en till... Och da javlar ska dom dar Arubabianerna fa se pa andra bullar! :)

En vecka i paradiset

Nar det forsta ruset har lagt sig. Nar man har borjat vanja sig vid konstant extrem varme, stralande sol och vita strander med turkosblatt hav.

Da borjar man fundera over allt annat. Hur det egentligen ar att leva pa ett sant har stalle. For det ar klart att det inte ar samma sak som att ha semester.

De som bor har maste forsorja sig och for dom ar solen det mest naturliga i hela varlden. Slentrian helt enkelt.

Forhallandena for de som bor har verkar faktiskt vara ganska odragliga. Priserna pa mat och andra fornodenheter haller narapa samma klass som i Sverige. Fast lonerna ar avsevart mycket lagre.

Fackforbund och andra rattigheter som ses som en sjalvklarhet for arbetare i Sverige ar nagot man knappast hort talas om, och nar man namner de svenska forhallandena for ortsborna borjar DE prata om paradiset.

Antar att paradiset ar ett valdigt relativt begrepp...

Dock verkar taxichauffor vara nagot av det finaste och mest valbetalda yrke man kan ha. Det ar alltsa samma som i Sverige...

Som semesterort finns det fa stallen som slar Aruba pa fingrarna!

Nu ar det dags for mig och Tuomo att berika Excelsior Casino med var narvaro for en 100-dollars No-limit turnering i Texas Hold Em...

Hall tummarna!!

Sexans Taxi - Arubafilialen

Det har tillfallet far inte missas! Taxiverksamheten i Aruba ar onekligen mycket enkel. Och til synes valdigt lonsam... Det kostar 11 dollar att aka mellan hotellet och stan pa dagtid. 12 dollar pa natten. Billigt och bra for de ca sex kilometer det ar.

Nu till det roliga. For har ar det enklare att ha taxi. Det till synes enda kravet pa fordonet ar att det ska finnas fyra sittplatser. Arsmodell finns inte i vokabularen...

Och en uggla i framrutan samt speciella regplatar verkar vara det enda som kravs for att fa kora taxitrafik.

Taxameter vet dom nog inte vad det ar, men det behovs ju inte, for de har ju fasta priser!!

Den ska jag borja kora med hemma...

Antar att det finns nat system for att rakna ut hur mycket taxichaufforerna drar in... For det ar klart att de inte kor allt svart? :)

Hmm...

Snart rullar det en gul mersa pa gatorna i Aruba. Yum Yum heter chaufforen. Ak med den nar ni kommer hit!!

De kallar mig mumlet av en anledning

Fjarde dagen i Aruba. Vi borjar kunna det har med bla himmel, vita strander och stralande sol nu. Missforsta mig inte. Jag borjar inte bli less. Absolut inte. Tvartom ar det nog sa att jag skulle kunna leva med det har resten av livet. Sa kanns det faktiskt.

Yum Yum

Tuomo har hittat min blivande fru sager han. Tja varfor inte... hon verkar ju trevlig... Den som lever far se :)

Nu till rubriken.

I forrgar borjade vi kvallen pa Casa Tua dar vi at en fantastiskt god middag. Efterratten for min del blev Tiramisu. Matt var jag.

Sedan gick vi pa The Hooters. Jo det ar ungefar vad det later som... Paradiset for de man som uppskattar kvinnor med valutrustad overkropp. Med andra ord paradiset for alla man...

Och dar kom vi in i en diskussion om huruvida vi skulle kopa egendom har i Aruba och flytta hit for gott...

Jag sa till Tuomo: "vill du kopa mina mersor?" men det var inte riktigt det han horde... Na han horde istallet: "Jag vill ata mer Tiramisu"... Inte riktigt nara da, men jag ar ju van, begavad med en sadan rost som jag ar...

Fast det gor detsamma. Vi fick ett mycket trevligt och intensivt skrattanfall som aven fick de fina flickorna i baren att dra pa sina munnar. Skont att fa bidra till ett langre liv, aven om de inte hade nan som helst aning om vad det var vi skrattade at... :)

Man kanske kan tycka att vi spenderar ratt mycket tid pa natet jag och T. Fast det ar nog sa det ar. Vart man an befinner sig saknar man sina narstaende och vill veta hur de mar och vad de gor. Jag har forvisso ingen familj, men jag har ju underbara vanner i mitt liv!


Lera

Igar akte vi ut pa upptacktfard runt on med fyrhjulingar. Varmt. Mycket varmt och lerigt pa sina stallen. Aventyret fullbordades av att en av fyrhjulingarna brot ihop och borjade driva pa endast ett hjul... Mitt i en jattebacke. Behover jag namna vilket marke det var? Borjar pa P och slutar pa olaris. Ovantat? Na. Och eftersom jag var tungviktaren i sallskapet fick jag agera extravikt for att guiden skulle kunna fa maskinen darifran. Det var ganska jobbigt. Men kul var det oxa. Och ner tog vi oss till slut, mer an en upplevelse rikare...

Det har blev ett langt inlagg, men det ar klart att det finns en del att skriva om...

nu drojer det sakert nagra dagar tills nasta inlagg :)

/El Mumblo

Shoppingdag

Vi gar ut hart och sen okar vi.

Dagen borjade med en liten shoppingrunda. Det verkar som att nan i resesallskapet tyckte att jeans var ett bra byxalternativ for att vistat i Aruba. Icke.

Nu har han ett par snygga roda Billabongshorts som kostade en tredjedel av priset i Svea rike. Mycket bra!

Sen lyckades han lura pa mig ett par Ray Bans. Det koper jag. For de var mycket snygga!

Iguanernas rike verkar detta vara. De finns overallt!

Hittade sent omsider ett internetcafe sa att man kan kommunicera lite med omvarlden... Nu ska vi nog leta upp nat matstalle tror jag.

Har aven lagt in nagra bilder pa fejjan :)

Aven solen har flackar

Som tillexempel att den har skitdatorn de tillhandahaller pa hotellet inte har svenska bokstaver. Man tycker ju att det ska inga i servicen... :)

Fast nu var det egentligen inte det rubriken syftade pa. Man hade ju fatt intrycket av att Aruba var ett paradis utan dess like. Ett harem. Utopia utan nagra fel.

Men det ar det inte. Bara nastan.

Det springer omkring losa hundar overallt och syrsorna spelar for hogt. Hus med bristande underhall finns att betrakta pa sina stallen. Krackelerad asfalt pa vagarna. En och en annan risig Skoda.

Men anda maste man ju saga att det verkar klart lovande... temperaturen ar onekligen trivsam! Och i morgon ska det badas.

Nu ar mina femton minuter i rampljuset snart over. Dags for Tompas tid med datorn :)

Regnstorm

Nu börjas det. Luleå har bytts mot Stockholm. Snö har blivit regn. Mercedes blev Golf. Klart nedköp. Men snart vänder det...

Man kan väl inte påstå att allt har flutit perfekt under denna första del av resan...

Fick köra en omväg p.g.a. bilolycka samt parkerade Mercedesen en stund för länge i en snödriva... (inte jag :)

Men: till Luleå Airport kom jag fram tryggt och säkert, och nu har jag gjort mig hemmastadd i Vall-Entuna.

Trivselfaktorn är hög!

Imorgon skall obligatoriskt inköp av halmhatt ske!

T MINUS 10 TIMMAR

ARUBA HERE WE COME!!

Snöstorm

Det råder fullt kaos därute. Och jag skiter fullständigt i det.
För nu känner jag av den lite. Resfebern alltså. Det känns förstås spännande och förväntningarna på resmålet är ganska höga.

Samtidigt så är det klart att man helst vill glömma det mesta som har med den här helgen att göra.

Jag vet i alla fall att hon lever. Alltid något.

Ovissheten är det värsta. Om man bara kunde få veta vad som har hänt hade det ju varit så mycket bättre men jag har ju annat att tänka på just nu, och tur är nog det.

Väskan är packad till hälften och det sista förberedande pappersarbetet är klart. Har inte råd att lämna något ogjort för det lär ju finnas tillräckligt att göra sen när man kommer hem...

Om jag kommer hem vill säga... Vem vet vad som händer? :)

T minus 18 timmar

Aruba?

-25 grader på termometern och ganska oroligt i mummelhjärtat.

Just nu känns Aruba mycket avlägset. Blir svårt för mig att åka om jag inte får klarhet i vad det är som har hänt.

Fast jag måste ju åka, och det är klart att jag längtar ändå.

Fast jag vill gärna bli uppdaterad om läget...

Tur att Facebook finns ibland

Uppsträckning

Jag fick både ris och ros.

Jag var hos min dietist igår. Viktmässigt ser det bra ut, men jag fick skäll för att jag tappat för mycket muskelmassa.

Sagt och gjort, bara att börja träna då. Så nu har jag förnyat mitt träningskort på STIL.

Jag har tänkt göra det länge och väl, det har bara inte blivit av. Första steget är taget, nu återstår det svåraste... Att hålla uppe kontinuiteten, för att lyckas med detta behöver jag hjälp av andra.

Har alltid haft svårt att träna ensam, men med goda vänner som peppar en så kommer det att funka. Så nu vet ni alla som tränar på STIL vad ni har för uppgift...

Slit i mig! Dra mig! Sparka mig!

Gör vad som krävs, Bara ni får med mig...

Mitt telefonnummer kan ni väl. Annars är det 070-3428742. När som helst ni vill träna, jag hänger på så ofta jag kan!

Den har inte kommit än

Konstigt nog känner jag ingen resfeber. Det brukar jag ha även om jag börjar bli ganska berest. Jag kanske inte är nån globetrotter, det kan jag ju inte skryta med...

Men inräknat Aruba har jag snart varit på ALLA kontinenter. Förutom Nordamerika, Asien och Oceanien... 2 av 5 är väl inte så illa va?! :D

Nordamerika ska fixas, Asien likaså. Oceanien är väl tveksamt... det verkar ju vara lite för mycket vatten där nere. Jag gillar inte att bada ofrivilligt.

Det finns förstås en himla massa att fixa inför resan, men det har börjat ordna upp sig. Igår var en produktiv fixardag! Har besökt massor av inrättningar: Classe O, Forex, Apoteket samt Gallringsvägens Klipp å kaffe...

Idag har jag bilprovning och eventuellt badminton på agendan, samt smygpremiär på Bistro Norrland ikväll.

Lugn! Det kommer nog mera...

T minus 105 timmar.

Hjärtflax och glädjeglitter

Jag tar mig friheten att stjäla dina ord SL...

Blev genast lite gladare när jag fick in dessa nya muntra ord i min vokabulär

Kommer att utnyttja dom flitigt!

Tack!

Prepp

Ovanstående uttryck brukar vi schacknördar ofta använda oss av när vi förbereder oss inför ett viktigt schackparti.

Vi preppar inför partiet. Nu spelar jag sällan, dessutom brukade jag sällan preppa på den tiden jag var aktivare. Helt enkelt därför att jag ansåg att det sällan ändå blev som man hade tänkt sig.

Så känns det idag. Jag var upplagd för en preppvecka inför Aruba. Hade planerna spikade. Det sket sig som så ofta förr. Inatt har jag inte sovit en sekund. Det har inte med resfeber att göra. Andra funderingar är det frågan om, men tids nog löser det sig säkert som det brukar göra.

Nog med bekymmer!

Jag har iallafall tagit den sista sprutan, och hade tänkt fara till Forex en sväng nu, sen till Classe O om jag hinner.

Var det nåt mer? Under saxen vill jag! Kanske eventuellt.

6 dagar!!

Rally

Det ska bli ett racerbilsrum. En svart vägg och en vit. En fondvägg med stripes. Ett sånt rum hade jag också velat ha när jag var tre år. Han har det verkligen bra han Lukas. Vinnaren av Årets mamma 2011 är korad.

Jag blev alltså målarmästare idag. Bland annat. Kul att slippa kontoret för en dag och komma ut i verkligheten. En lång dag som inte är slut än. Den är fortfarande mycket trevlig, även om jag sitter och bloggar mitt i middagen...

Det var egentligen meningen att jag skulle bli korthårig idag. Det sket sig men det kan kvitta. För jag fick se världens minsta människor idag. Åtminstone de minsta jag någonsin sett. De var gigantiskt små. Helt enormt minimala!

Att man har fått umgås med fyra av sina favorittjejkompisar under dagen är förstås också det mycket trevligt... :)

Skål (i vatten)!

Smått intresse

På måndag verkar det som att det äntligen blir av. Vi ska hälsa på Linda och lillpluttarna!

Måste ju hinna se dom där små underverken, eller så kallade parasiterna innan jag åker. För rätt var det är kör dom moppe. Fort går det sägs det :)

Och på måndag blir det visit. Jag, rödluvan och tant gredelin ska dit. Om nån annan vill följa är ni säkert välkomna!!

Spännande ska det bli. Tycker om å kolla på såna där supersmå saker. Bräckliga och sköra, men ändå med stor framtidsvisshet.

Konstigt vore ju annat, för dom har ju många år framför sig :)

Droppar några hemligheter

Det är många som frågar mig vilken diet jag kör med. LCHF, GI, Jada jada jada...

Det är ingen av dom. Iallafall inte avsiktligt eller bokstavligt. Jag har inte läst på hur man gör, vad man ska äta eller varför.

Numera kör jag förvisso med Herbalife, men det är bara de tre senaste månaderna, och mest som en liten booster. Före det hade jag inga hjälpmedel alls. Det enda jag gör är att använda mig av sunt förnuft.

Därför kallar jag den för det.

MCSD. The Mumble Common Sense Diet.
Borde kanske ta patent på det där...

Huvuddragen är enkla. Ät frukost, lunch och middag. Mellanmål om det krävs. Det är viktigt att äta ofta och framför allt på rätt tider. Sen är det inte riktigt lika viktigt vad man äter, så länge man försöker tänka på vad man stoppar i sig.

Jag brukar räkna kalorier ibland. Men det är absolut inte lika noggrant och slaviskt som de flesta tror. Gör det mest för att få lite kolla på vad olika grejer innehåller.

Jag tror inte riktigt på alla dom där Atkins och LCHF-grejerna. Helt enkelt därför att folk var smala och vid god vigör långt innan det var känt att kolhydrater är världens farligaste drog.

Såklart att man kanske inte ska vräka i sig socker. Men inte heller fett, kött och grädde. Naturlig, vanlig mat utan tillsatser är det som är mest logiskt för mig.
Sådan mat som är god, näringsriktig och som man kan leva med att äta resten av sitt liv.

Och framför allt gäller det att vara mentalt förberedd. För det mesta sitter i huvet. Man måste helt enkelt ha bestämt sig för att förändra sitt liv.

Det gjorde jag. Och det fungerade.

Åter till vardagen

Idag noterade jag att jag åter lyckats nå matchvikten jag hade före julhelgernas frosseri.

Det tog sin lilla tid, men den enda diet som fungerar är den förlåtande.

En bekant började igår med stenhård Nutrilett-diet. Jag hoppas verkligen det funkar. Men jag tror ju inte på sånt där. Alltså jag tror på innehållet och allt det där. Skillnaden mellan Nutrilett och mitt pulvermärke är säkerligen hårfin om det ens finns någon.

Den stora skillnaden ligger istället i allt runtomkring. Det högre pris jag betalar för mina produkter ger mig rådgivning, konsultation, uppföljning och kontroller.
Såna saker som också är mycket viktiga men som kanske inte står på förpackningen.

Lycka till med ditt pulver P!

Idag ska jag äta oxfilé till lunch tror jag. :)

usch vad taskigt det där kändes...

Första steget

Jag har nu bott på Metargränd i drygt 13 månader.

Det konstaterades direkt att nya tapeter var på tapeten i vardagsrummet eftersom den tidigare hyresgästen verkar ha varit på väg att byta men slutat mitt i.

Man kan tycka att jag kanske inte alltid är så snabb, men jag tyckte ändå att 13 månader var ganska snabbt ändå.

Nu tror ni kanske att jag redan har bytt tapeter.

Sakta i backarna!

Jag har varit och kollat på nya... Det är första steget. Nu återstår att välja bland alla förslag och att börja gräva djupt i de redan närapå tomma byxfickorna efter resurser.

Räkna med att tapeterna sitter på plats om en sisådär 3-7 år. Tycker jag är ett helt ok facit.

Sen dröjer det väl ett halvår innan Luläbo kommer och säger att de ska renovera hela skiten.

Livet är hårt. Köp en madrass.

Aruba 14.

Doktor Jäkel och mister hud

Något försvenskad rubrik. Dock antar jag att andemeningen går fram.

Det är jag det. För det mesta är jag alltså en ganska lugn och sansad individ.
Detta beteende brukar dock ha en tendens att brytas ganska snabbt när jag sätter mig bakom växelbordet. Fast jag antar att jag ibland kan vara lika ond i bilen när jag inte har kunder, men då är det ju ingen som märker det :)

Jag kan bli ganska ilsk när chaufförerna inte gör som jag tyckte att de borde ha gjort...

Det är nästan så att man kan tolka det som en mild form av schizofreni, och en sak är säker. Hade JAG suttit i växeln i natt hade jag säkerligen slagit sönder datorskärmen, tangentbordet, musen, skrivbordet, krukväxterna, diskmaskinen, soffan och kaffeautomaten. Kanske också läskautomaten, teven, mikrovågsugnen och kylskåpet. Ja ni fattar. Det var vansinne därute...

Så som vissa chaufförer lever om i radion är ju helt otroligt. Vilken extrem hysteri för att man råkar göra ett litet felslag. Hade jag varit i närheten av den bilen hade den inte haft någon mikrofon kvar.

Vilken tur att vi har såna fantastiska människor i växeln. Total fokusering på vad som måste göras. Full kontroll på läget. Löser alla problem utan minsta tvekan över sina beslut. Helt enkelt så bra det kan bli!!

Inatt behövdes sådan kompetens. Och inatt fanns den att tillgå. Tack!!

Idag är det sämre ställt. Ingen av mina två bilar är ute. Den ena har godkänd anledning. Nåväl. Bara att bryta ihop och komma igen.

Får jobba dygnet runt själv. Som vanligt.

Nytt år, nya problem. Nä jag menar förstås: Nytt år, nya möjligheter!!

16 dagar!!