För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



torsdag 20 januari 2011

De kallar mig mumlet av en anledning

Fjarde dagen i Aruba. Vi borjar kunna det har med bla himmel, vita strander och stralande sol nu. Missforsta mig inte. Jag borjar inte bli less. Absolut inte. Tvartom ar det nog sa att jag skulle kunna leva med det har resten av livet. Sa kanns det faktiskt.

Yum Yum

Tuomo har hittat min blivande fru sager han. Tja varfor inte... hon verkar ju trevlig... Den som lever far se :)

Nu till rubriken.

I forrgar borjade vi kvallen pa Casa Tua dar vi at en fantastiskt god middag. Efterratten for min del blev Tiramisu. Matt var jag.

Sedan gick vi pa The Hooters. Jo det ar ungefar vad det later som... Paradiset for de man som uppskattar kvinnor med valutrustad overkropp. Med andra ord paradiset for alla man...

Och dar kom vi in i en diskussion om huruvida vi skulle kopa egendom har i Aruba och flytta hit for gott...

Jag sa till Tuomo: "vill du kopa mina mersor?" men det var inte riktigt det han horde... Na han horde istallet: "Jag vill ata mer Tiramisu"... Inte riktigt nara da, men jag ar ju van, begavad med en sadan rost som jag ar...

Fast det gor detsamma. Vi fick ett mycket trevligt och intensivt skrattanfall som aven fick de fina flickorna i baren att dra pa sina munnar. Skont att fa bidra till ett langre liv, aven om de inte hade nan som helst aning om vad det var vi skrattade at... :)

Man kanske kan tycka att vi spenderar ratt mycket tid pa natet jag och T. Fast det ar nog sa det ar. Vart man an befinner sig saknar man sina narstaende och vill veta hur de mar och vad de gor. Jag har forvisso ingen familj, men jag har ju underbara vanner i mitt liv!


Lera

Igar akte vi ut pa upptacktfard runt on med fyrhjulingar. Varmt. Mycket varmt och lerigt pa sina stallen. Aventyret fullbordades av att en av fyrhjulingarna brot ihop och borjade driva pa endast ett hjul... Mitt i en jattebacke. Behover jag namna vilket marke det var? Borjar pa P och slutar pa olaris. Ovantat? Na. Och eftersom jag var tungviktaren i sallskapet fick jag agera extravikt for att guiden skulle kunna fa maskinen darifran. Det var ganska jobbigt. Men kul var det oxa. Och ner tog vi oss till slut, mer an en upplevelse rikare...

Det har blev ett langt inlagg, men det ar klart att det finns en del att skriva om...

nu drojer det sakert nagra dagar tills nasta inlagg :)

/El Mumblo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar