Det finns enligt uppgift mördarsniglar i de södra delarna av Svea rike.
Mördarsniglar har sitt hus på ryggen, under nästa vecka är det tänkt att även jag och större delen av min mördarfamilj också ska ha det.
Vi ska åka på roadtrip med husbilen genom Sverige och hälsa på broder i Kinna. Jag ser faktiskt fram emot resan, tror det kan bli ganska trevligt. Trångt och varmt. Segt att köra antagligen (Det är en Renault) men familjärt och roligt. Det är ett tag sen vi gjorde nåt sånt här så det är väl dags kanske.
Jag har som vanligt egentligen inte tid, men man får väl ta sig tid. Nuförtiden kan man ju sköta en hel del pappersarbete på resande fot. Att det kommer bli kaos med Kvarnhed vid rodret tvivlar jag inte en sekund på. Men det löser sig nog, och jag är ju aldrig mer än ett telefonsamtal bort.
Värre är det med växeln och alla "trasiga" taxametrar man måste laga. Jag måste ha extrem tur som aldrig drabbas av systemfel och felslag. Eller så handlar det om bristande utbildning.
Dock är det ju svårt att undervisa om det saknas nåt vitalt mellan öronen. Detta verkar vara starkt påtagligt hos vissa...
Igår satt jag i växeln. Ännu en gång fick man utstå gnäll och ifrågasättande. Jag är ingen övermänniska och jag tror mig inte vara bättre än nån annan. Jag gör fel ibland, och det är helt ok att fråga om det är nåt man undrar över, men det kan vara en fördel att förvissa sig om vilka regler som gäller först...
Och framför allt sopa framför sin egen bro innan man plankar ner på andras!!
söndag 29 maj 2011
torsdag 26 maj 2011
Sekteristen
Det var en gång en mycket hårt arbetande man som blev less.
Han insåg att det inte fanns någon utvecklingspotential i sin nuvarande bransch, därför valde han att börja snegla mot andra branscher och andra möjligheter. Mot ett annat sätt att tänka.
Han hade en dröm
Drömmen var att en vacker dag kunna ligga på en strand i Karibien och arbeta med en Pina Colada i den ena handen och sin dator i den andra. Vita stränder och azurblå himmel.
För de allra flesta förblir detta en utopi och en dröm. Kanske även för mannen i mitt exempel. Men han gjorde ett försök.
Vågar man inte ta steget så kan man aldrig heller vinna. Och eftersom mannen i mitt exempel hade en bra grund att stå på och alltid en möjlighet att komma tillbaka till sin gamla bransch så fanns det inte speciellt mycket att förlora.
Mannen i mitt exempel är jag
I HAVE A DREAM!
Han insåg att det inte fanns någon utvecklingspotential i sin nuvarande bransch, därför valde han att börja snegla mot andra branscher och andra möjligheter. Mot ett annat sätt att tänka.
Han hade en dröm
Drömmen var att en vacker dag kunna ligga på en strand i Karibien och arbeta med en Pina Colada i den ena handen och sin dator i den andra. Vita stränder och azurblå himmel.
För de allra flesta förblir detta en utopi och en dröm. Kanske även för mannen i mitt exempel. Men han gjorde ett försök.
Vågar man inte ta steget så kan man aldrig heller vinna. Och eftersom mannen i mitt exempel hade en bra grund att stå på och alltid en möjlighet att komma tillbaka till sin gamla bransch så fanns det inte speciellt mycket att förlora.
Mannen i mitt exempel är jag
I HAVE A DREAM!
fredag 20 maj 2011
Den tunna gula linjen
Jag älskar när det klaffar. När det är precis på gränsen av vad man klarar av. Så fort de släpper ska nästa gädda smälla på kroken.
Det är en tunn linje mellan succe och katastrof. Den brukar kallas för den röda linjen, men i vårat fall måste man väl kalla den gul.
Den här morgonen var den första på länge som var riktigt tight. Vi var lite sen på två körningar, men det löste sig och det är ju det viktigaste.
Nödlögner
"Vi fick punktering" eller "En bil har gått sönder" är uttryck man som telefonist ofta får använda när man har räknat fel. Idag räknade jag inte fel, men jag prioriterade kanske inte så bra som jag borde ha gjort. Men som sagt var så löste det sig ju som det oftast gör.
Detta kan man bara tacka de rutinerade rävar man har bakom ratten för. Även om de försover sig ibland så kan man lita på att de löser de problem som uppstår.
Iallafall de flesta.
Bara de kan konsten att ljuga på REN SVENSKA
Det är en tunn linje mellan succe och katastrof. Den brukar kallas för den röda linjen, men i vårat fall måste man väl kalla den gul.
Den här morgonen var den första på länge som var riktigt tight. Vi var lite sen på två körningar, men det löste sig och det är ju det viktigaste.
Nödlögner
"Vi fick punktering" eller "En bil har gått sönder" är uttryck man som telefonist ofta får använda när man har räknat fel. Idag räknade jag inte fel, men jag prioriterade kanske inte så bra som jag borde ha gjort. Men som sagt var så löste det sig ju som det oftast gör.
Detta kan man bara tacka de rutinerade rävar man har bakom ratten för. Även om de försover sig ibland så kan man lita på att de löser de problem som uppstår.
Iallafall de flesta.
Bara de kan konsten att ljuga på REN SVENSKA
tisdag 17 maj 2011
Utpumpad
Stunden precis efter att man har tränat är riktigt skön. Man känner sig nyttig och stark! Duktig och stolt är man.
Dagen efter är det inte riktigt samma känsla. När man måste rulla sig ur sängen och krypa till köket eftersom benen värker som om de vore krossade under en ångvält.
Men det är så det blir. Tung träningvärk är nåt man får på köpet när man gör allt man kan för att imponera på brudarna på gymmet...
Man lyfter kanske lite mer än man egentligen klarar av och när man dessutom är alldeles för stolt för att stretcha, då det anses vara fjolligt, får man leva med lidandet.
Om jag nu bara lyckas få nån konsekvens i träningen den här gången så kommer det säkert att lösa sig till det bättre.
Stolthet?
Efter att ha tränat sönder musklerna i armar och ben åkte jag till Kvantum för att handla. Tydligen hade jag även tränat sönder hjärnan, eftersom jag glömde att köpa en påse till min mat.
En normal människa kryper givetvis till korset, ger en krona till kassörskan och hämtar en kasse.
Det gör inte jag. Eftersom jag som vissa vet har väldigt svårt för att erkänna mina misstag, så packar jag ner min mat i vagnen och går iväg, för att sedan åka till växeln och stjäla en påse därifrån. Det är inte lätt att vara en skummis.
Så är mitt liv
Blev nyss väldigt imponerad av herr S som sitter i växeln ikväll. Efter ca fem minuters ovidkommande gorm och svammel på radion uttalade han EN mening. Sen blev det knäpptyst! Mannen tycks ha lite pondus trots allt :)
Dagen efter är det inte riktigt samma känsla. När man måste rulla sig ur sängen och krypa till köket eftersom benen värker som om de vore krossade under en ångvält.
Men det är så det blir. Tung träningvärk är nåt man får på köpet när man gör allt man kan för att imponera på brudarna på gymmet...
Man lyfter kanske lite mer än man egentligen klarar av och när man dessutom är alldeles för stolt för att stretcha, då det anses vara fjolligt, får man leva med lidandet.
Om jag nu bara lyckas få nån konsekvens i träningen den här gången så kommer det säkert att lösa sig till det bättre.
Stolthet?
Efter att ha tränat sönder musklerna i armar och ben åkte jag till Kvantum för att handla. Tydligen hade jag även tränat sönder hjärnan, eftersom jag glömde att köpa en påse till min mat.
En normal människa kryper givetvis till korset, ger en krona till kassörskan och hämtar en kasse.
Det gör inte jag. Eftersom jag som vissa vet har väldigt svårt för att erkänna mina misstag, så packar jag ner min mat i vagnen och går iväg, för att sedan åka till växeln och stjäla en påse därifrån. Det är inte lätt att vara en skummis.
Så är mitt liv
Blev nyss väldigt imponerad av herr S som sitter i växeln ikväll. Efter ca fem minuters ovidkommande gorm och svammel på radion uttalade han EN mening. Sen blev det knäpptyst! Mannen tycks ha lite pondus trots allt :)
Fem gäddor på en gäddtafs
Eller var det fem gäddtafsar på en gädda?
Jag tar mig friheten att justera uttrycket "Fem laxar i en laxask" till att passa situationen bättre.
Först kastade jag av reven. Sedan tjorvade den sig. Sedan tvinnade den sig så till den milda grad att jag var tvungen att helt byta rev. Allt krånglade. En helt vanlig fisketur med andra ord.
Jag höll på att bli FF
Men till slut fick även jag en gädda. När man har hållit i den så måste det ju räknas som fångst, även om den efteråt smiter iväg med draget? :)
Allt som allt fick vi fem. Finnen stod för tre av dom. Starkt jobbat! Tyvärr var det inga bjässar, men dom finns ju kvar.
Båten fungerade prickfritt. Nästa gång föredrages dock en båtmotor som ej är tillverkad i Taikonland.
Varför inte en Mercury, en Mercury, eller kanske t.o.m. en Mercury?
Vad är det för likhet mellan Elton John och en VÄL FUNGERANDE fiskebåt?
Jag tar mig friheten att justera uttrycket "Fem laxar i en laxask" till att passa situationen bättre.
Först kastade jag av reven. Sedan tjorvade den sig. Sedan tvinnade den sig så till den milda grad att jag var tvungen att helt byta rev. Allt krånglade. En helt vanlig fisketur med andra ord.
Jag höll på att bli FF
Men till slut fick även jag en gädda. När man har hållit i den så måste det ju räknas som fångst, även om den efteråt smiter iväg med draget? :)
Allt som allt fick vi fem. Finnen stod för tre av dom. Starkt jobbat! Tyvärr var det inga bjässar, men dom finns ju kvar.
Båten fungerade prickfritt. Nästa gång föredrages dock en båtmotor som ej är tillverkad i Taikonland.
Varför inte en Mercury, en Mercury, eller kanske t.o.m. en Mercury?
Vad är det för likhet mellan Elton John och en VÄL FUNGERANDE fiskebåt?
måndag 16 maj 2011
Dags att doppa
Vi har hämtat en båt på Storheden.
Imorgon bär det iväg till Råneälven. Finnen, herr deff och undertecknad.
Tanken är att få lite esox lupus eller vad den nu hette.
Gäddkrake på ren svenska.
Jag tror inte att det blir nån fisk. Kanske är jag skeptisk. Men å andra sidan är det kanske inte fisken som är det viktigaste. Inte för mig i allafall.
Skönt att få lite tid i naturen.
Jag behöver rensa tankarna. Hade ju varit trevligt med lite varmare klimat, men med rätt kläder ska det väl kanske funka.
Det var faktiskt inte det här ämnet jag hade tänkt blogga om , men jag glömde min första tanke.
Idén kanske kommer tillbaks imorron.
Då får jag ett till inlägg att lägga till handlingarna!
Efter dagens pass kan man bara konstatera en sak. Natten är min. Dagpass är ämnade för andra.
Imorgon bär det iväg till Råneälven. Finnen, herr deff och undertecknad.
Tanken är att få lite esox lupus eller vad den nu hette.
Gäddkrake på ren svenska.
Jag tror inte att det blir nån fisk. Kanske är jag skeptisk. Men å andra sidan är det kanske inte fisken som är det viktigaste. Inte för mig i allafall.
Skönt att få lite tid i naturen.
Jag behöver rensa tankarna. Hade ju varit trevligt med lite varmare klimat, men med rätt kläder ska det väl kanske funka.
Det var faktiskt inte det här ämnet jag hade tänkt blogga om , men jag glömde min första tanke.
Idén kanske kommer tillbaks imorron.
Då får jag ett till inlägg att lägga till handlingarna!
Efter dagens pass kan man bara konstatera en sak. Natten är min. Dagpass är ämnade för andra.
söndag 15 maj 2011
Onnittelut Suomen leijona!
Onko tätä tilaisuutta kiittää teitä etukäteen hopeaa Jääkiekon MM!
Olet tehnyt vahva näyttämisen. Harmi ei ollut tarpeeksi aina ...
Detta inlägg sponsras av Google Translate... (translate.google.com)
Olet tehnyt vahva näyttämisen. Harmi ei ollut tarpeeksi aina ...
Detta inlägg sponsras av Google Translate... (translate.google.com)
Studentliv
Igår stod jag ett tag utanför studenternas nya kårhus på Porsön och väntade eftersom jag hade fått ett tips om att det fanns några potentiella taxikunder där.
Frågan är om jag hade velat ha in dom i bilen...
Igår var det visst nåt slags hattema. Allt ifrån hårinfattad rastafarimössa till sju ihoptejpade gamla cd-skivor kunde beskådas som underfundig huvudbonad.
De såg ut att ha väldigt trevligt. Även om dom såg ut som en påse nötter några av dom. Och jag drömde mig tillbaka till en svunnen tid.
För jag har ju själv varit där. När man som inbiten student sitter nergrävd i sin 1233 sidor tjocka mattebibel Kreysig 8 hela veckan tror jag kanske att man behöver det där.
Att bara få släppa alla hämningar ibland och bete sig som ett vilddjur. Något sådant måste det handla om för de är ett släkte för sig de där studenterna.
Jag har faktiskt kvar min gamla maskinoverall nånstans i nån garderob. Beprydd med ett hundratal olika märken är den. Någonstans fanns det en outtalad statussymbol i de där märkena. Vissa gick över gränsen och blev löjeväckande. Fast jag tror inte att de brydde sig om det.
De levde livet till max
Och idag är säkert de flesta av de helt normala respektabla mönstermedborgare i den övre medelklassen.
Eventuellt med en tidvis törstig öltarm
Frågan är om jag hade velat ha in dom i bilen...
Igår var det visst nåt slags hattema. Allt ifrån hårinfattad rastafarimössa till sju ihoptejpade gamla cd-skivor kunde beskådas som underfundig huvudbonad.
De såg ut att ha väldigt trevligt. Även om dom såg ut som en påse nötter några av dom. Och jag drömde mig tillbaka till en svunnen tid.
För jag har ju själv varit där. När man som inbiten student sitter nergrävd i sin 1233 sidor tjocka mattebibel Kreysig 8 hela veckan tror jag kanske att man behöver det där.
Att bara få släppa alla hämningar ibland och bete sig som ett vilddjur. Något sådant måste det handla om för de är ett släkte för sig de där studenterna.
Jag har faktiskt kvar min gamla maskinoverall nånstans i nån garderob. Beprydd med ett hundratal olika märken är den. Någonstans fanns det en outtalad statussymbol i de där märkena. Vissa gick över gränsen och blev löjeväckande. Fast jag tror inte att de brydde sig om det.
De levde livet till max
Och idag är säkert de flesta av de helt normala respektabla mönstermedborgare i den övre medelklassen.
Eventuellt med en tidvis törstig öltarm
Först till kvarn får först gnälla
Nyckeln till ett framgångsrikt företag ligger i dess anställda. Det är en grundpelare som jag alltid har strävat efter att följa.
Att göra som vissa (de flesta?) taxiåkare i min närhet gör är inte hållbart enligt mina premisser. De använder "först till kvarn"-principen.
Lätt och enkelt för åkaren. Men långt ifrån rättvist. Ja visst så klart att det fungerar för extrapersonal som jobbar några timmar då och då. Men för de som är heltidsanställda är en sådan personalpolitik förkastlig, enligt mitt sätt att se det.
Notera att min åsikt är att extrapersonal ska vara just detta. De ska kunna rycka in med kort varsel när det är kris. T.ex. vid sjukdom, semestertider och eller andra avvikelser. Men de ska inte vara permanenterade på schemat varje helg.
Och de ska inte vara förpassade till att endast jobba de pass som den ordinarie personalen inte vill ha.
Det där med att vilja och inte vilja är ju en intressant tanke. Jag gör mig ibland ovän med min personal just på grund av detta, eftersom jag ställer vissa krav på dom. Min personal får inte välja sina arbetstider själv, givetvis är jag öppen för önskemål och jag gör allt jag kan för att uppfylla dessa. Men det allra viktigaste är att skapa rättvisa i den mån det är möjligt.
Det är oftast väldigt svårt och ibland helt omöjligt, men det innebär inte att man bara kan strunta i att göra det.
Detta verkar vara fallet med ett visst schema som debatteras flitigt just nu.
Jag hoppas och tror att jag ses som en ärlig, rättvis och juste arbetsgivare. Vad min personal och andra tycker om mig i övrigt skiter jag högaktningsfullt i.
Att göra som vissa (de flesta?) taxiåkare i min närhet gör är inte hållbart enligt mina premisser. De använder "först till kvarn"-principen.
Lätt och enkelt för åkaren. Men långt ifrån rättvist. Ja visst så klart att det fungerar för extrapersonal som jobbar några timmar då och då. Men för de som är heltidsanställda är en sådan personalpolitik förkastlig, enligt mitt sätt att se det.
Notera att min åsikt är att extrapersonal ska vara just detta. De ska kunna rycka in med kort varsel när det är kris. T.ex. vid sjukdom, semestertider och eller andra avvikelser. Men de ska inte vara permanenterade på schemat varje helg.
Och de ska inte vara förpassade till att endast jobba de pass som den ordinarie personalen inte vill ha.
Det där med att vilja och inte vilja är ju en intressant tanke. Jag gör mig ibland ovän med min personal just på grund av detta, eftersom jag ställer vissa krav på dom. Min personal får inte välja sina arbetstider själv, givetvis är jag öppen för önskemål och jag gör allt jag kan för att uppfylla dessa. Men det allra viktigaste är att skapa rättvisa i den mån det är möjligt.
Det är oftast väldigt svårt och ibland helt omöjligt, men det innebär inte att man bara kan strunta i att göra det.
Detta verkar vara fallet med ett visst schema som debatteras flitigt just nu.
Jag hoppas och tror att jag ses som en ärlig, rättvis och juste arbetsgivare. Vad min personal och andra tycker om mig i övrigt skiter jag högaktningsfullt i.
lördag 14 maj 2011
Båten har landat
Det absolut mest säkra kännetecknet för sommaren är när man har fått i båten i vattnet.
I år känns det som att det är väldigt tidigt. Det är mer än en månad kvar till midsommar, men det är redan torrt i marken, och vattenståndet är klart under det normala.
Om denna sommar blir varm och torr kommer vattenbristen i stugan att vara påtaglig. Men det spelar mindre roll. Det finns alltid vatten i Lule :)
Det som spelar roll är att det är sommar på riktigt! Fast de orkanvindar av extremt kall karaktär som behagade smeka knutarna på träkåken i mjövattnet fick en att starkt tvivla på detta faktum.
Anton fyller nio. Nyss var han noll. Tiden lider och jag är gråhårig. Snart är det dags för farfarfrisyren.
Glad sommar!
I år känns det som att det är väldigt tidigt. Det är mer än en månad kvar till midsommar, men det är redan torrt i marken, och vattenståndet är klart under det normala.
Om denna sommar blir varm och torr kommer vattenbristen i stugan att vara påtaglig. Men det spelar mindre roll. Det finns alltid vatten i Lule :)
Det som spelar roll är att det är sommar på riktigt! Fast de orkanvindar av extremt kall karaktär som behagade smeka knutarna på träkåken i mjövattnet fick en att starkt tvivla på detta faktum.
Anton fyller nio. Nyss var han noll. Tiden lider och jag är gråhårig. Snart är det dags för farfarfrisyren.
Glad sommar!
torsdag 12 maj 2011
Dokumentförstöraren
Jag önskar man kunde ta alla jävla papper som finns i hela jävla världen och bara köra dom genom en gigantisk dokumentförstörare av episka proportioner!
Just nu ska ansökningshandlingar för det nya aktiebolaget lämnas in. Samtidigt ska papper för avslutande av den enskilda firman lämnas in. Jag måste skicka in ett papper där det står att jag godkänner alla papper jag skickat in. Sen måste jag skicka in en ansökan om A-skattsedel eftersom jag ska bli anställd igen.
Min egen F-skattsedel måste makuleras. Mytax AB ska ha en ny postbox. Mer papper. Aktiekapitalet skall fördelas. Bolagets tillgångar och skulder ska specificeras.
Imorgon ska skattedeklarationen och inkomstdeklarationen lämnas in...
UÄÄK!!'
Som om inte detta vore nog så ska jag skicka in en visumansökan för Yum Yums colombianska kompis som ska följa med som stöd när hon kommer hit. Där kan man snacka om pappersexercis...
Skit samma
I sinom tid blir nog detta klart, och då kommer förhoppningsvis allt arbete att ha varit värt besväret.
Men just nu vill jag bara elda upp allt vad papper heter!
Just nu ska ansökningshandlingar för det nya aktiebolaget lämnas in. Samtidigt ska papper för avslutande av den enskilda firman lämnas in. Jag måste skicka in ett papper där det står att jag godkänner alla papper jag skickat in. Sen måste jag skicka in en ansökan om A-skattsedel eftersom jag ska bli anställd igen.
Min egen F-skattsedel måste makuleras. Mytax AB ska ha en ny postbox. Mer papper. Aktiekapitalet skall fördelas. Bolagets tillgångar och skulder ska specificeras.
Imorgon ska skattedeklarationen och inkomstdeklarationen lämnas in...
UÄÄK!!'
Som om inte detta vore nog så ska jag skicka in en visumansökan för Yum Yums colombianska kompis som ska följa med som stöd när hon kommer hit. Där kan man snacka om pappersexercis...
Skit samma
I sinom tid blir nog detta klart, och då kommer förhoppningsvis allt arbete att ha varit värt besväret.
Men just nu vill jag bara elda upp allt vad papper heter!
onsdag 11 maj 2011
Rollercoaster
Men kan ni sluta gnälla?!!
Jag vet att jag har uppdaterat sparsamt. Kanske kan det bero på att jag har annat att göra? Som till exempel att slå mitt eget rekord i Bejeweled Blitz på Facebook...
Skämt åsido, så finns det annat viktigt att göra oxå, som till exempel skattedeklarationer, företagsbildningar och annat skitroligt. HAHA!
Livets berg- och dalbana är tydlig för närvarande. Inte bara i mitt eget liv utan även i nära vänners. Fast den grejen kanske är mera likt en karusell. Eller Lustiga Huset?
Själv ökar jag i vikt, fast förhoppningsvis är det mest muskler jag bygger :)
Jag är glad men ändå arg. Dels för att det inte verkar vara riktigt klart hur det kommer bli med allt. Då menar jag både privat som i företaget.
Men det är ju som jag har sagt tidigare. Ingen idé att sia i framtiden, för det finns alltid nya problem och förhoppningsvis även möjligheter runt nästa krök.
Att starta ett Arubianskt/Colombianskt spacenter i Luleå är nästa eventuella projekt på min agenda...
The rollercoaster is running. Fast.
Jag vet att jag har uppdaterat sparsamt. Kanske kan det bero på att jag har annat att göra? Som till exempel att slå mitt eget rekord i Bejeweled Blitz på Facebook...
Skämt åsido, så finns det annat viktigt att göra oxå, som till exempel skattedeklarationer, företagsbildningar och annat skitroligt. HAHA!
Livets berg- och dalbana är tydlig för närvarande. Inte bara i mitt eget liv utan även i nära vänners. Fast den grejen kanske är mera likt en karusell. Eller Lustiga Huset?
Själv ökar jag i vikt, fast förhoppningsvis är det mest muskler jag bygger :)
Jag är glad men ändå arg. Dels för att det inte verkar vara riktigt klart hur det kommer bli med allt. Då menar jag både privat som i företaget.
Men det är ju som jag har sagt tidigare. Ingen idé att sia i framtiden, för det finns alltid nya problem och förhoppningsvis även möjligheter runt nästa krök.
Att starta ett Arubianskt/Colombianskt spacenter i Luleå är nästa eventuella projekt på min agenda...
The rollercoaster is running. Fast.
söndag 8 maj 2011
När verkligheten kommer ikapp
Det här är ett djupt och seriöst inlägg som inte passar för ytliga människor. Med andra ord kan 99.9 procent av sexans taxis medarbetare sluta läsa här.
Jag har börjat inse att det aldrig kommer att bli nåt varaktigt. Det här så kallade förhållandet som jag har. Ofta är världen liten. Men ibland är den enormt stor.
Det skiljer ett världshav mellan oss. Trots detta gick det väldigt snabbt. Det är väldigt märkligt hur det ändå kan finnas någon så långt bort som delar samma humor och samma intellekt som jag. Faktumet är att jag blev något tagen på sängen av det och kanske ville jag för mycket. Förmodligen mer än hon. För hade hon verkligen velat hade hon säkert redan varit I Sverige. Givetvis är det ju svårt och en enorm omställning, men finns det vilja finns det medel.
Vi känner ju faktiskt knappt varandra om sanningen ska fram. Två veckor är inte tillräckligt länge för att man ska våga släppa allt man har. Detta är ömsesidigt. Såklart kan jag tycka att hon borde flytta hit för att underlätta för mig. Men det kan givetvis även hon tycka. Och det är kanske det hon gör även om hon inte säger det. Sen är det ju givetvis även det här med tillit. Litar jag blint på allt hon säger?
Nej det gör jag nog inte och jag tror inte heller att hon litar till 100 procent på mig. Ett varaktigt förhållande kan inte byggas på sådana grunder. Det måste finnas förtroende.
Det är ju hur lätt som helst att inse att det här förhållandet hade varit perfekt för en tjuvknullare. Men sådan år inte jag. Om hon är det vet jag inte.
Detta semesterprojektet lägger jag ner nu. Det är nog det bästa för oss båda.
Jag kommer aldrig att glömma den tid vi fick tillsammans Jojeidi och jag önskar dig all lycka I framtiden!
Hoppas vi ses igen! Te aworo!!
Jag har börjat inse att det aldrig kommer att bli nåt varaktigt. Det här så kallade förhållandet som jag har. Ofta är världen liten. Men ibland är den enormt stor.
Det skiljer ett världshav mellan oss. Trots detta gick det väldigt snabbt. Det är väldigt märkligt hur det ändå kan finnas någon så långt bort som delar samma humor och samma intellekt som jag. Faktumet är att jag blev något tagen på sängen av det och kanske ville jag för mycket. Förmodligen mer än hon. För hade hon verkligen velat hade hon säkert redan varit I Sverige. Givetvis är det ju svårt och en enorm omställning, men finns det vilja finns det medel.
Vi känner ju faktiskt knappt varandra om sanningen ska fram. Två veckor är inte tillräckligt länge för att man ska våga släppa allt man har. Detta är ömsesidigt. Såklart kan jag tycka att hon borde flytta hit för att underlätta för mig. Men det kan givetvis även hon tycka. Och det är kanske det hon gör även om hon inte säger det. Sen är det ju givetvis även det här med tillit. Litar jag blint på allt hon säger?
Nej det gör jag nog inte och jag tror inte heller att hon litar till 100 procent på mig. Ett varaktigt förhållande kan inte byggas på sådana grunder. Det måste finnas förtroende.
Det är ju hur lätt som helst att inse att det här förhållandet hade varit perfekt för en tjuvknullare. Men sådan år inte jag. Om hon är det vet jag inte.
Detta semesterprojektet lägger jag ner nu. Det är nog det bästa för oss båda.
Jag kommer aldrig att glömma den tid vi fick tillsammans Jojeidi och jag önskar dig all lycka I framtiden!
Hoppas vi ses igen! Te aworo!!
lördag 7 maj 2011
Korka upp
Jag har väl alltid varit lite smått galen och knäpp. Men på den senaste tiden har det blivit värre känns det som.
Den här historien med min Arubanska kärlek tär på krafterna...
Det värsta är ovissheten, att inte vet vad som komma skall. Att inte veta om man kan lita på någon. Talar den sanning, eller är det bara ett spel?
En av mina goda vänner har nyss blivit blåst på hela lakritskonfekten. En annan god vän har bittert fått erfara att någon inte varit vad den sagt sig vara.
Sådana saker får en ju onekligen att börja fundera. Vem kan man lita på? Finns det några ärliga människor på den här planeten eller är det bara fiffel och båg alltihopa?
Men men.
Vad kan man göra åt saken, det är bara att bita ihop och se glad ut. Sånt är livet. Håller man ögonen öppna blir man mörkrädd. Och så fort man vänder ryggen till blir man knullad i röven.
Ikväll ska jag iallafall roa mig kungligt! Det var ett tag sen jag tog mig tid för att bara vara. M och M har inflyttningsfest. S och H är i stan.
Det är upplagt för en riktig rotblöta med andra ord. Det kan jag nog behöva!
Idag har jag varit och druckit kaffe hos två vänner som jag inte har haft så bra kontakt med på sistone, och sett hur de bor. Mycket trevligt var det och det finns nog en öppning för några hylsor eller sju på deras gård i sommar!
Nu ska jag ladda upp inför kvällen med en skön rulle! (The Town)
Kanske kommer en recension på den senare.
Skål och välkammad utter!!
Den här historien med min Arubanska kärlek tär på krafterna...
Det värsta är ovissheten, att inte vet vad som komma skall. Att inte veta om man kan lita på någon. Talar den sanning, eller är det bara ett spel?
En av mina goda vänner har nyss blivit blåst på hela lakritskonfekten. En annan god vän har bittert fått erfara att någon inte varit vad den sagt sig vara.
Sådana saker får en ju onekligen att börja fundera. Vem kan man lita på? Finns det några ärliga människor på den här planeten eller är det bara fiffel och båg alltihopa?
Men men.
Vad kan man göra åt saken, det är bara att bita ihop och se glad ut. Sånt är livet. Håller man ögonen öppna blir man mörkrädd. Och så fort man vänder ryggen till blir man knullad i röven.
Ikväll ska jag iallafall roa mig kungligt! Det var ett tag sen jag tog mig tid för att bara vara. M och M har inflyttningsfest. S och H är i stan.
Det är upplagt för en riktig rotblöta med andra ord. Det kan jag nog behöva!
Idag har jag varit och druckit kaffe hos två vänner som jag inte har haft så bra kontakt med på sistone, och sett hur de bor. Mycket trevligt var det och det finns nog en öppning för några hylsor eller sju på deras gård i sommar!
Nu ska jag ladda upp inför kvällen med en skön rulle! (The Town)
Kanske kommer en recension på den senare.
Skål och välkammad utter!!
onsdag 4 maj 2011
Halva veckan
Hälften av monsterveckan är avklarad. 33 av 70 timmar har avverkats.
Den tyngsta delen är över eftersom jag inte riktigt har anlag för det där med dagpass. Idag började jag sju, och det är där nånstans som smärtgränsen går. Det märkte man tydligt, för idag var jag klart mer taggad än de andra dagarna då jag började 4.30...
Nä, det är bara att konstatera att dagpassen är vikta för vissa speciella människor.
Själv är jag helt enkelt född nattmänniska.
Nu inleds nattdelen. Imorgon helnatt sedan 16-slut fredag och lördag. Kanske. För M och M har inflyttningsfest på lördag! Blir ingen rotblöta för jag måste nog köra halv ett på söndag.
Har dock hört nåt rykte om att jag inte brukar bry mig så mycket om det där med nykterhet bakom ratten. DEMENTERAS!
Ta för H-vete reda på fakta innan du öppnar din stora käft!!
Apropå nåt helt annat...
Borde inte Krongatan ligga på Lerbäcken?
Eller Myntvägen på Bergnäset?
Den tyngsta delen är över eftersom jag inte riktigt har anlag för det där med dagpass. Idag började jag sju, och det är där nånstans som smärtgränsen går. Det märkte man tydligt, för idag var jag klart mer taggad än de andra dagarna då jag började 4.30...
Nä, det är bara att konstatera att dagpassen är vikta för vissa speciella människor.
Själv är jag helt enkelt född nattmänniska.
Nu inleds nattdelen. Imorgon helnatt sedan 16-slut fredag och lördag. Kanske. För M och M har inflyttningsfest på lördag! Blir ingen rotblöta för jag måste nog köra halv ett på söndag.
Har dock hört nåt rykte om att jag inte brukar bry mig så mycket om det där med nykterhet bakom ratten. DEMENTERAS!
Ta för H-vete reda på fakta innan du öppnar din stora käft!!
Apropå nåt helt annat...
Borde inte Krongatan ligga på Lerbäcken?
Eller Myntvägen på Bergnäset?
måndag 2 maj 2011
Kung för en dag
Egentligen är det inte så märkvärdigt. Den är 6 år gammal och har gått trettiofemtusen mil.
Fast det märks inte.
För den är FET
Tjusningen ligger i själva känslan.
Komforten är väl ungefär som en mersa fast lite sämre
Dock har mersan bara två flaskhållare där bak, den här har fler, samt ett fack för champagneflaskan och två fack för isen.
Det bästa med åkturen är givetvis blickarna man får.
Folket tror ju säkert att det är nån riktig höjdare som åker...
Man får passa sig så att ingen ser en när man kliver ur...
Sexan har blivit med Limousin
Fast det märks inte.
För den är FET
Tjusningen ligger i själva känslan.
Komforten är väl ungefär som en mersa fast lite sämre
Dock har mersan bara två flaskhållare där bak, den här har fler, samt ett fack för champagneflaskan och två fack för isen.
Det bästa med åkturen är givetvis blickarna man får.
Folket tror ju säkert att det är nån riktig höjdare som åker...
Man får passa sig så att ingen ser en när man kliver ur...
Sexan har blivit med Limousin
söndag 1 maj 2011
Klockan är 13 och jag har ont i halsen
Dagen efter kvällen före. Eller ska man säga dagen efter hela jävla dygnet före?
Igår satt jag i växeln mellan 14 till 06 på morgonen. 16 timmar i sträck för er som har svårt med matematiken.
Mellan 19 till 04 hade jag professionell hjälp vid min sida, annars var det solo som gällde.
Telefonen skrek. Jag skrek. Kunderna skrek. Alla skrek!
Och halsen skrek
För jag har nog tagit emot ett par tusen samtal under natten. Har givetvis inte räknat... Men det var fullt tryck både i Luleå och i Umeå.
Överlag inga större fadäser.
Ja det gamla vanliga förstås... Vansinneskörning genom byar. Spyor i handskfack. Nedskitna säten. Trasiga Sittroänger.
Vissa sämre bemedlade tar trettio minuter på sig för att hitta från busstationen till Dalagatan, en sträcka på ca 1 kilometer, och har sedan mage att kräva kunderna på dubbel egenavgift när de klagar.
Fast allt det där är ren vardagsmat.
En helt vanlig eftermiddag, kväll, natt och morgon på jobbet.
"Välkommen till Taxi Kors och Tvärs. Just nu är det alla som ringer, var vänlig vänta eller ta dig i röven. Du kan även boka via nätet men förvänta dig inte att det funkar."
Jag har jävligt ont i halsen
Igår satt jag i växeln mellan 14 till 06 på morgonen. 16 timmar i sträck för er som har svårt med matematiken.
Mellan 19 till 04 hade jag professionell hjälp vid min sida, annars var det solo som gällde.
Telefonen skrek. Jag skrek. Kunderna skrek. Alla skrek!
Och halsen skrek
För jag har nog tagit emot ett par tusen samtal under natten. Har givetvis inte räknat... Men det var fullt tryck både i Luleå och i Umeå.
Överlag inga större fadäser.
Ja det gamla vanliga förstås... Vansinneskörning genom byar. Spyor i handskfack. Nedskitna säten. Trasiga Sittroänger.
Vissa sämre bemedlade tar trettio minuter på sig för att hitta från busstationen till Dalagatan, en sträcka på ca 1 kilometer, och har sedan mage att kräva kunderna på dubbel egenavgift när de klagar.
Fast allt det där är ren vardagsmat.
En helt vanlig eftermiddag, kväll, natt och morgon på jobbet.
"Välkommen till Taxi Kors och Tvärs. Just nu är det alla som ringer, var vänlig vänta eller ta dig i röven. Du kan även boka via nätet men förvänta dig inte att det funkar."
Jag har jävligt ont i halsen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)