Igår stod jag ett tag utanför studenternas nya kårhus på Porsön och väntade eftersom jag hade fått ett tips om att det fanns några potentiella taxikunder där.
Frågan är om jag hade velat ha in dom i bilen...
Igår var det visst nåt slags hattema. Allt ifrån hårinfattad rastafarimössa till sju ihoptejpade gamla cd-skivor kunde beskådas som underfundig huvudbonad.
De såg ut att ha väldigt trevligt. Även om dom såg ut som en påse nötter några av dom. Och jag drömde mig tillbaka till en svunnen tid.
För jag har ju själv varit där. När man som inbiten student sitter nergrävd i sin 1233 sidor tjocka mattebibel Kreysig 8 hela veckan tror jag kanske att man behöver det där.
Att bara få släppa alla hämningar ibland och bete sig som ett vilddjur. Något sådant måste det handla om för de är ett släkte för sig de där studenterna.
Jag har faktiskt kvar min gamla maskinoverall nånstans i nån garderob. Beprydd med ett hundratal olika märken är den. Någonstans fanns det en outtalad statussymbol i de där märkena. Vissa gick över gränsen och blev löjeväckande. Fast jag tror inte att de brydde sig om det.
De levde livet till max
Och idag är säkert de flesta av de helt normala respektabla mönstermedborgare i den övre medelklassen.
Eventuellt med en tidvis törstig öltarm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar