Klockan är 13 och jag har ont i halsen

Dagen efter kvällen före. Eller ska man säga dagen efter hela jävla dygnet före?

Igår satt jag i växeln mellan 14 till 06 på morgonen. 16 timmar i sträck för er som har svårt med matematiken.

Mellan 19 till 04 hade jag professionell hjälp vid min sida, annars var det solo som gällde.

Telefonen skrek. Jag skrek. Kunderna skrek. Alla skrek!

Och halsen skrek

För jag har nog tagit emot ett par tusen samtal under natten. Har givetvis inte räknat... Men det var fullt tryck både i Luleå och i Umeå.

Överlag inga större fadäser.
Ja det gamla vanliga förstås... Vansinneskörning genom byar. Spyor i handskfack. Nedskitna säten. Trasiga Sittroänger.

Vissa sämre bemedlade tar trettio minuter på sig för att hitta från busstationen till Dalagatan, en sträcka på ca 1 kilometer, och har sedan mage att kräva kunderna på dubbel egenavgift när de klagar.

Fast allt det där är ren vardagsmat.
En helt vanlig eftermiddag, kväll, natt och morgon på jobbet.


"Välkommen till Taxi Kors och Tvärs. Just nu är det alla som ringer, var vänlig vänta eller ta dig i röven. Du kan även boka via nätet men förvänta dig inte att det funkar."

Jag har jävligt ont i halsen