Först till kvarn får först gnälla

Nyckeln till ett framgångsrikt företag ligger i dess anställda. Det är en grundpelare som jag alltid har strävat efter att följa.

Att göra som vissa (de flesta?) taxiåkare i min närhet gör är inte hållbart enligt mina premisser. De använder "först till kvarn"-principen.

Lätt och enkelt för åkaren. Men långt ifrån rättvist. Ja visst så klart att det fungerar för extrapersonal som jobbar några timmar då och då. Men för de som är heltidsanställda är en sådan personalpolitik förkastlig, enligt mitt sätt att se det.

Notera att min åsikt är att extrapersonal ska vara just detta. De ska kunna rycka in med kort varsel när det är kris. T.ex. vid sjukdom, semestertider och eller andra avvikelser. Men de ska inte vara permanenterade på schemat varje helg.

Och de ska inte vara förpassade till att endast jobba de pass som den ordinarie personalen inte vill ha.

Det där med att vilja och inte vilja är ju en intressant tanke. Jag gör mig ibland ovän med min personal just på grund av detta, eftersom jag ställer vissa krav på dom. Min personal får inte välja sina arbetstider själv, givetvis är jag öppen för önskemål och jag gör allt jag kan för att uppfylla dessa. Men det allra viktigaste är att skapa rättvisa i den mån det är möjligt.

Det är oftast väldigt svårt och ibland helt omöjligt, men det innebär inte att man bara kan strunta i att göra det.

Detta verkar vara fallet med ett visst schema som debatteras flitigt just nu.


Jag hoppas och tror att jag ses som en ärlig, rättvis och juste arbetsgivare. Vad min personal och andra tycker om mig i övrigt skiter jag högaktningsfullt i.