Segersötma

Känner att den ligger i luften. Segersötman.

Ikväll äger det stora tabberaset på metargränd rum

Hjärnornas kamp. Vilja mot förnuft.

Ja, det ska spelas poker hos mumlet ikväll. Och ikväll blir det bra. Allt talar för att segern kommer att tillfalla den som förtjänar det mest. För en gångs skull...

Hoppas bara att inte Moa kommer och tar alla pengarna... Hon e livsfarligt bra den där... :)

Finns platser kvar för den som vill komma... Metargränd 27 vid 18-tiden...

Kaffe, finska pinnar och trevligt sällskap erbjuds. Pengarna tar jag. Eller Moa.

Hipp Hipp Hurra

Den äter inte tårta. Inte för att jag har frågat men jag tror inte att den gör det.

Men den fyller ett år på onsdag, eller det gör den ju inte egentligen. Den fyller väl egentligen ungefär 45 eller nåt. Men med mig som innehavare fyller den ett. Och det är väl det enda året som räknas...

Jag pratar om lägenheten nu för dom som inte redan har fattat det. Metargränd. Mitt nya liv.

Man kan tycka att det borde ha blivit rätt fint här nu efter ett helt år... Nä...

Ambition och vilja saknas ej. Inte heller är det resursbrist som har gjort det. Men jag har väl helt enkelt inte haft tid, det är väl den bistra sanningen.

Det ska bli ändring på det nu. Med ny finsk förstärkning i flottan blir det väl andra bullar i skafferiet. Snart kommer tapetexperten hit. Se till att boka in en heldag för Rusta TL :)

Ikväll: Hockey i VIP-loge. Som vanligt för samhällets elit... :)

Den var kall

Alltså de är ju det som den ska vara.

Kall

Men inte full av is förstås. Om jag har förstått det här korrekt så bildas isen i frysen av kondensvatten från matvaror som har stoppats in där när dom t.ex. har varit för varma.

Det kan också bero på att dörren stått öppen...

Noterade det i morse. Att frysskåpsdörren nog har stått lite öppen... Inte undra på då att innanmätet ser ut som ett filmklipp taget direkt från Ice Age 3.

För det var lite is därinne. Ganska mycket is. En jävla massa is om jag får uttrycka mg i starka ordalag.

Hade definitivt inte tid med det här idag. Men det tinar väl av sig själv :)

Ingvar Kamprads Egen Affär

Inte undra på att gubben har tjänat några dolares. Det är alltid samma sak. Varenda gång man åker dit tänker man att det inte kommer att bli några inköp, ty man har ju redan allt man behöver.

JO PYTTSAN!!

Idag tänkte jag samma sak. Och idag kom jag hem med ett badrumsskåp, 5 lampor, en rumsmatta, fyra kuddar, 6 koppar, 12 glas, 4 tallrikar, 6 glasunderlägg, 4 bordstabletter, 4 handdukar, tre bordsdukar, och säkert en hel del annat som jag inte kommer ihåg att jag har köpt...

Tror inte att det har med bristande karaktär att göra. Jag har visat prov på att jag besitter en stark karaktär. Men nåt fel är det ju. Man tror att allt är så billigt, men i slutändan hamnar ju notan alltid på fyrsiffrigt belopp.

Jag ska oxå bli majoritetsägare av en gigantisk möbelkedja när jag blir stor. Sådetså!

Fruktsamma funderingar

Jag undrar vad dom tänker ibland på Coop Forum när de ser mina matvaror. De noterar säkert medvetet eller omedvetet olika kunders matvanor och sätter de samman med personens utseende.

Förut handlade jag ju mest såna där felix färdigmatsförpackningar och billy´s pannpizza. Makaroner och bullens pilsnerkorv. Det var ju logiskt med tanke på min omfångsrika lekamen.

Men numera stämmer det ju sämre. Idag handlade jag äpplen, päron, bananer, satsumas, gurka, tomater, paprika, 6 st ägg, ett paket rökt skinka och 3 liter sojamjölk.

Det sätter säkert gryllor i huvudet på dom tänkte jag envetet i mitt stilla sinne. För även om de kanske ser att jag har inlett mitt nya liv så är det ju ändå en bra bit kvar på vägen...



Jag har fått en snygg fruktkorg i julklapp av nån nån gång som jag hittade i ett skåp. Kanske är bäst att ta fram den tänkte jag för det är ju ganska trevligt att visa sin nyttiga kost ibland.

Borta bra men hemma stökigt

Åter i arktis kan jag bara konstatera en sak. Nån har stökat till min lägenhet medan jag varit borta!!

Kan svära på att det inte fanns ett enda papper, dammråtta eller kvarglömd disk när jag åkte. Men det är massor av den varan här nu. Hur kan det komma sig?

Egentligen tror jag att det beror på att den jag besökte i den kungliga hufvudstaden alltid har så fruktansvärt fint och snyggt i sitt hem så att man märker sitt eget skräp så mycket tydligare när man kommer hem :)

Men jag skyller på nån annan. Som så ofta förr... :)

Kanelbulle

De är ju farligt goda dom där... Och jag är ju på helgsemester... Så det får bli en bulle idag. Eller sju. Nä max 4 blir det :)

Sen får man leva som en slav på vatten och bröd i ett par veckor som kompensation. Nä förresten. Inte ens bröd. Bara vatten. Och lite sallad på söndagarna. Eventuellt.

Livet e hårt...

Soffpotatis

Har anlänt i Vall-Entuna. Trevligt att det är lite vitt även i Fjollträsk, man känner sig ju nästan som hemma.

Fast inte riktigt. För myskvällar i soffan är det ont om hemma. Vilket är synd förstås för det är riktigt trevligt med såna. Inte för att jag borde äta vin och dricka lökringar så ofta. Eller är det tvärtom man gör?

Om man bara gör det ibland så tror jag inte att det är några större problem, och dessutom höll jag rigorös kontroll över mina kalorier. fast jag glömde skriva in lökringarna.

Vilken tur att lökringar är helt och hållet fria från fett och kolhydrater

För visst är dom väl det va?

Riktigt skönt är det med en ledig helg, eller helt ledig är den väl inte... Planerar julschema med mera, men det är ändå ganska skönt med miljöombyte och nån ratt har jag då inte tänkt sätta mig bakom före måndag... :)

Jag undrar om man är en soffpotatis när man äter potatisbaserade produkter i soffan? Eller är det uttrycket mera menat åt dom som råkar somna framför teven? I vilket fall som helst så kvalificerar jag in under båda dom kategorierna...

Kan man skylla på jetlag om man flugit inom Sverige? Förmodligen inte men det gör jag ändå... För det kan väl ändå inte ha nåt att göra med att man är gammal och seg?

Jag är ingen idog idoltittare direkt. Men den där Jay han kan definitivt sjunga. Inte tu tal om det.

Kontoret är ett vardagsrum

Ja jag vet vad jag skrev för några dagar sen... Då hade jag kontoret i vardagsrummet. Nu har jag vardagsrummet i kontoret...

Eftersom jag köpte ny soffa, soffbord och tv och är för lat för att fara iväg med de gamla grejorna så hamnade ju dom i kontoret. Så nu har jag en komplett uppsättning med möbler även här.

Och eftersom jag spenderar den mesta tiden här inne nu när jag bokför så mycket så känns det verkligen som ett vardagsrum.

Jag undrar när det ska bli nån ordning på mig? :)

Norra Djurgårdsstaden

Hörde på radio att de ska bygga en ny stadsdel i Stockholm. En stadsdel för de miljömedvetna. De miljömedvetna miljonärerna menar jag då. För det lär ju kosta några kulor att bo där. I boendet ska alltså ingå nåt slags miljöprogram med källsortering och en massa sånt där modernt tänk.

Jag hoppas bara att de har tänkt på en sak

Nämligen det faktum att de allra flesta av dagens människor inte längre använder telefonkatalogen i pappersformat! Och inte heller har gjort undr de femton senaste åren... Det borde Luleå Kommun ta fasta på innan de distribuerar fem miljarder kataloger till varje trappuppgång. Jag kan inte tänka mig att det är speciellt miljövänligt...

Ett tips från miljömumlet är att man istället distribuerar den till alla medborgare med en ålder över 70. Då kan Luleå Kommun spara en massa pengar som dom istället kan använda till något nyttigt. Som t.ex. att köpa nya mobiltelefoner och laddare samt ett tvättkort åt mumlet. För telefonerna är tydligen i dåligt skick och bilarna är alltid skitiga har jag hört. Kanske har bilens ägare fullt upp med att vara pappa åt sina anställda?

Apropå pappa

Jag ska vara låtsatspappa åt två heltokiga vettvillingar imorgon kväll, så om jag inte dyker upp på Arlanda på fredag så vet du varför TL. Nä skämt åsido... De är ganska snälla, och att de dessutom är precis lika barnsliga som jag skadar ju inte :)

/Miljömumlet

Fjollträsk revisited

Nu ska jag snart dit ner och härja igen.
Nä jag tror inte det blir så mycket härjande faktiskt, men trevligt blir det med största säkerhet.

TL blir ännu äldre! :)
Lika gammal som mig blir du och då är man ju verkligen riktigt gammal...

Det verkar som om folk runt omkring mig tycker jag har blivit för smal nu...
Blir bjuden på bulla och godis stup i kvarten. Jag ska ringa min optiker så att dom får boka in en tid för synundersökning åt er.

Det är minst 10 kvar än. helst 15. Det ska vi och kommer att fixa. Utan tvekan.

Fast inte den här veckan, för den här veckan är det dietlov.

Tur att även TL har ett liknande program, så jag kanske inte behöver lägga på mig alltför mycket :)

Kontoret är ett kontor

Jag har haft lite problem med det där. Att definiera rummen i min lägenhet alltså.

Jag har stundtals eller ganska ofta till min fasa upptäckt att jag har haft kontoret i hela lägenheten. Alltså i sovrummet, köket och vardagsrummet. Samt givetvis även i kontoret.

Men det är slut på det nu. Jag har bestämt att jag ska ha kontoret i kontoret. Köket i köket. Och inte sovrummet i vardagsrummet. Det sistnämnda blir faktiskt svårast. Dels för att jag har en soffa som är väldigt skön att sova i. Dels för att jag oftast är så seg när jag kommer hem att jag inte ids gå ända till sängen varvid jag oftast hamnar i soffan med elakartad nackspärr som följd.

Men nu är alltså etapp 2 av min lägenhetsrenovering igång. De stora bitarna har jag inte ännu startat med. Golvet i hallen och tapeterna i vardagsrummet måste bytas ut. Men det kommer.

Min färgexpert är ju schemalagd för ett konsulterande besök under julhelgen så då kanske man kan våga sig på ett inköp av sagda tapeter. Sen får man väl konsultera någon som kan klippa rakt till att hänga upp dom.

Men det blir en senare fråga.

Jag kom just på att jag har glömt att äta frukost idag. Det måste åtgärdas snarast.

Då tar vi det här en gång till

Så var det då dags igen. Juletid vankas. Helger. Sprit och öl i överflöd. Alla vill vara lediga. Alla vill åka taxi. Svår ekvation. För om alla vill åka taxi kan inte alla taxichaufförer vara lediga. Med andra ord måste man helt enkelt inse att vill man inte arbeta på storhelger såsom jul, nyår och midsommar et.c. så måste man söka sig till en annan branch. Det är tyvärr den bistra sanningen.

Jag är den som fördelar taxipassen i mitt företag. Jag är den som äger och bestämmer över mina bilar. Vill bara klargöra detta för att alla ska förstå.

De som har problem med ovanstående faktum kan söka sig till ett annat företag och förhoppningsvis en bättre chef som är snällare och eller fegare. Nu är jag inte den som är omöjlig. För jag fördelar passen, vill man sedan vara ledig så kan man säkert själv hitta någon av mig sanktionerad ersättare. Dock är det inte acceptabelt att ge mig merarbete för att sy ihop schemat.

Det är heller inte acceptabelt att skicka sms i fyllan. Jag är chef och inte kompis. Jag vill inte veta vad ni gör och hur dumma och usla de andra anställda är.

Har ni problem med hur jag sköter mitt företag, ta det med mig. Har ni problem med mina anställda, ta det med dom. Har ni problem med er hygien, använd tvål. Helst också vatten.

Att komponera ett schema så att alla blir 100% nöjda är helt omöjligt. Någon måste arbeta på de dagar som ingen vill arbeta på. Jag är också människa. Jag har inte tänkt jobba skiten ur mig den här julen. Jag har inte tänkt arbeta varje dag under jul och nyårshelgen. Jag har tänkt fördela alla pass så rättvist som det bara går.

Jag har inte för avsikt att prioritera mig själv eller den som har arbetat längst i mitt företag. Ej heller har jag för avsikt att lämpa över alla pass på någon extrachaufför. Varför då?

FÖR ATT DET KOSTAR FÖR MYCKET!!!
(Ty jag måste ha råd med mitt nya soffbord i äkta anjoupäronträ från bortre asien)

Det bästa sättet att lösa detta problem är att alla hjälps åt och tar några råttpass var. För om vi samarbetar tillsammans så slipper någon ta ut sig mer än nödvändigt.

Tänk vilken fantastisk värld det hade varit om alla kunde bli nöjda. Denna värld finns endast i fantasin. Surt sa räven om rönnbären.

Skönt var det att få skriva av sig lite frustration. Nu ska jag åka hem och skruva ihop mitt nya soffbord.

/Anders

Vem har ätit upp den??

HJÄLP!!!

Mumlets alltra käraste ägodel är på vift.
Jag har letat hemma på växeln och till och med på kallaxparkeringen.

Den är spårlöst försvunnen

Utan min kalender är jag verkligen helt utelämnad åt dödens käftar!

Allt jag äger och har finns i den. Hur ska jag nu veta hur min dag skall te sig?

Extremt hög hittelön utlovas till den som hittar den!

/Förtvivlad Mumlet

Tornedalstrion

De har varit helt galna de tre från tornedalen härstammande växelhäxorna jag har tjänstgjort under i dag. Mellan 13 och 18 då Eva och Lena stod för underhållningen stod jag inte still en enda sekund, kan eventuellt ha berott på att de ville ha Lars Boströms tårta ifred...

Sedan kom Marcus

Vanligtvis brukar det ju innebära lugnet själv. Dock inte ikväll. För den av E och L redan instuckna kniven i min ljumske vreds om ordentligt av M. Både ett och två varv. Sedan drogs den hastigt ut för att flyttas till min rygg.

Missförstå mig inte, för jag är inte bitter. Tvärtom är jag väldigt, väldigt nöjd. Flytet har varit helt oöverträffat bra. Om det beror på min eller växelns skicklighet tål att tvistas om.

Man kan i alla fall konstatera att även om dom inte är helt hundra vid väg 99 så är dom då iallafall hundraprocentiga när det gäller att planera bilarnas färdväg!

Åtminstone idag...

Betyget blir 17 guldstjärnor, och hade jag fått smaka tårtan hade det blivit 18.

Fast det var väl lika bra. Jag bör inte äta tårta för av tårta blir man tjock var det nån som sa.

/Mumlet

Subtil bestraffning

Jag är ingen skrytpelle. Men jag har rutin.

Om ni nya chaufförer fortsätter att ljudligt demonstrera era avsikter kommer ni att bli subtilt bestraffade av min erfarenhet. Mitt förslag är att ni slutar berätta var ni är och vart ni ska. Då gör ni det något svårare för mig att glänsa. Jag kommer att glänsa ändå men inte riktigt lika starkt. Ska man jaga som en vettvilling bör man helst göra det i skuggan av sina avsikter.

Vintern är här nu

Med vintern kommer skotersäsongen som ett brev på posten. Idag fick jag slita en kvart för att ens hitta skotern under alla lager av överdragspresenning som min gode far har täckt över den med, bara för att komma till insikt om att batteriet hade helt slut kräm.

Som vanligt. Man sliter en timme för att kunna köra fem minuter. Men det är det värt. För under de fem minuterna är man kung över världen!

/Andres

Ansad och lätt

Gick ner ett till kilo igår.

Måste nog vara allt hår som försvann. För det var hår överallt. Fattar inte hur det kan växa så där fort... Säkert nån sån där växtnäring som Erikssons frisersalong sätter i sitt schampoo för att folk ska tvingas klippa sig stup i kvarten.

Men tji fick dom

För jag har hittat en egen privatfrisör. Det kostar bara en pizza varje gång och ibland en burk med snabbt kaffe. Inte så ofta tror jag för det är nog nästan bara jag som dricker kaffe där...

Helt klart en bra deal, även om man måste köra ända till Sunderbyn... Fast det är bara kul att komma ut på landet utan att ha det sjuka huset som mål.

/Andres

Dagen efter

Man kan tycka att det är lite underligt att jag är så engagerad i denna fråga. Själv är jag ju inte direkt berörd av lördagsnattens händelser.

Dock är jag väldigt engagerad i Sexans varumärke. Jag gör sällan något halvhjärtat. Om jag går in för något så gör jag det till 100% och därför blir jag också väldigt illa berörd när något sådant här händer.

Man kan säkert bagatellisera hela historien. Det var ingen som skadade sig allvarligt, så det kanske inte är något att bry sig om. Men tänk i ditt stilla sinne om något allvarligt hade inträffat?

De hade tur

Det var verkligen så det var. De flesta frontalkrockar i träd slutar med värre konsekvenser. Så är det bara. Detta kan inte bagatelliseras eller läggas åt sidan. Man kan inte avfärda det med en klackspark. För det är inte så enkelt. Till dig som framförde fordonet i fråga: Ta ditt ansvar och sätt dig aldrig mer bakom ratten på en bil eller taxi. För din egen och för dina medmänniskors skull.

Det hände igen

Det här är nog ett av de tråkigaste inlägg jag någonsin har behövt skriva. Att blogga är inte alltid roligt. Men jag måste skriva om det. För det snurrar mycket i skallen just nu.

I natt var det kaos i taxiluleå. Helloween. Hemmaseger. Halt. HALT!!!

Om det är ishalka ska man dra ner på hastigheten och köra försiktigt! Kul att JAG nämner just detta... För det är klart att jag definitivt inte är något helgon i sammanhanget, även om jag aldrig har kört åt helvete med kund i bilen.

Just det. Det hände igen. Och ännu en gång kan bolaget svära sig fria från ansvar. För rent juridiskt har vi ingen del i det här. Vi kan skylla allt på individen. Avfärda honom som en idiot.

Men det tänker jag inte göra

För jag vet hur fort det kan gå. Den här gången var det inte jag, men nästa gång kanske det är. Så inte tänker jag peka ut nån individuell syndabock. Det jobb vi har är inte på något sätt enkelt. Speciellt inte när det är glashalt ute och 40 minuters väntetid.

Ovanstående är inga ursäkter. Det är förklaringar. Det finns inga ursäkter när sånt här händer. För visst har vi som bolag ett mycket stort ansvar. Sådana här saker får helt enkelt inte hända.

Man kan alltid göra mer. Bättre information. Bättre utbildning. Hårdare kontroller över vilka som sitter bakom ratten i våra bilar. Vi har ett mycket stort moraliskt ansvar. För det vi gör är viktigt. Vi transporterar levande varelser av kött och blod. De är mjukare än träd.

Den här gången hade vi tur i oturen. Ingen blev allvarligt skadad. Likaväl är det givetvis ett allvarligt tillbud som måste utredas. För nästa gång har vi inte nödvändigtvis turen på vår sida.

/Anders

Ledig vit vecka

Nä det är inte som det låter. Alltså rent fysiskt har inte veckan varit vit. Inte heller har den varit speciellt ledig.

Jo. Fem lediga dagar varav två fuskdagar har jag haft den här veckan. (!)
Med lediga menar jag då alltså fria från rattande... För nog har jag varit fullsmetad med jobb ändå... Sju lunchmöten på fem dagar och två års bokföring har jag betat av.

Jag behövde fuska lite

Och så länge man fuskar med vettet i behåll så kan det ändå funka. Och fuska måste man få göra ibland. Det har faktiskt ändå gått åt rätt håll...

Igår blev det tre röda i goda vänners sällskap. Och i onsdags några guldfärgade. Inget vitt. Inte i dryckesform. Men det ordnade sig ju. Som det brukar göra här uppe i norr så här års.

Man glömmer så lätt från år till år hur känslan är, trodde jag skulle spy åt den första snön, men så länge man inte behöver fastna i dikena så är det ju faktiskt ganska vackert :)

Det passar jag på att säga innan jag går ut och börjar skrapa bilrutan...

/Seppo

Niporna rules

Vi hade väldigt trevligt igår. Och sent blev det.

Göteborgsmaffian kanske vi kan kalla oss, trots att det var en som saknades och en annan som ersatte.

Men det spelar ju mindre roll. Det som har betydelse är att man trivs och det gjorde vi. Onekligen.

Och de av oss som orkade vara vakna efter mörkrets inbrott hade nog ännu trevligare än de som gick och la sig klockan halv elva. Eller tolv kanske den var. Kollade inte så noga men det var alldeles för tidigt.

Inte för att jag hade mått dåligt av att också få sova så länge eftersom jag hade ett viktigt möte på Arbetsförmedlingen idag. I egenskap av arbetsgivare alltså.

Man gör säkert ett seriöst intryck när man kommer på möte med okammat hår och tvivelaktig andedräkt. Men det verkade som att det gick bra i allafall...

De märkte säkert inget. Ty skillnaden mellan en ansad mumlet och en oansad mumlet är nog ganska hårfin

/Andres

De stod på led

Som små barn var dom där dom stod på rad och väntade på sin tur.

Sexans Taxi hade kroppsscanning igår. Det är inte så farligt som det låter, i alla fall inte rent fysiskt. Kan hända att det ger en och annan lite psykiska problem dock...

Man får alltså ställa sig på nån slags våg som kan mäta en massa annat än bara själva vikten. Fettprocent, muskelmassa och vattenhalt bland annat.

Hur det funkar vet jag inte men det funkar säkert för den ser jävligt dyr ut den där mackapären dom har. Mäter väl blodcirkulation eller nåt...

Hur som helst så var dom sex personer som fick dödsdomen igår. Några blev yngre. De flesta blev äldre. Vissa blev förvånade. För även om man tror sig vara i bra/dålig form så behöver det inte vara så.

Jag är stolt över att ni vågade. Första steget i ert nya liv är taget!

Jo jag vet att jag låter som en fanatiker nu men jag har nog blivit det. Så är det nog. Snart gör jag väl min egen träningsvideo och bantningskokbok...

Mummelmat och mummelhopp ska den heta. :)

Magnum vs. Magnum

Jag hade ställt in mig på att vara ledig. Så till den milda grad att jag glömde bort ett litet kort pass som hade smugit sig in bland raderna... Det är inte likt mig att glömma sånt, seriös och ordentlig som jag är... :-)

Den bästa ursäkten jag i min förtvivlan kunde komma på var följande: "Jag trodde jag skulle vara ledig, så jag glömde bort att jag skulle jobba"... Lagom subtilt och komplicerat för att funka. Att sen växeltelefonisten inte ens lagt märke till att jag saknades känns ju lagom roande. Ibland har man blivit utringd fast man redan varit i trafik.... Jag får väl anta att jag inte gör så mycket väsen av mig när jag jobbar.

Precis som det borde vara med alla chaufförer. Ty vi har ett så kallat tyst system.

Mumlet har köpt ny soffa. Den heter Magnum. Som glassen. Har vissa likheter med densamma oxå. Chokladfärgad och jävligt fet. Nu saknas bara ett soffbord för att göra livet komplett och fritt från bekymmer. Fast nä! Det är inte så enkelt.

/Mumlet

Det blev påtagligt

En god väns far lämnade jordelivet i fredags.

Man vet inte riktigt vad man ska säga eller göra för att förbättra situationen. Kanske finns det inget man kan säga. Att bara vara där kanske är gott nog, eller att hålla sig undan. Sånt här är nog högst indivduellt antar jag. Vissa utagerar sina känslor och andra håller det inom sig, men jag tror ju att det är en fördel att ventilera sig. Sen om man gör det för sina vänner eller för familjen är ju valfritt.

Sådana här händelser får en att börja fundera. Min far är 84 år och har rimligtvis inte så många år kvar. Jag känner honom knappt!

Eller jo, det är klart jag gör, fast ändå känns det som om man skulle vilja sätta sig ner och prata mer med honom innan det är försent. Nu är han ju nästan blind och döv så inte blir det alltför enkelt. Fast det får gå vägen.

För inte är det ju kul att komma till insikt om att man hade en massa kvar att fråga honom om sen när det händer. För det gör det ju. Och den dagen kommer närmare och närmare.

/Anders