När orden saknas

Ibland kan man inte beskriva känslor i ord.

En arbetskamrat och vän har gått ur tiden. Det kom från ingenstans. Alldeles för tidigt. Och givetvis känns det mycket tomt.

Han var en omtänksam och älskad människa. Även om jag inte umgicks med honom privat så kände jag honom väl.

Livet tar sina u-svängar ibland. Oftast går dom i rallyfart. Och man blir lika förvånad varje gång.

Finns egentligen inga ord som kan beskriva vad jag känner.

Vila i frid Lennart.

Eko

Har varit lite tunt med inlägg på senaste tiden. Då kan man anta att varje skrivet inlägg blir av högre kvalitet istället. Fast om det stämmer får ju ni läsare avgöra.

Jag skyller på den tidsbrist som alltid är närvarande hos egna företagare. Det är ju så att man är ändå ganska fullsmetad med jobb. Och det är bra ibland, för då har man alltid nåt att skylla på...

Hann inte köpa julklappar i år så jag tog tag i det nu på mellandagsrean istället. Ganska smart för då sparar man ju några kronor oxå :)

Igår blev det spontan utekväll. Hade jag absolut inte tänkt mig, och det är ju faktiskt de kvällarna som brukar vara roligast, och så var det oxå igår. Jag gillar att skratta åt mina egna skämt!

Mumlet stod för ovanlighetens skull värd för både förfest (2 pers) och efterfest (5 pers) så nu kanske man snart kan börja kalla den här lägenheten för en festvåning. Eller inte. Fråga min grannar, jag tror dom tycker att jag är ganska tyst. Helt enkelt för att jag nästan aldrig är här... :)

Immorron ska jag och L besöka L. Har man tur får man se parasiterna...

Och nu tänkte jag bli fattig igen. Räkningarna ska betalas... BLÄ!

Fast vad gör det... 19 dagar!

Jag har påbörjat den minutiösa planeringen nu... Köpte solkräm igår :)

Femte advent

Idag är det femte advent. Baksmällan efter julhelgen är här.

Det känns som att det går fortare år för år. Lite slentrian har det blivit det här med julen. Någon stämning är det längesen man hade, antagligen beror det väl på att man jobbar typ hela tiden. Även i år saknades tid till julklappsinköp. Kanske självvalt, fast i år hade jag ju en bra ursäkt...

Flamingos

Vit sand

ARUBA!

Det kostar ju en del pengar...
Men för en gångs skull ska jag vara självisk. Det är ju inte riktigt min stil men nån gång måste man unna sig av livets goda :)

Och den här jävla skitvintern slipper jag med glädje!!

Lärlingsrace

Har varit lärare i 6 timmar. Nu tyckte jag att eleven var tillräckligt mogen för att prova själv.

Vi får väl se hur det går... Jag är hoppfull. Hon verkar ha snappat upp en hel del redan, och det hon inte kan det frågar hon sig säkert till...

Gasen och bromsen har hon redan hittat... :)

Och jargongen verkar hon inte heller alltför besvärad av. Tur är väl det...

Kanske finns ljusning för lite ledighet under julen. Fast herr M och hans eskapader kostar ju en del så vi får väl se om jag har råd!

Det här blir bra!

björx-skur via mjölkudden är ju kanske inte den absolut närmaste vägen, men den ger ju bättre betalt :D

Jag sliter mitt hår

Usch å fy vad tungt det känns nu... Kaos på jobbet varje dag. Femtio miljoner körningar i kö. Två timmars väntetid. Schemat har anpassats så gott det går för att möta den enorma efterfrågan, men bilarna som ska vara i trafik är det inte.

Chaufförsbrist, sjukdomar u name it...

Hemmet ser ut som ett bombnedslag. Jag har pappersarbete upp över mina öron som jag inte hinner med för att jag måste vara ute och hjälpa till så gott det går.

Och sen är det jul också. Ska hinna med alla bestyr som det innebär...
Julklapparna har jag inte ens hunnit fundera på än. Lär inte bli några i år heller.

Planera för Aruba? Har inte ens tänkt tanken än...

Hoppas man har tid att äta skinka.

JO! Det får jag göra för det har tomten sagt!

Tidsfördriv

Mumlet did it again

Sitter fast bredvid E4:an... Klantigt var det nog men så klart att de usla vägförhållandena är en bidragande orsak.
Nä! Nu vet jag! Skyller på att Mersa är en usel vinterbil! Det brukar de andra göra när dom kör fast...

Jag fick sladd. Det är inte svårare än så. Och det är ingen större skada skedd heller. Bettan spinner på oförtrutet. Jag skönjer något lätt missljud, som säkert beror på att motorn är fullpackad med vitt elände från helvetet.

Jag fattar inte det där. Eftersom snön kommer uppifrån borde den ju rimligvis komma från himlen. Fast om den kommer från himlen så kan inte himlen vara nån trevlig plats. Eller så kanske det bara är så att de där som bor där uppe har enorma problem med mjäll eftersom luften e så torr.

Nä jag tror nog att det är nån som har förväxlat himmel och helvete. Himlen är nog där nere. Någonstans i närheten av Venezuelas kust. Närmare bestämt ca 2 mil norr om den. På en ö som kallas för Aruba. Dit längtar jag just nu.

Suck. Ve och fasa.

Brrr

När köldmätaren börjar krypa ner mot 20-strecket blir det påtagligt.
De dryga 40 pannorna jag har blivit av med fungerade inte bara som tyngd. De isolerade även en hel del mot Kung bores eskapader.

För sällan har jag varit så frusen som den här vintern.
Jag börjar förstå vad ni menar nu, M och M :)

När ishavsvindarna sliter tag i min numera något lättare lekamen står jag inte längre riktigt lika stadigt på jorden som jag gjorde förut, Men än är det länge kvar tills jag flyger som en vante. Kommer jag nog aldrig att göra. Men kanske som en sten eller bumling. Var det nån som sa klippblock?

Fast till syvende och sist. Jag skiter i om det blir 25 grader kallt eller 40!

26 dagar.

Tvätterskan

Jag har anlitat en helt egen tvätterska idag!

Nu tänker ni genast: "Vadå har hans morsa börjat arbetsvägra?"

Men så är det inte!

Min mor är en mycket snäll och förstående mor. (fast hon är en ko) Dock tvättar hon inte mina kläder, hon stryker inte mina skjortor (för det gör ingen) och hon städar inte min lägenhet. (det gör ingen annan heller)

Även om man är en depraverad ungkarl så måste man ta lite ansvar för saker och ting här i livet...

Fast åter till ämnet. Tvätterskan alltså. Vi gjorde en deal, Becky å jag. Jag jobbar åt henne i växeln i åtta timmar och tjänar ett lakan på det. Hon jobbar med min tvätt i åtta år och tjänar inga lakan. Men ett och annat lakan får hon säkerligen se och tvätta. Ganska många blir det!

Nu kanske det inte riktigt var så det var men andemeningen är densamma... För mig var det ju en helt ok deal, såklart att jag får jobba som ett apdjur och sömn är det inte tu tal om att ens försöka sig på.

Men vad gör väl det. För om 29 dagar smäller det...

Nedräkningen har börjat!

Det tar aldrig slut

Vinterns hittills (?) tuffaste natt är äntligen till ända...

Igår hade jag pass till 23. Pyttsan. Man var hemma klockan 04.30...
Klagar gör jag inte. Det här är ju saker man får leva med om man bor här uppe. Och tydligen även på allt fler ställen i världen. Den sista kunden jag hade pratade om Nostradamus och domedagsprofetian. Att slutet nu var nära. Klart man börjar fundera då...

Körning till Kälsjärv i dödens snörök får en att börja fundera hur vissa människor tänker i trafiken. Eller det kanske helt enkelt är brist på tankeverksamhet som är problemet?

MAN KAN INTE KÖRA 110 på E4 NÄR MAN INTE HAR NÅN SIKT!!!

Därmed inte sagt att man ska ligga i 60 heller... Och man bör av förklarliga skäl använda sig av dimljus...

Lastbilar borde tvingas parkera när det snöar katter och hundar!!

Nåväl. Jag överlevde mot alla odds, men de 17 milen kändes som 50... Och inte var det ju slut efter det... Hann med en sväng till dödens väntrum (Boden) sen oxå :)

Mellan alla dessa körningar fick man skotta loss sina kollegor. Notera att jag aldrig körde fast. Jag kör bakhjulsdriven Mercedeskälke med enligt uppgift värdelösa däck. Tycker jag inte alls att de är. Och mersa är inte sämre än nån annan bil i snö, bara man använder skallen.

Har jag nämnt att jag inte körde fast en enda gång igår?

Nu ska jag sluta skryta. Snart sitter jag väl där själv, och då får jag nog sitta där länge... Ingen vill hjälpa en skrytpelle... ;)


För att citera en god vän: "Idag är jag glad att jag bytte jobb"

Nu är det dags för ett nytt mördarpass i bilen. Det tar aldrig slut. Jo det gör det. Den sjuttonde januari är det slut. I alla fall i två veckor...

För då ska jag byta snöstorm mot sandstorm. Same, same but different

Rekordlång skotersäsong

Jag är gubbe. En bekväm sådan. De senaste åren har jag kört ungefär 20 mil per år. De allra flesta (läs alla) av dessa mil brukar avklaras under påskveckans obligatoriska Nikkaluoktatripp. Av den anledningen har jag ingen speciellt ny skoter. Av samma anledning har jag en bekväm skoter. Snabb är den inte om du frågar nån yngre. Frågar du mig är det alldeles för mycket att köra med.

Är det nån som har en Snotrik Blå till salu?

Nä skämt åsido... visst gillar jag att gasa i lagom mängd, och min Arctic 550EFI Special är alldeles tillräckligt snabb för mina behov.

Eftersom det är en touringmaskin är den också mycket bekväm. Gubbig. Stabil. Ungefär som en Mercedes. Apropå det... Jag måste komma ihåg att tejpa fast en stjärna på huven! :)

Jag brukar alltså köra en vecka i april. Därför brukar jag inte heller bry mig om att ens titta åt maskinen före jul. Men i år var det annorlunda, precis som det mesta har förändrats i mitt liv så har tydligen även energin att ta tag i saker blivit betydligt större.

För jag skruvade ur batteriet förra veckan för laddning, och idag satte jag igång min pärla. Hon spann som den kisse hon är. Och jag körde t.o.m. en liten sväng, men trots en skoteroverall stor som ett tvåmanstält och integralhjälm på skallen blev turen kort. Det såg den extrema polarkylan till att orsaka.

Att isen på Hertsöfjärden även ser tämligen bräcklig ut var en annan starkt bidragande orsak. Jag kände helt enkelt inte för att bada isvak idag...

Alla dessa bitar sammantaget verkar peka mot en lång skotersäsong. För har jag nu satt igång bettan så måste jag ju åtminstone ta några turer med henne före påsk. Åtminstone när termometerns kvicksilverskala har stigit till en åter skönjbar nivå.

Jänkarvals

"Du måste trycka två gånger på låsknappen när du låser och två gånger när du låser upp"

Det här är en ganska lång historia, men den är även ganska intrikat, så sätt dig bekvämt och läs med njutning...

Ikväll har vi haft sedvanlig pokerafton hos det evigt kala trädet.
Idag fanns det dock ett problem. Vi var nio personer som skulle komma. Och därför behövde vi två extra stolar och ett äkta pokerbord. Dessa attiraljer fanns att tillgå hos Lasse. Så långt allt väl.

Nu börjar problemen, för även om Lasse bor ganska nära Björken så är det ändå alltför långt att promenera med ett bord och två stolar i 49 graders kyla som det känns. Därför behövde vi transport. Det gick inte med min bil eftersom den är för liten för ändamålet. Men även detta var ett mindre problem eftersom Lasse har lånat en Jeep Cherokee av sin bror som med lätthet rymmer dessa attiraljer.

Problemet idag var att Lasse av vissa anledningar inte kunde framföra fordonet. Därför blev jag tillfrågad om jag kunde bistå med detta. Och det kunde jag väl. Trodde jag.

De instruktioner jag fick var tydliga, som det stod i inledningen av detta inlägg. Det har visst något med någon slags startspärr att göra...
Och det gick alldeles utmärkt på ditvägen...

Pokerkvällen förflöt sedan utan några större tillmälen, vissa våldsamma känsloyttringar får man ju räkna med i detta sällskap. För egen del gick det ju inget vidare, även om jag tyckte att jag gjorde vad jag kunde.

När den stora sammandrabbningen var över skulle sagda bord och stolar transporteras tillbaka med hjälp av Lasses enorma Jeep. Nu kommer det roliga.

Jag gjorde som jag blivit instruerad. Låste upp bilen två gånger. Startade den. Körde fram den till dörren. Hämtade bord, Lasse och stolar. Körde tillbaks dom till Lasses boning. Klev ut. Stängde förardörren. Öppnade bakdörren.

Nä

Det gjorde jag inte. För bakdörren var nämligen låst. Precis som bakluckan, vänster bakdörr, vänster framdörr och förardörren.
Nyckeln var i tändningslåset. Motorn var igång. Bilen var låst. Bilen stod mitt i vägen utanför ett stort hyreshus mitt i natten. Bilen är utrustad med en 7,2 liters åttacylindrig järnspis. Bilen låter. Högt. Och den var låst.

LÅST SOM ETT JÄVLA KASSASKÅP

Kul. Skitkul. Askul. Ångest.

Av någon anledning hade alltså bilen låst sig själv. Om det har att göra med att jag bara tryckt en gång på låsknappen eller inte är oklart. Men den var till yttermera visso väldigt låst.

Och Lasse hade ingen reservnyckel. Denna fanns hos Lasses bror. I Antnäs...

Jag fick alltså kicka igång min gamla betta och pila iväg mot Antnäs för att hämta sagda nyckel. 30 minuter senare var problemet äntligen ur världen. Och en sak har jag lärt mig av detta äventyr.

Köp aldrig någonsin en amerikansk bil! Även om den är utseendemässigt tilltalande och har en motor som är större än Tores ego. Jävligt stor med andra ord. Helt enormt jävla stor!

En startspärr borde ju förhindra motorn från att startas tycker man...
Om det nu var detta som inträffade. Kan lika gärna ha varit bilskrället som fick krupp. Har hänt förr med allt utan stjärna på huven. Kommer säkert att hända igen med allt utan stjärna på huven.

Slutsats: Kör Mercedes

Kvällen efter dagen före

Nu tänker ni förstås att jag har skrivit fel i rubriken. Dagen efter kvällen före ska det ju stå tänker ni. Och som vanligt så tänkte jag ett steg längre...

För igår var ju en hel dag. Och den här dagen har ingen morgon, bara en kväll. De 12 timmar som förflutit mellan midnatt och nu finns nämligen inte. Jag kommer då inte ihåg dom iallafall...

Jo det var en trevlig kväll igår. Fantastisk mat, grym julshow och inte minst sagt mycket trevligt sällskap.

Och dessutom helt fritt från skandaler i år!!

Nä ok då... jag ljög lite... Men bara om det sista...

Med andra ord: En helt vanlig julfest på Sexans Taxi...
Nu tycker jag att vi tar nya tag och börjar ladda upp inför nästa år.

Förhoppningsvis med intakt personalstyrka.

Inception

Jag brukar gilla filmer som ligger högt på IMDB:s lista över de bästa filmerna genom tiderna. Skarpt.

Och eftersom Inception just nu ligger på sjätte plats på sagda lista ska jag gilla den. Och det gör jag. Fast kanske inte så otroligt mycket som jag borde.

För det är nåt som inte riktigt går ihop här.

Om ni har sett den kanske ni fattar vad jag menar. Inte för att skryta men jag brukar fatta det mesta ganska fort. Det är inte det som är problemet här. Problemet är snarare att jag fattar idén och poängen med den här rullen, jag fattar bara inte riktigt syftet.

Om syftet är att förvirra den som tittar på den är det ju lysande, för det verkar faktiskt som att det är det som är hela poängen.

Inception handlar om en skurk vid namn Dom Cobb som spelas av Leonardo diCaprio. Sådärja. Nu har man fått flickornas uppmärksamhet också...

Fattar faktiskt inte riktigt hur han kan anses vara så attraktiv, i den här filmen är han i alla fall ganska ärrad, härjad och arg mest hela tiden.

Nåväl, filmen handlar ju inte om han som person, utan mer om det han gör. Han är alltså en skurk som stjäl genom att gå in i folks undermedvetande (drömmar) och ta reda på den information han behöver. Invecklat? Ja.

Nu har han kommit på att det är smartare att ge folk nya drömmar istället för att stjäla dom och det är det som är utgångspunkten för den här mycket förvirrande historien.

Jag borde som sagt gilla den skarpt, men det är med lite besvikelse jag summerar de 2,5 timmar som filmen varar. Inte dålig, men inte heller speciellt betagande.

Betyget blir en svag fyra av fem möjliga.

Brun utan sol

Vi ska till Aruba!
Är det nån som har missat det? :)

Lite fakta om ön kommer här för den som är intresserad. Finns som sagt var säkert fortfarande möjlighet att hänga på... Ju fler vi blir desto roligare!

Historia

Aruba är en ö lokaliserad ca 25 kilometer norr om Venezuelas kust. Den upptäcktes år 1499 av den spanske sjöfarararen Alonso de Ojeda och kom att tillhöra spanien till år 1636 när den tillföll Nederländerna. Sedan år 1986 är Aruba en autonom del av Nederländerna.

Geografi



Aruba är ca 3 mil lång och 1 mil bred.
Huvudstaden heter Oranjestad och har ca 30.000 invånare. Totalt bor det ca 100.000 personer på ön vilket gör den till en tämligen tätbefolkad region.

Nuvarande regeringschefen heter Mike Eman och är bror med den som var regeringschef tidigare. Här kan man prata svågerpolitik om man vill. Men det vill jag inte.

Det officiella språket är nederländska men de vanligaste språken är Papiamento, Engelska och Spanska. Snart är det finlandssvenska i två veckor, för den där mannen är sällan tyst... :)

Den officiella valutan är Arubanska floriner. Denna valuta är försedd med införselförbud. Det går även alldeles utmärkt att betala med amerikanska dollar.

Ekonomin är god tack vara alla rika finnar som frekventerar stränderna. Den dras kraftigt ned av svenska taxiåkare som tvingas betala allt de äger för att få fara dit. Men det är trots detta faktum en ganska rik ö. Och det kostar nog en del att vara där... Tur att Tuomo har pengar!

För er som blev sugna på detta men inte har möjlighet att hänga på har jag ett tips. Gå till apoteket och köp en flaska brun utan sol. Sen går du till Leo Hassler och vaccinerar dig. Sen går du till Bergvikskurvan och låtsas att du har varit på Aruba i två veckor.

Kul va?

/Frukten

Kort läsare

Den är väl kanske inte så kort egentligen. Den är väl ca en decimeter kort eller lång beroende på hur man väljer att se på tillvaron...

NÄ JAG TALAR INTE OM DEN!!!

Usch vilken snuskig fantasi ni har...

Jag pratar alltså om kortläsaren. Och med kort menar jag dess livslängd. För jag har redan lagat den en gång sen i mars och i går kväll pajade den igen. Det är så att man vill gråta.
Kanske har det nåt att göra med de alldeles fantastiskt många kort vi drar varje dag. Slitaget är omfattande. Fast den ska ändå hålla tycker jag. Och jag tycker oxå att KRT ska hålla med nya på lager.
Förbannat irriterande med två dagars leveranstid på såna här grejer. Rent ekonomiskt innebär det inte någon större förlust förstås, jag kan ju alltid slå in kortnumrena manuellt, men det känns något oseriöst, för att inte tala om allt onödigt slitage det innebär på mina stackars ömmande av arubavaccin fullproppade armar... :)

OJDÅ! Jag råkade visst nämna Aruba... Visste ni att det är 28 grader varmt därnere just nu? I Luleå ska det visst vara 36 minusgrader i två veckor i januari hörde jag från en säker källa. Jag själv.

Jobbigt va?

/Frukten
Fick ett nytt smeknamn igår. D e ganska passande tycker jag... Jag äter ju faktiskt en hel del frukt numera...)

Ni kommer att slita erat hår

Arga kommer ni att vara på mig. Alla ni som inte får eller kan åka till Aruba. För den här bloggen kommer nog att handla ganska mycket om Aruba i en månad nu.

Alla minutiösa förberedelser kommer att noteras med stor noggrannhet. I ett enda syfte. Att retas. För det är sån jag är.

Men det finns hopp för er!

Jag har tre platser kvar i den bil som ska ta oss till Arlanda... Och Ving har säkert platser kvar på planet... Det går snabbt att förstöra hela sin ekonomi på ving.se...

Vad väntar ni på?

Idag ska jag vaccinera mig tror jag om jag hinner. Kolla om jag hittar mitt pass. Jag måste ändå till polisen och lämna hittegods förresten.

Ni som inte kan åka blir som sagt var arga och sura. Då bör ni nog sluta läsa den här bloggen. Arubabloggen.

jobbigt va?

Aruba

Jag fick den äntligen ur vagnen!

Efter den senaste veckan händelser lyckades jag tillslut få bukt med alla mina tvivel. Nu bär det av!

Jag och Tuomo av alla... Man kan ju tycka att jag borde ha valt en reskamrat av det täcka könet. Men.

För att citera en vän:
"Man ska inte ta med sig mat till restaurangen!"

Karibien den sjuttonde januari! Vi ses i ett annat liv...

Vågmästarroll

Igår fick jag göra ett akut blixtbesök på Clas Ohlsson.

Den av mig i augusti inköpta personvågen hade havererat!

Det är som knark det där.

Att kolla framstegen eller bakslagen.

Om det har gått bra är det som uppåttjack. Har det gått dåligt blir det som nedåttjack.

Kanske låter hårt men det är faktiskt lite grann så det är. Och de dagar när vågen inte riktigt vill lika mycket som jag blir man lätt deprimerad, trots att man innerst inne vet att det är övergående. '

För sköter man sig så bra som jag gör och har gjort så kommer resultaten. Förr eller senare. Oftast senare. Men hur länge det tar bryr jag mig inte om. Så länge det tar.

Det tar sig sa mordbrännaren

Den interna kampen

Jag tror dom har inlett ett krig om vem som kan putsa hårdast.

Marcus och Annelie. Sexans taxis båda nattugglor. Egentligen är det ju bara Annelie som är en riktigt nattuggla.

Men hon kan ju inte arbeta varje dag, så ibland får Marcus rycka in. Och han gör sitt bästa för att hålla jämna steg. Nu pratar jag inte om själva växelarbetet, jag pratar om städningen.

De båda verkar vara helt upp över öronen maniska i sin iver när de hittar en smutsfläck eller dammråtta.

Ikväll råkade jag låsa upp dörren till Tonys kontor. Det tog verkligen inte många sekunder förrän Annelie var där inne med moppen i högsta hugg och började helrenovera.

Det blev mycket fint, och jag tror att Tony blir glatt överraskad över sin julskyltning imorgon.

Julstämningen börjar infinna sig här. Kan behövas för hemma (Jo jag har ett hem, även om man inte kan tro det...) har jag endast en elljusstake. Ids inte fixa nåt annat...

En julgran har vi också fått på plats. Jag tar till mig äran för denna enorma bedrift, för eftersom den var inknölad i ett hörn av garaget med alla pumlor och glitter fortfarande på plats var det ett riktigt hästjobb med att återställa den till visningsbart läge. Men det gick. Allt går med våld. Eller mera våld. Eller vaselin.