Powerwalk idag. Hade planerat att gå via Svartöstaden in till stan. Sen tyckte jag att jag hade hittat en bra genväg genom skogen. Men det blev en senväg. Som så ofta förr.
Med tanke på att jag spenderade ganska många timmar per dag där uppe bland de gamla järnvägsspåren med gänget när jag var 13 så tycker man ju att jag borde hitta. Men tiden har väl haft sin gilla gång. Endast de gamla vagnarna står kvar där. Helt orörda. Om möjligt ännu mer rostiga än de var då för 20 år sen.
Kan då passa på att reflektera över hur en statligt ägd institution fungerar. Hade SSAB varit i privat ägo hade de där vagnarna varit sålda eller nedsmälta för länge sedan...
Men lite kul är det med nostalgin. En del av det klotter vi åstadkom då kan fortfarande skönjas. Efter oss har fler ungdomar varit där och härjat. Och fler ska de bli. Men i hjärtat har tiden stått stilla.
Den planerade timmeslånga promenaden blev 90 minuter. Och lika glad är jag för det men mindre glada är mina fötter.
Fast de kommer igen. Det brukar de göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar