Från tanke till handling

Kunde inte hålla mig. Jag måste dit.

Jag skiter i vad alla tycker. Att man är en korkskalle som bara går dit den pekar och så vidare.

För det är sån jag är och alltid har varit. Jag följer min magkänsla. Det har hittills funkat ganska bra och det kanske kommer att funka igen.

Jag åker dit utan några som helst förhoppningar. Vet inte alls hur det kommer att bli. Kanske kommer jag hem som olycklig singel eller som lycklig trebarnspappa.

Men det får helt enkelt bli som det blir. Hade jag inte tagit den här chansen hade jag nog gått och grämt mig över det i två veckor. Det hade knappast gjort någon till gagn.

Önska mig lycka till alla mina riktiga vänner!! Ni vet vilka ni är!
Ni som snackar skit kan dra dit pepparn växer!

Nä förresten! För det är ju dit jag ska...