Kovändningen

Kovändningar är jag bra på tycks det. Nyss skulle jag inte åka. Sen skulle jag åka. Sen åkte jag inte.

Om jag kastar mig i bilen nu hinner jag fortfarande till Arlanda i tid

Ja jag är velig. Jag är osäker. Vet inte ut och in längre. Men just nu känns det ändå som att det bästa vore att avvakta.

Imorron kan det vara annat ljud i skällan. Men då måste jag isåfall vänta minst två veckor innan nästa chans kommer. Rent realistiskt så är det här enda chansen. Åker jag inte nu åker jag inte alls. Och det lutar alltså åt det senare.

Inte för att jag inte tror på förhållandet utan kanske snarare tvärtom. Det här är det rätta beslutet även om det inte känns bra. Och om fyra månader kommer hon att beträda svenskt luftrum. Det känns bra.

Att behöva vänta fyra månader känns mindre bra. Men jag får väl helt enkelt ge mig till tåls.

Fast som sagt. Jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle.
Jag kanske står på Arlanda med väskan i högsta hugg imorgon bitti.

Jag borde nog ha valt den politiska banan