Gratis kaffe

Ny kaffemaskin är installerad på kontoret.

Efter år av gnäll på hur fruktansvärt dåligt kaffet smakade i den andra maskinen har vi alltså investerat i en ny. Med denna investering kommer givetvis också en kostnad.

Kaffet har varit gratis i flera år och då vi nu har börjat ta en femma betalt kommer det säkert också att börja gnällas på det. Men det är bara att ta livet som det är.

Ingenting är gratis

Speciellt inte en spontanresa till Holland har jag precis insett...

Åter i sverige

Det var ett äventyr på gott och ont. Det fick bära eller brista. Och visst känns det så här efteråt som att det kanske var onödigt.

Men det var kul, och eftersom jag och Tompa är delägare är det vi som ska ha kul när dom andra ska jobba. De drar in pengar och vi spenderar. Men säg inget åt dom...

Vi hade säkert kunnat utföra det här uppdraget via epost och telefon, men då hade vi varit många erfarenheter fattigare.

De erfarenheter vi fick under den här resan var kanske inte alltid de bästa, men man lär sig mest av misstagen. Som till exempel att man alltid ska kontrollera sin bagagetagg, det är ett misstag som jag inte gör om fler gånger. Samt att man inte ska lita på den i vår hyrda BMW:s inbyggda GPS som tycks ha för avsikt att leda in stackars svenskar på tvivelaktiga bakgator där det står en biltjuv i högsta hugg för att norpa nyckeln.
Nu har det ju i och för sig inte jag som ställde in GPS:en så felet kan ju även ha legat där...

Hotellfrukosten på Court Garden är inte den mest prisvärda i Holland. Det törs jag påstå även fast jag aldrig har prövat nån annan...

Beamern

Förutom att backen var lite speciell så måste jag säga att jag är mycket imponerad av BMW:s ettserie. Den känns mycket större än den faktiskt är. Och den har en inbyggd mekanism som undviker kärringstopp :)
Men den kostar ju därefter...

Erfarenheterna av SIXT som biluthyrare är utomordentliga. Snabb klockren service utan mankemang och onödig pappersexercis. Och tur var väl det, för hade jag inte varit hundraprocentig i mitt hittande hade vi nog missat planet hem...

Haag

Haag är Hollands administrativa huvudstad och den tredje största i folkmängd med ett invånarantal i paritet med Göteborg. Det finns mycket gamla och anrika byggnader i en stil som liknar den brittiska. Marijuana säljs öppet och vilka andra substanser som säljs bakom disken är oklart...

Jag skulle säkert kunna trivas där! Fast det är ju inte dit jag ska...

Fick vi ut någonting konstruktivt av resan då? Jo det tyckte jag även om vi inte egentligen fick svar på det vi undrade över, men lite nya infallsvinklar och nätverksbyggande är aldrig fel :)

Ankomsten till övernattningslägenheten i Hägersten var mycket efterlängtad...

Mina underkläder luktade inte godis direkt

Vi kom. Vi luktade. Vi åkte

Efter 11 timmar i bil och åtta timmar på flygplatser anlände vi till Amsterdam och då hade vi rest färdigt.

Men det hade inte vårat bagage

Ty den säkerligen nästan alltid helt felfria människa (LR INTE!) som checkade in vårat bagage i Stockholm tryckte på fel knapp, så att datorn trodde att vår slutdestination är Helsingfors. Detta innebar att våra väskor reste vidare genom den myriad av transportband och fiffiga lagersystem som gömmer sig under Schiphol Airport i Amsterdam. De är fortfarande kvar där och de åker med samma plan som oss imorgon.

Men tack vare denna lilla feltryckning så sitter dom fast i systemet och de går inte att komma åt. Just nu känns mitt inköp av kritstrecksrandig kostym inte som någon vidare klok investering.

Men nöden har såklart ingen lag, har vi nu kommit hit skall mötet genomföras och det gjorde det också!

Skäggiga, luggslitna och doftande det mesta utom rosor stegade vi in på Arubahuis i Haag. De tyckte nog att vi var lite knäppa när de hörde talas om våra äventyr, och det sista receptionisten sa när vi gick var LOCO...

Men de fick skratta och det bjuder vi på... Dessutom fick vi värdefull information som vi säkert kommer att utnyttja. Imorgon ska vi dit igen och prata med en annan, han kanske har nåt nytt att komma med, kanske inte, men han lär få skratta iallafall...

Efter mötet blev det donken, och en promenad genom stan för att hitta nåt hotell med rimliga priser. Vi hittade nåt slags Eko-hotell som verkar funka. Det finns en säng och en dusch, och det är allt jag kräver.

Hade även varit trevligt med en tandborste

Nu står bilen parkerad och finnen sover som ett barn. Nu ska även jag ställa in mina skor! Imorgon väntar en lika lång hemresa...

Godnatt!

Det var det här inlägget jag tankte skriva för fyra timmar sen men jag hann ca fyra ord innan jag somnade...

Nåväl, bättre sent än aldrig :)

Hon är låg

Snart har dom dragit sin sista suck.

Luftbäljarna i sextioåtta är inne på sitt sista månvarv, det törs jag nog lova. Förvisso har hon varit lite hängig ända sen i vintras, men nu är det nog värre än någonsin.



LJN493 eller älgen som jag kallar henne har dock varit mycket tapper. Trettiosjutusen mil utan bäljbyte är nog snudd på rekord. Vissa chaufförer som har kört henne ett halvår vill gärna ta på sig äran för att hon har hållit så länge, själv tror jag mer på att den chaufför som fick henne som ny och skötte henne med omsorg i nästan två år har mer än ett finger med i spelet.

Det säger jag bara för att hon ska stå redo med min födelsedagspresent i högsta hugg när jag anländer till Arlanda på tisdag klockan fem på morgonen.

Inga problem för dig TL! Du är ju ökänd för att vara morgonpigg...

I skuggan av en katastrof

Idag har jag införskaffat kritstrecksrandig kostym. Inte för att man kommer att se proper ut ändå, men då har man ju i alla fall försökt...

Bra tryck igår. Snäll som man är fick man rycka in och köra bår för bolagets skull. Det är sådana saker som vissa åkare inte ens skulle fundera på att göra. Jag skulle kunna göra det gratis.

Mattias hade flyt och det tackar vi för. Kostymen betalades sjufaldigt igår.

Nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om

Gårdagens tragiska händelser i vårt grannland vittnar om hur oskyddade vi är mot ondskan. Det går nog faktiskt inte att skydda sig.

Att tro att all ondska härrör från varmare trakter i öst verkar ju inte heller vara korrekt. Vi får helt enkelt inse hur små vi är som människor och hur mycket skada en enda sjuk individ kan orsaka.

Ni finns i mina tankar Norge.

Till och med du herr Skare!

Lovikka

Mumlet har återigen kört ett dagpass, och som vanligt är mumlet endast en spillra av sig själv.

Idag fick jag dock in en hyfsad dagskassa eftersom Helena fuskade och gav mig en körning utanför kommunen.

Ja. Enligt vissa i huvudet mindre bemedlade har jag fuskat så fort jag råkar passera kommungränsen

Rent ekonomiskt är ju dock en färdtjänst från Lovikka i det långa loppet en förlustaffär eftersom milpengen blir ytterst låg. Detta tycks inte vissa fatta.

Men det är klart. Det är väl inte så lätt att få nåt att fastna i en hjärna som inte existerar?

Ekonomiskt fördelaktigt eller inte så var det i alla fall trevligt att se nåt annat än Kvantums långsida för en gångs skull...

När det dessutom har skett ett mord i stan idag så var det ju ännu skönare att inte vara på plats.

Jag har alibi!

Man ser inte ögonbrynen för alla strån

Jag har tydligen ganska buskiga ögonbryn, och synliga näshår. Detta måste åtgärdas snarast.

För det finns väl ingen Arubian som får förtroende för en oansad blek norrlänning?

Inte ens om man har en Lancettikavaj

Det är nämligen mannen som gör hatten har L sagt! I det här fallet är det ju då en kavaj som avses, men det är väl samma princip.

Och det L säger det lyssnar man på... Annars får man stryk...

T säger att jag måste köpa en pincett så att han kan ansa mina bryn, tror det är nån slags maktbalans han försöker upprätta, men det kan jag köpa.

Om jag sköter företaget och allt det innebär, får han fixar ögonbryn, kostymer och all annan oväsentlig sidoverksamhet som egentligen saknar större betydelse.

På så sätt upprätthålls skenet av att han gör någon nytta...
Det finns en arbetsuppgift för alla inom Mytax!

M har ansat håret, T fixar brynen. Näshåren klarar jag själv. Kanske blir människa av mumlet en vacker dag?

Fast bara kanske

Dubbla svängar

Det är nattbilarnas uppgift att hämta våra tidningar.

VÅRA

Om nattbilen tar fel hög, vilket mig veterligen borde vara ganska svårt då de andras hög är dubbelt så tjock samt dessutom är namngiven med deras namn med 28 punkters text i stor felstil, måste han återlämna den, vilket kostar diesel och däck i onödan.

Eftersom min annars så eminenta däckfirma har semesterpersonal som råkat lägga på fel märke och dessutom har fakturerat mig för stort belopp blir jag något brydd.

Sådana här misstag tycker jag förvisso är ganska trevliga, ett gott skratt förlänger livet, och jag skrattar med den som gjorde felet och inte åt honom.

Eller inte...

Nu är det emmellertid inte denna mindre fadäs som håller mig vaken.

Det finns andra saker som oroar mig desto mer...

Kanske är det därför som jag är så spattig och oberäknelig, äter hamburgare mitt i natten och försöker kompensera detta med armhävningar av tjejmodell som dessutom inte utförs på ett för experterna tillräckligt tillfredsställande sätt.

Nåväl, man gör väl så gott man kan...

Ska försöka sova lite om det går.

Ett glas med 16-årig Glenlivet Nadúrra kan råda bot på det mesta

Shiphol Airport

Några är ni som har hört talas om mina drömmar. Förlåt. Mina och Tuomos drömmar.

Att starta taxiföretag på Aruba

De flesta eller alla trodde säkert att det skulle stanna vid en dröm, och det kanske det gör.

Men jag har bestämt mig för att det här är en chans som inte får missas, och jag tänker inte ge upp förrän jag har försökt!

Så om två veckor avgår den röda japanska skräcklådan från skurholmen för vidare transport mot fjollträsk. Därifrån avgår en vingförsedd konservburk med mig och Tompa i.
Efter en avstickare i Riga där vi kanske hinner hämta nåt resesällskap styr vi kosan mot Shiphol Airport i Amsterdam.

Därifrån tar vi en hyrbil till Haag. Hemresan sker dagen därpå via Helsingfors...

Nåt mycket mer än så har jag inte hunnit planera än...

Syftet med resan är att besöka Arubahuis i Haag för ett möte. Tanken är att vi ska försöka få hjälp, råd och stöd med att starta en filial av Mytax AB i Aruba.

Det finns stor potential i idén, även om det lika gärna kan gå helt åt helvete. Vi har inte kollat några öppettider på Arubahuis, eller om nån där behärskar det engelska språket...

Men skit samma

Då har vi iallafall gjort ett tappert försök!

Slutet

Jag har velat fram och tillbaka, slitits mellan hopp och förtvivlan.
Men till slut insåg även jag att det inte kommer att bli något.

Jag älskar henne fortfarande

Jag hade inte önskat annat än att få det att fungera, men det går helt enkelt bara inte.


Det blev för många omständigheter

För mycket att fixa med.
Jag har inte tid och ork att ordna allt, dessutom finns det så mycket som inte går att lösa.

Det handlar inte om att jag inte litar på henne, det gör jag till hundra procent!

My trust for her is 100 percent!

Allt som har drabbat henne är tufft, och det faktum att hennes äldsta son just nu ligger på sjukhus är hemskt, och jag lider verkligen med henne.

Hon mår inte bra, och det tar hon ut på mig.

Jag är inte arg, jag kommer aldrig att bli det heller, för jag förstår att hon är förtvivlad och inte vet ut eller in. Det finns heller ingenting jag kan göra åt saken, och det är klart att det är fruktansvärt. Man känner sig maktlös.

Den känslan är inte så vanlig, när det gäller mitt arbete har jag ju aldrig känt det så, för här är jag ju herre på täppan. Kan allt och vet allt, och gör aldrig fel.

Men denna episod i mitt liv har nog fått mig att inse att allt inte är så enkelt, och att även jag får känna mig besegrad.

Det innebär inte att jag tänker lägga mig ner och dö.
Livet går vidare och det finns nya problem och möjligheter runt nästa krök.

Det här känns som rätt beslut, och jag önskar dig allt gott!

I wish you all the best in the future!

Så nu vet ni alla ni brudar därute...
Mumlet är åter tillgänglig på köttmarknaden...

Suck och stön

Det är bara tragiskt.


Hur många gånger ska man behöva upprepa detta?

Som vanligt snackas det skit om fusk hit och dit.

Ja jag sitter ofta i växeln. Detta gör jag för att jag trivs här, samt att jag sitter och går igenom de körningar jag har haft, rättar och fixar det som eventuellt blivit fel.

Jag gör det eftersom jag kan, och för att underlätta för vår administrativa personal, de har redan tillräckligt mycket att göra med att rätta alla andras fel och brister.

Just idag sitter jag här som stöd och hjälp till ny personal som kanske eventuellt känner sig lite tryggare när dom vet att det finns nån dom kan fråga när dom är osäkra på saker.

Att ringa och skälla, gnälla samt skrika på personalen gör inte saken bättre, när de gör fel räcker det med att man påpekar detta en gång. Eventuella övriga utlägg i femtonminutersklassen kan man ta med mig eller med Tony. Sånt klarar sig växeln utan!

Just nu har jag saker av privat natur som är avsevärt mycket viktigare än sånt här svammel!

Framtiden är här

I de flesta brancher tycker man att det är bra med räckvidd och rörelsefrihet.

Att det är hämmande med sladd

Det är därför som man inom t.ex. databranchen kör med trådlösa möss och tangentbord.

Det är därför som man har utvecklat mobiltelefoner så att man inte ska behöva springa hem femton mil varje gång man vill ringa till Aruba.

Volvo tänker annorlunda



Volvo väljer att utveckla en bil MED sladd.

OK. Jag förstår tanken, och den är god. Men jag är inte tappad bakom en vagn.
Bara för att man kanske slipper förbränningsmotorn så slipper man inte problem, och miljökonsekvenser.

Visst är det bra med utveckling och nytänkande. Och eftersom jag bara är halvägare till Mytax kanske det står en sån här på nån gård i Gammelstad om ett år. Inte på Örnäset. I alla fall inte än. Jag bidar min tid.

Och denna ståndpunkt hade jag haft även om bilen haft en stjärna på huven

Inte för att det kommer hända. Ty MB följer utvecklingen, de leder den inte. Ibland kanske det är dåligt, men oftast är det bra, på så vis får man fram produkter som är mer tillförlitliga.

När MB kommer med en bil utan bränsletank köper jag den...

Vår nya favorit

N köpte choklad åt A. Salmiakki, finsk lakritschoklad.

Hon fick inte äta så mycket för jag och L smaskade I oss hälften!

Min dominikanska favoritchokladkaka är långt härifrån, men den här väger in som god tvåa...

Dagens grillmiddag med efterföljande jordgubbar skapade stark mättnad, men några bitar salmiakki ska man väl alltid få plats med?

Talibanernas tid är nu

De talibanskäggiga infiltrerar sig i samhället

De män som liksom jag har relativt kraftig skäggväxt och inte önskar låta det växa har det tungt.

Jag vill inte använda rakapparat, jag vill inte använda engångshyvel. Det enda som duger åt mig är Gilettes mest avancerade rakhyvel Fusion.

Inte för att jag hade kunnat använda mig av de gamla modellerna, för till dom kan man inte hitta några blad....

Det är faktiskt till och med lite svårt att hitta blad till den nyaste modellen, och när man väl har lyckats hitta dom blir man ruinerad, ty de har typ monopol på marknaden, och priset blir därefter.

Jag köpte fyra rakblad idag för det hutlösa priset av 189 kronor. Dessa rakblad håller en månad, två om man plågar sig själv... Då rakar jag mig ändå inte oftare än var tredje dag.

Jag måste köpa en Braun, ty jag har inte för avsikt att låta bin Ladins efterföljare överta världen!

Jag undrar om man kan vaxa hakan?

Skärgårdsliv

Klubbvikens restaurang har aldrig haft ryktet att vara någon lyxinrättning.
De senaste ägarna har gjort ett försök att med lite snitsigare meny försöka styra upp stället.

Det krävs mer än så

Personal som inte vet vilket bord som är vilket. Varmrätter som serveras före man har fått förrätten. Kaffet kommer trettio minuter före efterrätten.
Jag vet att det inte är lätt att jobba i restaurang. Allt ska klaffa, annars blir det kaos. Just därför är det viktigt med god personalutbildning, och framför allt med planering. När man vet att det kommer en full båtlast med hungriga gäster om 20 minuter måste man kanske börja sänka pommes och förbereda hamburgare.

Vi hade inte bokat bord men vi fick ett av de allra bästa lägena, konstigt att de reserverade platserna är de sämsta i restaurangen. Med maten hade vi oxå tur. Kan ha att göra med vår utstrålning. Det syns väl att man är lite viktigare än vanliga människor...

Toaletternas status går att likna vid färjan lördag kväll klockan fem i tre.

Mumlet har dessutom lämnat 66 med rutan öppen i Södra Hamn.

Det finns inget av värde där. Bara så att ni vet. Jag kanske ljuger. Men det vet ni ju inte...

Mister naiv

Det fanns en gång en man som påståddes gå dit den pekade. Han fick många goda råd av alla hans bekanta, dock inte av sina riktiga vänner. De stöttade honom istället i hans beslut.

Han hade hittat kärleken utomlands, på sin semester.

"Skit i det där, det är inte värt besväret. Det finns billigare kvinnor i sverige!"

Såklart det gjorde tänkte han. Såklart han funderade på om han bara blev lurad.

Den mannen är jag

Jag är inte helt tappad bakom en vagn, jag sitter inte och hoppas på guld och gröna skogar. Det kommer att bli problem att styra upp det här, kanske går det inte att lösa, men jag är beredd att ta risken för chansar man inget kan man heller inget vinna!

Och helt lottlös kommer jag aldrig att gå ur den här historien.

Ty jag har fått fila ordentligt på min engelska, och spanskakursen avklaras i rask takt!

Beso y un abrazo mi amor!

Den som dör rik dör inte lycklig

Rullstolsrace

Dagens underbara facit:
28 uppdrag, varav en skola och 27 färdtjänster. Av dessa 27 färdtjänster var 18 inom samma zon, sju hade rullstol och 11 hade rullator. Alla var långsamma.

90% av alla chaufförer inom detta bolag hade gnällt över ovanstående scenario.

"Det ger så dåligt betalt!"
"Det tar så jävla länge för dom!"
"Det är så jobbigt att bära påsar!"

Till alla er vill jag bara säga:

Skaffa er ett annat yrke!

Färdtjänsten må vara allt det ovanstående, men det är vårat jobb och det skall utföras! Om vi inte hade haft den hade vi inte haft nånting alls!

De vita stod still hela dan, och de röda syntes inte till alls.

De har väl antagligen semester allihop, detta kan tyckas vara trevligt, men på stranden tjänar man inga pengar alls...

Visst. Hade dessa 28 körningar varit privata hade jag säkert haft tredubbel dagskassa. Men detta är en irrelevant diskussion, ty det kommer aldrig att ske!

Och innerst inne blir iallafall jag glad över att få hjälpa tant Agda över tröskeln, trots att hon har matat duvorna på storgatan, för det känns som att det man gör är till stor nytta!

(På sin egen balkong får hon mata hur många jävla duvor som helst utan att de skiter mig i nacken)

Bajskriget

Som en blixt från klar himmel kom den.

Jag missminner mig en viss reklam från en känd tillverkare av populär sockerdryck med påstådda energiökande effekter.

Jag får inga vingar hur många jävla liter jag än dricker och vingar är precis det jag behöver just nu!

För jag ska fan i mig flyga upp dit och bajsa den där satans jävla bögfågeln i skallen!

Bajsar du på mig så bajsar jag på dig. Det är väl inte mer än rättvist?

Jag var alltså på vår förträffliga storgata, mitt involverad i ett komplicerat schackparti på uteschackbrädan när den kom.

Blaff

Rakt i nacken. Jag letade efter ett hagelgevär men jag hittade en servett. Man får ta det som bjuds.

Den av vår så trevliga parkförvaltning utplacerade högtalaren med artificiellt havsljud och måsskrik må skapa stämning, men den har även sina oönskade bieffekter...

Tant Agda och farbror Börje kan även ge fan i att mata dessa jävla monster från helvetet så kanske de slipper skita folk i huvet!!

Den som efterlyste lite ilska i min blogg hoppas jag har fått det du saknade. För arg är jag!

Schackpartiet slutade oavgjort. Hade det inte varit för den där satans flygande pissråttan hade jag säkert vunnit...

Önskemål om ilska

Det verkar som om vissa läser min blogg för att jag brukar ge utlopp för min ilska i den.

Jag kanske ofta är arg, och då blir det arga inlägg i bloggen... Fast det är inte riktigt det som det handlar om, utan om att jag skriver det som faller mig in för stunden.

Tydligen har jag varit timid på senaste tiden ,det kan nog återspeglas av mitt humör, för jag mår som några vet av flera olika skäl väldigt bra just nu.

Därför kan det vara svårt att vara arg, för jag kan inte skriva på beställning. Det kommer och går.

Boden Alive

Jag har alltså varit med TL, JT, och AG i Boden och röjt. Det var definitivt ett röj utan dess like. Vi fyra var tämligen städade dock varav två av oss var helt klara i bollen. Nu kan jag få lite utlopp för min ilska dock.

Ett arrangemang av den här kalibern kräver väl genomtänkt planering, och jag anser inte att denna var tillräcklig, såklart att det är mycket svårt för vakterna att hålla allt inom kontroll, de gjorde väl antagligen så gott de kunde, men de var för få och kunde inte riktigt hålla folket i styr.

För oss slutade det ju ändå bra, även om vi blev lite lätt mosade vid inträdet.

För folk var det. Tokmånga och tokfulla. Vi fick tyvärr inte se någon drutta i plurret. Bättre lycka nästa gång.

Danza Kuduro

I övriga världen har den varit känd en månad ungefär. I Norge är den dagsfärsk.
Men det spelar mindre roll.

För den svänger!

Man får helt enkelt väldigt svårt att sitta still när man hör den här sommarplågan, och det är dessutom bra att rörelserna inte är helt omöjliga att göra för en soffpotatis som jag.

Missförstå mig inte nu

Jag vill inte att mina försök till att dansa skall publiceras på nätet. Nog för att jag redan är en pajas, men det finns en gräns även för mig...

Kanske om några år, när man har nött den 45 miljoner gånger. Kanske kan man då titulera sig som Kuduromästare. Kanske alltså.

Konsumtionssamhället

Nu har det hänt igen.
Idag tömde jag företagets postfack. Observera att det är företagets postfack. Jag betalar alltså för att få företagets post dit.

DET ÄR INGEN SOM BOR DÄR

Dock tycker samhället att jag givetvis måste få Reklamjävlabladet, tidningen Extraskit och all annan så extremt jättesuperviktig samhällsinformation dit.

Tänk om jag skulle råka gå miste om när Erik SAAAAAADE spelar sin fantastiska konsär på Girons sup och röjarfest? Det vore ju katastrof!!

För det räcker absolut inte att få den hem... Jag kan ju missa den då!

SUCK

Vi lever i ett så kallat modernt, besparande samhälle, som tänker på miljön och på framtidens begränsade resurser.

Var det nån som nös?