Aerobics

Hemkommen från mitt livs första Aerobicspass kan jag bara konstatera en sak. Det var ännu jobbigare än jag föreställt mig.

Att man är fullständigt uppe i det blå när det gäller flexibilitet och koordinationsförmåga visste jag redan.
Jag har dock inga som helst problem med att folk blir roade av att se mig försöka. Alltid roligt att ge någon ett gott skratt, och de kan definitivt inte anklaga mig för att inte ha försökt, det gjorde jag definitivt.
Oftast alldeles för lite eller för mycket men jag försökte, och sämre kan det ju knappast bli...

Nästa gång har jag som mål att klara minst en övning utan att instruktörens mungipor rycker av återhållna skrattkramper.

Tror inte att det kommer att lyckas nästa gång. Kanske inte heller där nästa. Men jag ger mig inte förrän det sitter. I sinom tid ska det sitta. Som en smäck!

Om det blir nån nästa gång. Känslan är att jag inte kommer att komma upp ur sängen i morgon.

Den som lever får se.

/Andres