Annorlunda jul

Så var den då över igen.

Årets jul gick om möjligt fortare än någonsin tidigare, fast i år har den varit betydligt mycket intressantare än den brukar vara.

Trots att jag har jobbat en hel del har jag även hunnit med att fira, fast jag har firat på ett sätt som kanske sticker i ögonen på den inskränkte traditionalisten. I år har vi ätit ett julbord bestående av Flygande Jakob, Sushi, crabsticks och kalkon. Målet var att minimera konsumptionen av griskött, och istället se det hela i ett litet större internationellt perspektiv.

Hur man än vrider och vänder på det så är det nog bara köttbullarna som är genuint svenskt på vårt genuina "svenska julbord". Så varför inte piffa upp det med lite nytänkande?

Japaner lever i snitt längre än oss västerlänningar och de har betydligt lägre statistik av hjärt och kärlsjukdomar. Kan nog till stor del förklaras av att den mat dom äter är nyttigare.

Och vad är egentligen sushi? Rå fisk javisst, men det är även gravad lax, gurka, och ris. Det är ju mat som vi svenskar ändå har på vårat julbord, fast kanske i en lite annan form. :)

Harem

Vårt kollektiv börjar få fart...

Vi är fyra vuxna som delar på en stor trea på Hertsön och det funkar faktiskt ganska bra. E och S lagar mat. Jag diskar och den andra mannen sover :)

Nä skämt åsido.  Jag tycker att vi alla gör vårt för att alla ska trivas och även om det här är en temporär lösning så funkar det faktiskt bra. Och kul är det dessutom!

Jag som vanligtvis brukar trivas bäst i mitt eget sällskap har för omväxlings skull hittat tre människor som jag faktiskt kan tänka mig att umgås med dagligen.  Hoppas att dom tycker lika...

Åtminstone en av dom :)

Totalt kaos

Har beställt bil till 18.15. Nu är klockan 18.35 och fortfarande syns ingen bil till.
De flesta kunder hade kokat vid det här laget men det gör ju inte jag eftersom jag har koll på hur läget ser ut samt har stor insyn i hur det funkar.

Dessutom är jag väl med all rätt nedprioriterad...

Det saknas typ 10 bilar i trafik och med detta väder på det så fattar jag definitivt paniken som råder i vårt växelrum just nu.

Jag gissar att telefonkön är ca 25 samtal lång, varav 20 är från kunder som eftersöker sin bil. Hade varit så mycket enklare om dom hade väntat bara utan att bry sig men så funkar det ju givetvis inte.  Har de beställt bil till en viss tid så finns det ju en anledning till det...

Det slutar nog med att vi får palla svart taxi vilket jag nästan ändå hade räknat med :)

Jag kommer inte att sluta åka med sexan ändå. Hoppas att alla andra kunder tänker likadant men den förhoppningen är ju liten :)

Snälla skjut mig någon

66 på plåten med två böjda stag. Det var mitt fel.

67 har trasig växellåda...

68 måste byta bromsklossar.

HUR I HELVETE KAN MAN BYGGA EN BIL UTAN BROMSKLOSSVARNING??

Nä just det jag glömde... Det är ju en fransk skapelse. Och fransmän fokuserar ju inte på såna praktiska enkla saker som t.ex. varningslampor och sånt trams.

Nä en Renault ska vara sexig att köra. Man ska få orgasm eller nåt bakom ratten. Och till viss del lyckas dom ju, för upphetsad blir man ju. Fast inte på det där sköna sättet som en orgasm innebär då utan mer av det slag som inträffar när man råkar spika sig själv i tummen eller tappar en 20 kilos slägga på stortån.

Den typen av mindre trevlig upphetsning.

Till spagetti och köttfärssås äter man ketchup.

Till korv och bröd äter man bröd.

Till en bil med bromsklossar har man bromsklossvarnare när de börjar ta slut.

Herre och fru gud och alla jävla smågudar!!

32:an här är jag! Kom och hämta mig!!

Namnsdagsbarn

Jag blev välsignad med tre förnamn. Två av dom infaller i den vedertagna almanackan dessutom efter varandra.

Därför har jag nu i dagarna två blivit bjuden på middag i goda vänners lag.

Igår blev det vegetariska vårrullar och idag blev det ungsbakad kyckling med ris och hemlig currygrädde.

Inte för inte som man känner sig lite bortskämd, och att få avnjuta maten med så trevliga människor är ju givetvis ett plus.

Med detta faktum i åtanke känns det lite lite med endast tre namnsdagar. Jag ska härmed skicka in en formell ansökan till Patent- och Registeringsverket om att få tillägga några av mina smeknamn till den svenska almanackan.

Det räcker med mumlet och fumlet. För då har jag ju i allafall fem gratis middagar per år!

Tränar ondhet

Att vara mjuk mesig och feg är ingen fördel när man är chef.

Min personlighet sätter käppar i hjulet för detta, men nu har jag hittat det ultimata sättet för att bli tillräckligt ond på morgonen.

Att inleda dagen med några enminuterspartier i schack när man är seg och stel är bra. Jag hatar att förlora på tid. Och jag är extra stel just idag eftersom träningsvärken gör sig starkt påmind.

Att sen telefonisterna blir livrädda av mina agressiva utfall mot mus och tangentbord är smällar dom får ta :)

För efter denna uppladdning är sinnesstämningen på precis lämplig nivå för att resten av dagen ska flyta på precis som jag önskar

Grå söndag

Idag är det trist väder

Tror till och med att om man söker på grådask på Google får man upp en bild tagen vid stadsviken i morse.

Det är extremt trist. Riktigt oktoberväder helt enkelt mitt i november.

Talade med en kund i morse som minns hur han som barn åkte skridskor på mjölkuddens isar vid den här tiden som barn. Han var inte så gammal som man kan tro. Bara drygt 20. Som jag alltså...

Vår tids miljöförstörelse har sina effekter. Fast vad är det för idé att gnälla. 

Bara att gilla läget

Bergvikens marknad

Döm om min förvåning när jag landade på jobbet i förmiddags.

Våra ryska grannar i vänföreningen Sputnik hade anordnat försäljningsdag på vår parkeringsplats...

De sålde ryskt godis och kex och en massa annat trevligt. Det blev några påsar även för oss.

Det står på ryska på dom men annars smakar de som vanligt. Fast man kanske blir självlysande av de Tjernobylplockade blåbären som dom innehåller :)

I övrigt är det bra, faktiskt inte speciellt bakis efter gårdagskvällens flytande tabberas.

Det var ju inte planerat, men det är oftast dom kvällarna som blir roligast.

Fick svar på några frågor också så nu känns det bättre i magen...

Ikväll blir det hockey, för jag fick tag i två biljetter. Nu ska jag dock ta mig en redig stödpizza eller nåt så man orkar :)

AIK brukar vara hårdsmälta för vårt kära Luleå, men man får väl hoppas att det lossnar ikväll

Den perfekta bilden

Man tycker det borde vara enkelt

Det är det inte

Efter min plånbok kom bort måste jag göra ett foto till den nya taxiförarlegitimationen.

Och det är som sagt var inte det enklaste.

Polisen gör det inte. Vägverket har en fotoautomat. Fast den går inte att använda till såna bilder för det blir för dålig kvalité. Varför har dom då en kan man undra?

Det är det nog ingen som vet

Nästa steg är att hitta en fotograf i Luleå och det är ju inte det lättaste...

Till slut hittade jag en som gav mig fem bilder till den facila summan av 180 spänn.
Vad bra!

Nu har jag bilder till de närmaste femtio årens taxileg. De funkar nog för jag kommer knappast bli fulare med tiden

Att ta en snygg bild av mig är inte lätt...

Inte ens med en Hasselbladare i miljonklassen.

Samtidigt har jag suttit i telefon med Svenska Bostadsfonden för att försöka reda ut varför det nyss bytta låset i min garagedörr inte passar med den nya nyckeln jag fick...

Suck

Men livet går väl vidare antar jag

Den vilda jakten på telefonen

67:ans mobiltelefon havererade igår.

Det började med att den hängde sig stup i kvarten, sedan ville den inte ens gå igång.

Storkäft skriker och ska ha en ny, min tidsbrist skapade problem, men till slut kom jag loss och kunde hänga med Mattias till jätteheden.

Nu börjar en cirkus som ännu inte har sett sitt slut.

Väl inne på Felgiganten drabbas vi av en säljare som har sin telefon monterad io hjärnan. Om han överhuvudtaget har nån hjärna det vill säga...

Vi letar efter en telefon billig som stödjer Java, varpå vi blir ifrågasatta om varför vi behöver Javastöd. Det ska väl dom skita i...

Samtidigt är det nåt fel på deras larm sp att den där jävla sirenen tjuter en gång per minut till stort förtret för både kunder och personal.

När jag till slut hittar en telefon till rimligt pris, så finns den givetvis inte i lager, men jag hittar en HTC som fungerar som Demoex. Rättelse: Den fungerade som Demoex. Ända tills den slutade fungera... Sen såldes den till mig.

Har nu haft den i laddaren i en halvtimme, utan att den överhuvudtaget reagerar.

Nä jag har inte glömt att sätta i batteriet!!!

Imorgon fortsätter jakten, skulle inte förvåna mig ett dugg om de sätter sig på tvären när jag ska byta in skiten...

Spelstopp

Det finns ju viktigare saker i livet.

Visst är det bra att det finns tidsfördriv i form av diverse meningslösa spel på Facebook. 

Men det var ju inte det som var tanken med närtverket från början. Att knyta band och hålla kontakten med sina vänner är den huvudsakliga grundiden och hädanefter är det just detta jag kommer att bruka FB för.

För nu har jag insett att det finns andra saker att göra. Saker som kanske i större utsträckning imponerar på det täcka könet ;)

Ny bottennivå

Körde 22-06 igår. Sen var det ju tänkt att jag skulle ha ledig söndag som jag brukar.

Men så blev det ju inte förstås.

Mattias pappa firar tydligen fars dag idag så han var tvungen att vara ledig, och då var jag tvungen att dubbla.

Tur att ingen annan av våra pappor firar denna dag på samma dag som alla andra? :)

Det där var ett skämt Mattias... Hehe!

(Bäst man börjar gardera sig så att man inte åker på skäll för sina mindre väl valda ord, nu när vågmästaren Tompa har slutat i firman...)

Hur som helst så har nog min respekt som VD nått sin absoluta botten nu...

När de anställda ser sin chef ligga i soffan på växeln och snarka några timmar i väntan på nästa pass, och han dessutom har glömt att logga ut taxametern och stänga av bilen tror jag att de verkligen börjar undra om det inte är dags att beställa en sjukresa till avdelning 32 utan retur...

Ljus vinter

Nu var det länge sen jag skrev igen va?

Tycker att tiden går så fort så att det kan ibland bli en vecka eller två mellan inläggen, fast jag är fast besluten att hålla den här bloggen levande, även om det inte egentligen händer så mycket nämnvärt att skriva om...

Idag snöar det i Luleå, kanske var på tiden att det vita helvetet började ramla ner även om jag givetvis hade sett en helt snöfri vinter.

Nu börjar eländet med skottning, att dra loss fastkörda Mercedesar och onda sig över saltade räkningar från bärgaren.

Nu börjar tiden med dyngsura sockar och fötter som har frusit till is.

Nu börjar längtan efter de varmare breddgraderna. Fast i vinter blir det nog ingen resa. Dels för att jag inte har råd, men det finns även en annan mycket trevligare anledning!

Ibland behöver man inte gå över ån efter vatten

Känslan är just nu väldigt bra men jag tar det i den takt som det kommer...

Livet blev på nåt sätt helt plötsligt mycket lättare nu, och det känns som att den här vintern kommer att bli den kortaste på länge!

Och igår fick Sexans Taxi blommor av Anita som tack för att vi vinterförvarar hennes sparkcykel i vårt garage.

Vad gör man inte för sina stamkunder?

Skyfall

Har varit på bio för första gången på mycket länge. Helt enkelt för at jag anser att det inte riktigt är värt att betala 120 spänn för att sitta och kolla film tillsammans med en massa hormonstinna fjortisar som sitter och fnissar och prasslar med godispåsar när man istället kan sitta i sin egen soffa och kolla gratis med nån mjuk tjej.

Fast idag var jag ju tvungen att gå. Den 23:e Bondfilmen har haft premiär och är det nån film man ska se på bio så är det väl Bond.

Nu tror ni kanske att jag ska höja den till skyarna men så är faktiskt inte fallet.

Jo som actionfilm är den bra.

Det hade nog varit en bättre film om man hade stoppat in en hormonstinn Vin Diesel eller varför inte den avdankade guvernören Arnold Schwartzenegger i huvudrollen?

För det här är en helt ok actionfilm. Men det är inte Bond.

En Bondfilm i min värld är en film med finess, glimten i ögat, gadgets och coola bilar. Inte som den här med explosionsfylld USA-action och gamla tegelhus från sekelskiftet som våldsamt exploderar när de blir träffade av en helikopter. De måste ha gömt en gammal gasdepå därinne...

Och när Bonds ärkefiende spränger hans klassiska Aston Martin DB5 i luften får det inte bara Bond att se rött. Det får även mig att undra varför det är nån ide att tillverka nya Bondfilmer när man tycks göra allt man kan för att förstöra allt som andas klassisk Bond.

Jo jag vet

I en ständigt föränderlig värld så är det inte lätt att hålla ställningarna. Och efter 23 filmer så är det klart att man inte kan göra exakt samma sak som på 60-talet.

Fast lite mer finess och känsla hade man kunnat eftersträva!

Betyget blir ändå helt godkända 7 av 10.

Detta för att årets Bondskurk måste vara en av de slemmigaste nånsin.

Brudmagneten

Nu har jag fått henne.

PZU 208. Jag tänkte kalla den för Pia Susanna, eller Sussi.

Men Moa tyckte hon skulle heta Puss. Och från Puss till Pussy Wagon är steget inte långt.

Nån kallade det för en tjejbil, och det är ju det som är meningen :)

Nu är det bara en hund som saknas, för att göra mig oemotståndlig... Kanske en Mops, jag tror dom gillar såna, eller gör ni?

Ska fixa några bilder när jag har tid, just nu är det för mörkt för att göra henne rättvisa.

Däckdjungeln

Man blir lika överraskad varje år.

Trots att jag givetvis vet att det kommer att bli halt varje år, att det kommer att komma snö.

Jag kan vänta en vecka till

Man blir lika överraskad varje gång, och inser snabb enfalden i att inte ha bokat några tider för däckbyte innan den första blixthalkan har slagit till.

Och då är man inte ensammen på däckverkstan...

Det är nog den inbyggda snålheten man får på köpet när man skaffar egen taxibil. Och får man den inte på köpet kommer den krypande av sig själv en kort tid efter man blivit åkare.

Det är fullständigt naturligt med tanke på de mycket små marginaler vi har.

Men det kan också bero på att hjärnan automatiskt skyddar sig från den enorma logistiska apparat som krävs för att ro hem tre däckbytartider på bilar som i princip rullar dygnet runt, när däckfirman har två lediga tider att erbjuda fram till jul.

Sen när man väl har hittat tider som passar gäller det ju att hitta däcken...

Jag har däckhotell, så att jag vet att nånstans därinne på Däckias enorma lager ligger dom. Men vilket skick är dom i? Vad sitter det för fälgar på dom? Har jag ens några funktionsdugliga fälgar?

O.S.V... O.S.V...

När Sabor mördade Bettan (gamla 67) vet jag att en av fälgarna strök med. Därför köpte jag två nya fälgar, och sparade en som funkar till ett reservdäck. Så långt full koll.

Men vad hände egentligen med Ellens vinterdäck? Ellen är alltså gamla 68 som numera ägs av Sexans Taxi och tjänstgör som lånebil nummer 98.

När den såldes följde endast sommardäcken med eftersom det var sommar då, men vinterdäcken fanns ju då i förvaring hos däckverkstan. Nu är de emellertid spårlöst försvunna...

Jag tror att vinterdäcken var slut och att jag tog fälgarna till Beda, eller satte jag dom på Embla? En sak är säker, de sitter i allafall inte på Nettan för på henne passar dom inte... :)

Kanske finns en poäng med att ha bilar av olika modell, så att man bättre kan hålla reda på vilka däck som sitter var.

Den nya chefsbilen, min privata A-klass, kommer på måndag. Hon ska heta Pia-Zusanna. Fast jag lär kalla henne för Sussi :)

Och hon har 18-tummare så de kan jag inte förväxla

Den stora tystnaden

Jag blir lite fundersam.

Nu är det snart två veckor sen det ringde en försäljare och försökte pracka på mig nåt skräp.

Två veckor sedan de ringde, fast det är nog minst ett år sedan jag senast svarade på ett sådant samtal. Min telefon vet ju om det är en gam som ringer. Praktiskt.

Men att tro att de skulle ha sett slaget förlorat är inte ens tänkbart. De sitter väl och slickar sina sår i nåt hörn. Smider nya ränker för hur de ska kunna besegra mig.

Det är ett krig utan slut, en ständigt pågående kamp.

Som Aliens vs. Predator

David vs. Goliath

Mytax vs. lönsamhet

Idag gjorde jag en Tore. Körde mot fel färg alltså. Fast jag hade mera tur för Fabror P hade annat att göra.

Dags att förbjuda mobiltelefoner vid bilkörning snart?

Hon heter inte Nettan

Hon hade en skruv lös. Eller ganska många var det nog.

När dom monterade ihop motorn i Nettan glömde dom tydligen att dra åt skruvarna till remskivan...

Fast jag vet inte om hon förtjänar att vara namngiven. Inte för att det är hennes fel att det är apor som jobbar på fabriken i Frankrike eller vars den nu är ihopskruvad...

Men ändå

Hursomhelst är den iallafall klar nu och går i trafik igen imorgon, vi får väl hoppas att den håller mer än 2600 mil innan den är därinne igen.

Håller tummarna, men jag är allt annat än konfident :/

De senaste veckornas i princip konstanta regn kanske har gjort att skruvarna lossnat? Det vore inte underligt egentligen, taket på garaget har ju lossnat av allt vatten, så då kan väl ett par skruvar lossna.

För trots allt verkar den ju vara idealiskt konstruerad för att klara +20 grader, torr väg och vindstilla.

Det blåser väl i en vindtunnel va?

Fönstertittare

Man kan väl lungt påstå att jag valde fel dag för detta projekt.

Beckmörker och spöregn är ju inte direkt underlättande omständigheter när man ska bära fönster, men det gick faktiskt riktigt bra sånär som på ett litet missöde.

Farsan ramlade från släpet rakt ner i en halvmeters vattenpöl. Komiskt men man ska väl inte skratta åt sånt va?

Annars gick det snabbt och smärtfritt, och den av Tompa erhållna iden om att ställa fönstrena i en pyramid för att slippa bygga ställning funkade riktigt bra!

De rörde sig inte en millimeter från start till mål.

Det enda som rörde sig ordentligt var tankmätarens nål.

Min bil är ju inte direkt snål ens utan släp, och med tungt snedbelastat släp närmade sig förbrukningen 2 liter per mil, även utan att gasa speciellt mycket, dessutom stod jag en timme på tomgång i stugan för att få nån slags belysning i tillvaron.

En halv tank gick åt, fast jag fick en hel för besväret :)

Dödens väg

Nylagd kolsvart asfalt
Inte en tillstymmelse till streck
Kompakt mörker
Regn
Ofta kraftig dimma
Mongolida Rutvikare med ett lyse
Fulla studenter

Vägen mellan Rutvik och Porsön är fullständigt livsfarlig!

Nåt måste göras innan en dödsolycka inträffar här nattetid!

Bygga ställning

Idag blev jag sen till jobbet. Fast det gjorde inte så mycket, för det var fel på datasystemet vilket gjorde att alla körningar måste ropas ut manuellt via radion.

Jag kallas mumlet av en anledning

Det är ingen som hör mig när jag ropas på radion, därför brukar jag inte använda den i onödan, och när systemet funkar som det ska finns det inget större bruk av den heller.

Men idag var den ett nödvändigt ont. Därför hamnade jag i växeln istället... Där brukar jag iallafall kunna göra mig hörd någorlunda :)

Varför blev då jag, som annars (nästan) alltid brukar komma i tid, sen kan man undra?

Jo jag höll på att lasta fönster på Tompas gigantiska släpvagn och det drog ut på tiden. Jag lastade de liggande, fast jag vet att de brukar säga att man alltid ska lasta fönster stående.

Jag kände att jag helt enkelt inte ids, och eller har tid, att bygga en ställning.

Men jag kanske måste. Suck

Vi fick fönstrena gratis, men det kanske ändå är onödigt att köra dom till stugan om de ändå kommer att spricka...

Jag får se om jag ids fixa det där på torsdag :)

I övrigt är jag nöjd med dagen,. fick mycket gjort, har målat listerna i hallen, samt hunnit en sväng till ByggMax och köpa sex meter kvartslist i onödan. Man måste köpa de i fyrameterslängd på sagda affär eftersom dom inte har idats skaffa en såg. Eller så har dom inte personal så det räcker.

Deras affärside bygger tydligen på att man själv ska göra allt, och det kan jag väl köpa, med tanke på det låga meterpriset.

Trä som trä

Ombytta roller?

Då var det dags igen.

Jag ondade mig idag, det gjorde jag. Oftast ids jag inte bry mig om svamlet, men ibland rinner bägaren över.

Jag gör det eftersom jag har en del av båda världar, och ganska bra koll på hur saker funkar. Det är inte för att skryta eller nåt, men det har ju råkat bli så att jag kan det mesta här på firman...

Idag var det nån som gnällde på nåt som växeln gjorde. Tyckte annorlunda. Gnällde...

Jag ska inte börja om det här igen. Växeln kan göra fel men det är inte ofta. Yadayadayada. Jag har sagt det så ofantligt många gånger förr att det bara blir tråkigt att höra mitt tjat.

Men tänk om det skulle vara tvärtom?

Tänk om telefonisterna skulle sitta och specialstudera bilarna där ute. Tänk om de skulle sitta och kommentera alla fel VI gör?

"Varför kör du den där vägen? Är det inte smartare att köra dit och dit och så vidare?"

"Varför kör du så fort, kör snabbare! Varför är du så seg? Hämta kunden nån gång då! Vad håller du på med egentligen?"

Och så vidare

Man kan ju tycka att det är löjligt, men faktumet är att detta är sådant som våra telefonister utsätts för dagligen från chaufförerna, och det är rent bedrägligt! Att de gör fel ibland är ju givetvis självklart, men bara för att man är människa förtjänar man inte att bli ifrågasatt hela tiden för allt man gör, vi gör väl också fel ibland, vissa oftare än andra, men inte är det ju nån som gnäller på oss varje gång vi råkar svänga åt fel håll i en korsning?

De flesta som ropar sånt här gör det säkert inte på pin kiv. De inser säkert inte hur irriterande det kan vara för telefonisten att bli ifrågasatt och eller gnälld på, när man har en plan klar för att få allt att gå ihop, och det dessutom ringer för fullt på alla linjer.

Jag gjorde fel igår vilket ledde till att jag blev sen på en hämtning. Det var ingen som gnällde på mig (förutom kunden) men jag har ändå lärt mig av mitt misstag så jag lär knappast göra om samma fel igen, och jag tror faktiskt att även telefonisterna kan lära sig av de fel dom gör ibland!

Tänk gärna, skrik och gnäll och svär i bilen över vilka usla körningar du får och hur hemskt dåligt jobb växeln gör. Men dela inte med dig av din åsikt...

Jag lovar att det ibland flyger omkring en hel del svordomar i växelrummet som ingen av chaufförerna hör eller mår dåligt av :)

Utlösning i Hortlax

Gårdagen bjöd på en hel del jobb. Piteå, Älvsbyn samt ett otal körningar till och från Sunderbyn.

Kommer dock aldrig att glömma en mycket oväntad händelse

När jag var på väg till Piteå för att hämta kund ringer min telefon. Tompas nummer, och som vanligt svarar jag utan att säga ett ord.

Fast den här gången var det Jenny som ringde :)

Hon är tydligen inte riktigt lika inövad på våra inbördes ritualer...

Det visar sig att J och T sitter fast på pizzerian i Hortlax, de hade ätit men de har inte några pengar att betala med...

Vilken outgrundlig tur att jag just var på väg mot Piteå och hade tid att svänga förbi Hortlax för en utlösning. Jag hann t.o.m. hugga en egen pizza! Utan mig hade de väl fortfarande stått där och diskat...

Jag var tio minuter sen till min kund, men det löste sig genom att skylla på falsk punktering. Karman kom dock tillbaka senare och slog mig på käften när jag fick en äkta punka på grusvägen till Granön.

Tydligen så har däck med korden framme ingen vidare tolerans mot vasst rullgrus och gropar lika stora som Grand Canyon.

Början av denna dag har därför spenderats på två däckfirmor. Först hämta Renådäck på Volvo och sen lämna två pyspunkor på Däckia. Nu är det snart dags att ta mössan i hand och åka på banken.

Återtåg

Fick tråkigt besked idag.

En vän har gått in i väggen och hade jag vetat det tidigare hade jag säkerligen agerat annorlunda.

Han är också egen företagare precis som jag. Framgångsrik. Penningstinn. Fritt liv.

Vad spelar det för roll när man kör sin hälsa i botten?

Eget företagande är stenhårt. Det gäller att känna sig själv och att kunna sätta tydliga gränser för hur mycket man orkar.

Och alla som inte känner till omständigheterna bakom skakar på huvet och tror allt är guld och gröna skogar. Ser man bakom fasaden ser man fläckarna.

Jag ångrar mitt uttalande tidigare i veckan. Inte för att jag inte menar det jag sa för det gör jag och jag står fast vid min åsikt. Men nu har jag en betydligt större förståelse.

Misströsta ej min vän... Nästa vecka ska du få dina tv-kanaler så att du har nåt att fördriva tiden med :-)

Mördarsås

Dagens rätt på DG är den i särklass vassaste dom erbjuder.

Fläskkotletter så möra att de smälter i munnen.

Serveras med Jalapenokryddad bearnaisesås ala Homer.

Fast jag kallar den mördarsås.

Den är nämligen så jäkla god att man skulle kunna mörda vemsomhelst för en deciliter av den.

Synd bara att receptet är en starkt bevarad hemlighet...

Skärpning Pastabacken!!

Det sägs att man ska börja med de negativa synpunkterna före de positiva. På så sätt glömmer man bort det dåliga sen när man läser det positiva.

Jag gör tvärtom eftersom jag vill att det negativa skall kommas ihåg...

Först och främst. Pastabacken är en utmärkt restaurang, mysig miljö, utmärkt mat och väldigt kompetent personal som alltid ger ett trevligt intryck, trots att de oftast har väldigt fullt upp. Väntetiderna kan ibland vara långa, men personalen har full koll på hur länge det tar, därigenom minimeras problemet.

Men

Om man vill vara bäst måste man prestera på topp i alla moment, och tyvärr finns det ett stort aber med denna annars så utmärkta facilitet.

Internet!

I det informationssamhälle vi lever idag krävs det att man håller sig ajour med sin omgivning via elektroniska media. Pastabacken har en sida på Facebook, och det är bra, men denna innehåller tyvärr bara information om öppettider och adress. Det vore klart önskvärt om man även kunde hitta bilder på restaurangens interiör, personal, samt framförallt: EN MENY!

Även restaurangens hemsida är starkt undemålig, då det lilla urval av meny som finns där dessutom är inaktuellt och man inte kan lita på att den information som finns där är korrekt.

För att kunna hålla den höga standard man strävar efter krävs förbättring på dessa punkter.

Om man dessutom kunde erbjuda webbokning vore det ett starkt plus, men det är inte det lättaste att få sånt att funka, med väntetider och dylikt, det vet jag som ibland sitter i en taxiväxel...

Man kanske kan kolla med pizza.nu om de kan hjälpa till med nåt sånt?

Men först och främst: Se till så att hemsidan är aktuell!

Att skylla på tidsbrist funkar inte ,det skiter kunderna i! För de vill ha service framför allt...

Inte för att Pastabacken saknar kundunderlag, snarare raka motsatsen, men ändå...

Och jag kommer att fortsätta äta där i vilket fall som helst, jag kan ju ändå menyn utantill :)

Rekonstruktion och läsfeber

Börjar känna mig som en magnat.

En storföretagare...

För nu verkar det vara aktuellt med en ny företagsrekonstruktion.

Ingen större grej och det drabbar ingen anställd men jag tror att detta, om det blir realitet, är den bästa lösningen för alla inblandade parter och jag ser framtiden an med tillförsikt.

Visst finns det lite trista element i detta också fast jag tror att om vi fortsatt som vi gör nu hade det slutat illa för alla och det är det väl ingen som önskar?

Jag har förresten börjat läsa igen!!

Det började med nyaste Bond (Carte Blanche) på engelska. Betyg 3 av 5.

Sen högg jag in på Roslund och Hellströms nya, två soldater. Efter att i princip ha sträckläst denna briljanta skildring av Stockholms undre värld trodde jag att jag hade plöjt igenom den vassaste svenska bok som fanns. Betyg 5 av 5.

Oj så fel man kan ha!

För nu har jag läst 400 sidor av Keplers nya Eldvittnet.

Helt otroligt spännande, oväntade vändningar, och med svenska(?) Bond Joona Linna i huvudrollen. En karaktär som för övrigt är finne...

Rekommenderas varmt och trots att jag inte har läst klart törs jag ge den en stark femma av fem!!

Idag blir det sur strömming på orrskärs. Imorgon får mina färdtjänstkunder ta med sig en klädnypa i handväskan...

Showdogs

Jag kanske ger mig in på farlig mark nu.

Kanske inte borde debattera sånt som jag egentligen inte kan nånting om, ej heller bryr mig om speciellt mycket.

Utställningshundar

Jag ser inget fel i att ställa ut en vacker hund, ett så kallat renrasigt exemplar utan det som vissa skriftlärda anser är fel och brister om det var så den föddes.

Men att laborera med dess utseende är att gå för långt!

Detta med fel och brister är ju dessutom högst subjektivt, själv hade jag nog älskat min hund precis lika mycket för hur och vad den är även om den kanske har ett öra som inte hänger som det ska göra enligt gängse normer.

Att börja laborera, tejpa vikter i öronen, klippa svans och så vidare ser jag inte som någon acceptabel åtgärd.

Älska istället den hund du har, även om den kanske ibland ylar högt på nätterna och gör saker på det sätt som den själv har lärt sig att saker ska göras och inte som nån raljerande människa tycker att den ska göra det.

Jag hade då inte uppskattat om nån hade tejpat mina öron för att "göra mig snygg" bara för att tjäna en massa pengar och eller ära på mitt utseende!

Från skön kväll till pissig morgon...

Jag fick ett nytt rum igår!

Efter flera timmars dammsugare och skurande har jag äntligen fått ett användbart vardagsrum!

Jag skulle rensa dammsugarröret från tapetrester och för detta ändamål brukar jag använda skurborstskaftet. Den här gången råkade jag dock sätta in det åt fel håll vilket resulterade i att det fastnade...

Nu har jag varken rör eller skaft men i sammanhanget var det ett mindre bekymmer.

Känslan av att vara klar med renoveringen är nämligen att likna vid känslan efter fullbordad kärleksakt.

Härlig underbar och helt oslagbar

När hallen är klar lär total eufori uppstå!

Gårdagens sköna känsla förbyttes dock till misär på morgonen då jag tappade min nya S3:a i asfalten så att skärmen sprack... :'(

Får hoppas att jag har drulle i hemförsäkringen...

Rea på Rusta

Tog en sväng förbi Storheden idag, för att köpa mer maskeringstejp och lite lackfärg till listerna.

Döm om min förvåning när jag kom till kassan på Rusta och fick veta att en av de produkter jag valt inte gick att köpa...

Lackgrunden har tydligen utgått ur sortimentet, ändå står burkarna kvar på hyllan, och har så gjort under en längre tid.

Hmm...?

Tydligen är det inte bara ett visst taxibolag i den här stan som har svårt att få ändan ur vagnen!

Inte så konstigt att det är billigt att handla på Rusta när man inte kan köpa deras grejer! :)

Ny energi

Sensia

I måndags blev jag inbjuden att gästträna på gamla Helex, numera Sensia.

Nergånget och slitet, dyrare än F24 och dessutom måste man ta öppettiderna i beaktning.

Förvisso har de fler maskiner och bättre omklädningsrum.

Finnen vill byta gym av den enda anledningen att de har en bastu, men den fnyser han ju ändå åt och kallar den för ett svenskt värmerum.

Med andra ord sämre på de allra flesta plan, här kommer jag inte att köpa kort, men det kan ändå vara kul att testa nåt annat.

Men framför allt är det skönt att ha kommit igång med träningen igen!!

Idag sprang jag 3 kilometer på under 20 minuter, kanske inte några imponerande siffror för nån vältränad individ, men för mig är det bra, och ett kvitto på att sommarens träningsuppehåll faktiskt inte i så stor utsträckning har påverkat min fysik.

Hallen gör framsteg

Idag har jag spacklat det sista, och imorgon ska jag förhoppningsvis hinna måla taket.

När detta enorma projekt är i hamn ska jag bjuda in mina vänner på en taklagsfest, så att de kan riva ner allt och spilla vin på tapeterna, nu när jag vet hur man gör borde det ju gå avsevärt mycket fortare :)

Känner att den så länge saknade energin är på väg tillbaka med stormsteg!

Baksidan som Kalle glömde

På Robertsviksgatan i Luleå finns det en populär snabbmatsrestaurang som erbjuder drive-inservering.

Vid denna restaurang finns en OK-mack vars baksida brukar locka ganska många bilburna matgäster.

Dessa gäster är av tradition inga miljöaktivister. De kastar gärna sina använda matpåsar i naturen.

Konstigt vore väl annat. Kalle P eller vem det nu är som betalade för att tömma papperskorgarna tycks nämligen ha beslutat att rationalisera bort dessa.

Om tanken var att detta skulle innebära att matgästerna i och med detta skulle sluta att utnyttja baksidan till sina måltider har man tänkt lite fel.

För numera ser det ut som ett mindre slagfält här bakom. Jag är en av dom som tar med sig sin påse till närmaste papperskorg men jag är tyvärr i minoritet.

Jag påstår inte att det var rent förut men det var iallafall bättre. Numera tycks man anse att det är billigare att låta ideella föreningars uttråkade ungdomar städa upp. Och för kommunen är det säkert marginellt billigare.

Men man borde kanske tänka ett steg längre än näsan räcker?

Även om bara fem eller tio procent av allt skräp hamnar där det ska är det bättre än inget. Och den kostnad det betingar torde vara en mycket liten droppe i det kommunala budgethavet...

Dessutom slutar ungdomarna bry sig om att hålla rent när dom ser hur alla andra drägg gör.

Nere - Men inte knäckt

Nu har det så hänt.

Min 13-åriga systerson har lyckats besegra mig i WordFeud

Matchen är inte slut än men resten är ren formalia.

Det skedde förvisso på random board, där slumpen spelar en stor roll. Men det är ändå ingen lätt uppgift. Jag kanske inte är bäst i världen men jag vill ändå tro att jag har ganska hög spelstyrka.

GRATTIS EGON!

Tävlingmänniskan i mig kokar men jag visar det inte utåt, och vinsten var mycket välförtjänt...

Gör man minsta lilla oövertänkta drag blir man hårt och snabbt bestraffad.

Precis som i det övriga livet...

Vardagsrummet är i det närmaste klart!

Jag tar förlusten med ro, eftersom det enda som återstår att göra i vardagsrummet är att sätta fast golvlisterna, och att städa.

Med andra ord beräknas jag vara helt klar någon gång i november.

Och då börjar jobbet med hallen. Det jobbet tidsberäknas till någonstans mellan ett och två år.

Julen 2014 firas på Metargränd!

På egen handled

Har varit en produktiv helg. Fram tills nu...

Huggit ved både igår och idag. Fram tills nu....

Skulle använda klyvkil för att få isär en envis kubbe, då fick jag en stålflisa från släggan rakt i handleden.

AJ

Strålen blod var ganska intensiv så
nu på väg mot akuten för koll...

Värre saker har man överlevt

Tunnelljus

Nu tror jag den börjar vara slut

Den oändligt långa kolmörka tågtunnel som dessutom tycks vara starkt trafikerad.

Varje gång jag har försökt resa mig på fötterna har det kommit ett nytt 700 megaton tungt malmtåg och pressat ner mig mellan rälarna.

Ser dock en viss nyans av ljus nu. Två goda nyheter idag samt en igår och nästa vecka torde Embla vara i trafik igen.

Den som tror att jag slutat resa på mig tror fel! Ju större motgångar desto större drivkraft!

Och idag har mitt vardagsrum blivit färdigt!!

Nu kör vi!

Sjuttiosju års olycka

Jag saknar ord

Minns att jag krossade en spegel när jag var sex år gammal och enligt ordspråket sju års olycka borde jag alltså ha arbetat av min otur för 22 år sedan. Men den som räknar det där är nog inte så duktig på matematik...

Han eller hon satte nog dit en sjua för mycket. Så otursförföljd som Mytax är för närvarande :-(

Nettan påbackad idag...

Suck

Man undrar när denna uppförsbacke ska ta slut?

Med min otur slutar den vid ett stup...

Mytax förbannelse

Idag när jag vaknade hade jag tänkt mig att få en lugn och slapp dag. Hade endast en programpunkt på mitt schema, men som vanligt så blev det ju inte speciellt lungt...

08.00

Vaknar av att Sleep as Android väcker mig. Nattens sömnstatistik visar på 64% djupsömn, kanske inte den allra bästa uppladdningen inför den da som skulle komma...

08.30

River höger fuckfinger på en spik i tvättstugan. Blodet sprutar över hälften av de rena kläderna. Får tvätta igen.

08.45

Lämnar Volvon på Nordiska bil för programmering av den svindyra nyckel jag köpte igår.

09.00

Morgonkaffe på växeln. För svagt p.g.a. slut på pulver.

09.15

Volvo ringer. Problem med programmeringen. Den plastpåse som nyckeln levererades i behövs för att man ska kunna programmera fjärrkontrollen. Denna påse ligger nånstans på soptippen i Sunderbyn. Kontentan: Nyinköpt fjärrkontroll för 1000 kronor värdelös... Urk

09.44

SMS från Volvo. Bilen är klar. Hopp om att plastpåse hittats infinner sig.

09.45

Johan ringer med panik i rösten. Ellens baklucka har pajat, rullstolen som ligger därinne måste tas ut via baksätet. I samma veva vill älskade M ha lunch från McDonalds. Jag lånar M:s bil och åker för att assistera Johan.

10.00

Ellen lämnas hos Åke. Tas in för felsökning.

10.25

Martina ringer och undrar var hennes lunch är. Står just då i driven på McD och väntar på den.

10.45

Hämtar Volvo på Volvo. Förhoppningarna grusades. Ny fjärrkontroll måste beställas, Butiken går med på att dela på kostnaden. Tack, men jag tror jag klarar mig med en fjärr, eller kanske inte :)

11.15

Lunch med Johan på Don Guacamole. Utsökt fläskgryta serveras. Utan tvekan dagens stora höjdpunkt.

11.50

Lämnar Johan i Gammelstad

12.15

Metargränd, pappersarbete, lätt fönsterkarmsmåleri.

13.00

Åke ringer. Ellen klar. Fel på låset. Har bytts, tack och bock. Ringer Johan som lovar att hämta mig.

14.15

Hämtar Ellen hos Åke Eriksson. Åker till Däckhuset för att kolla om dom har tid att byta bromsklossar.

14.30

Får nobben hos Däckhuset, väntetid fyra dagar, på tok för länge.

14.45

Hämtar bromsklossar till Ellen på Åke. dryg tusenlapp. Tur att det inte är min bil längre :)

15.00

Taxigaraget. Arbete med klossbyte inleds.

16.20

Klossbyte klart. Ellen varnar för slitna klossar, vilket hon inte gjorde innan de byttes...

17.00

Kaffe och andningspaus på växeln. Blogg.

18.15

Fönsterkarmsmålning, vila...

21.00-04.00

Halvnatt i Ellen. Om jag orkar...

En helt vanlig dag med andra ord... Snart strejkar nog den gamla Mummelkroppen. Då vinner Mytax otursförbannelse. Vem trodde nåt annat?

Stockholmfjolla

Sitter på en sån där fancybar. Inget i närheten av Spybaren kanske men ändå.

Kristallkronor i taket. Speglar på väggarna. Roger Nordin från Rix FM sitter i ett hörn.

Egentligen borde jag inte trivas här men vad kan inte gott sällskap göra för självbefinnandet...

Nu åter till den sociala världen

Hopp hej!

Druvoholism

Hörde idag att man ska börja klassa spelberoende som en sjukdom i samma klass som alkoholism och andra drogrelaterade ämnen.

Kul för dom som spelar för mycket. Men hur blir det med oss druvoholister?

Gröna eller blåa. Söta, vackra och smidiga. Jag älskar  knäppandet i skalet när man sätter tänderna i dom.

Idag har jag pressat närmare två kilo

Jag måste börja inse att jag är beroende av dessa utsökta små frukter. Dessutom är risken för steklar i kärnorna obefintlig.

Viss efterforskning har visat att min nektarin innehöll en stekellarv, dessutom är detta inte ett helt ovanligt fenomen.

Hur man ska behandla vindruvsberoendet är oklart.

Tills vidare fortsätter jag min intensiva kamp att likställa min sjukdom med alkoholism...

Carte Blanche

Ligger i en soffa i Vallentuna och slappar.

Funderar. Dricker kaffe. Njuter.

Har hunnit plöja 100 sidor i min bok som jag köpte i februari men som har legat näst intill orörd det senaste halvåret.

Carte Blanche - a James Bond novel av Jeffery Deaver

Vitt blad.

Verkligen synd att sådan kvalitetslitteratur har fått stryka på foten för annat som definitivt inte berikar min tillvaro i samma utsträckning.

Jag har tre dagar i Stockholm. Kort tid men ändå till stor nytta.

När jag kommer hem är det dags att börja plöja jobbannonser!

Nu är det dags att göra något annat av livet.
Jag ska vända sida och börja skriva på ett nytt vitt blad

Stockholm

Efter helgens händelser behöver jag tid att fundera över framtiden, och möjlighet att lägga det som har hänt bakom mig.

Nu drar jag till fjollträsk i tre dar för att rensa tankarna.

Bil ner med Tess å katterna, sen flyg upp på onsdag.

Kort visit, men jag vet att det är bäst att fara, om även för en stund.

Dessutom har jag faktiskt gjort klart det mesta som behöver göras inför bokföringsdagen den 12:e, så jag har ju tid! :)

Bedrövelse

Alltid lika kul när det händer. Och så klart att det händer när det är som minst passande...

Ikväll är två bilar ur trafik.

Och det är kalaslördag...

Snaran är klar men den kommer inte att användas idag heller

Det behövs inte. Jag är hursomhelst slut som artist sedan länge

Min stora dag

Nu har jag namngett min åkgräsklippare. Buden om namnet var många. Tjorven, Hoppan eller Lotta på bråkmakargatan var några alternativ.

Ett tag var jag inne på att kalla henne Martina eftersom hon klipper så bra men sen kom jag på att det kanske inte var så smickrande för den riktiga M att bli förlikad med en maskin.

Till slut kom jag på det fullkomligt logiska namnet.

YUM YUM

hon är lika svart och låter lika illa...

Tur att den riktiga Yum Yum inte kan svenska...

Då hade det här varit Mummelbloggens sista inlägg! :-)

Sen har jag passat på att fylla år igen. Det börjar bli enformigt att fylla 21 varje år, sen kan det ju diskuteras om huruvida min hårfärgning faktiskt berodde på de grånande tinningarna eller om bröllopet bara var en dålig ursäkt...

Grillunch

Idag fick man avnjuta en mycket trevlig lunch i goda vänners lag.

Dock blev jag försenad då det som vanligt körde ihop sig på jobbet.

Men jag hann hugga en entrecote i farten på Kvantum. Måste ha gått djävulskt fort för ingen surkärring hann gnälla trots att jag parkerat i handikapprutan!

Väl på plats var grillvärmen perfekt och nu är man mätt och överjäst.

Kanske inte den bästa uppladdningen inför den hårda fysiska batalj som väntar ikväll. Men det var gott i alla fall :-)

Jag fick anledning

Som sagt så fick jag anledning till mitt utbrott. Mer än en anledning...

Igår när jag vaknade hade jag fittont i ryggen. Sen fick jag punka på bilen. Fast konstigt nog så blev jag bättre i ryggen av att byta däck.

På kvällen var ryggen så gott som återställd men i morse var det dags igen. Nu ljumskarna...

Min misstanke var korrekt. Hål i madrassen. Fjäder i ryggen. Hård sådan. Idag blev man 9000 fattigare alltså men den kommer inte förrän om en vecka så jag får krasha i villan t.v.

Och förra veckan hände nåt jag hade förträngt men som jag kom på nu. Gillar du nektarin så sluta läsa nu...

För i torsdags när jag tog en tugga av min sista saftiga nektarin hände nåt mycket oväntat...
E som gjorde mig sällskap vid frukosten hoppade upp på stolen och skrek.

Nä det var ingen råtta men väl en tvestjärt som hoppade ut ur kärnan. Hur den kom in dit är fortfarande oklart men det var lite läskigt.

Dock äter jag fortfarande nektariner. Sannolikheten att det händer igen är nämligen försvinnande liten!

Jag slänger ändå in en svordom i förebyggande syfte.

faen

Nettan

Turerna har varit många. Men idag gör hon sin jungfrufärd som guling.

Det är med blandade känslor jag lämnar över henne till en annan, av tradition brukar jag alltid köra första passet själv, men idag gick det inte. Dessutom har hon ju ingen stjärna i fronten...

Igångsättandet av bilen kan delvis förklare de senaste dagarna stiltje på bloggfronten. Har även passat på att tapetsera en del samt jobbat heltid.

Och så har jag funderat en del på ett klagomål jag fick om att jag inte är tillräckligt arg och bitter i bloggen. Svårt är det att skriva på beställning men jag gör väl ett försök då...

Satans jävla förbannade helvetes kuk!!

Vet inte vad jag är arg på så det får väl bli i förebyggande syfte. Det brukar alltid inträffa något under dagen som skapar behov av grovt språkbruk :-)

Moa & Markus

Igår ägde då den sedan så länge omtalade festen rum.

En Nyström blev en Söderholm.

Två blev en

På de flesta bröllop man har varit på har man då man satt sig ner och börjat läsa i häftet kunnat konstatera att den meny som serveras oftast inte är så märkvärdig som det låter.

"Kalvfärsbräserad vitlökshängmörad köttmedaljong av helstekt get på en spegel av hallonsauterade champinjoner i löksky, serveras med viltfångad ekologisk gratine"

Så brukar det låta, sen får man in det gamla vanliga hederliga, d.v.s. fläskfile och potatisgratäng. Förvisso en väl beprövad rätt som funkar i alla lägen men det är ju lite trist att alla bröllop kör på samma stil.

Så var det inte igår

Istället stod det kort och gott sommarbuffé på menyn, precis som det också var. Rostbiff, kyckling, lax, m.m. Enkelt,utan krusiduller, men ack så fantastiskt gott!

Efterrätten var en läcker lakritspannacotta, och bröllopstårtan som var kreerad av Minicab-Jenny var en mycket god upplevelse.

Nu är det ju kanske inte maten som är det huvudsakliga på ett bröllop utan sällskapet. Här hade arrangörerna gjort ett fantastiskt jobb. Istället för att proppa programmet fullt med allehanda evenemang så lämnades mycket tid till vimmel och samtal mellan gästerna, ett enkelt och genialiskt grepp, utan att man för den skull släppte fokus från kvällens två huvudpersoner!

De båda var förövrigt fantastiskt vackra, om än aningen nervösa kan jag tänka...

Men allt gick ju vägen till slut, och en mycket trevlig kväll var till ända. Dock kunde den ha slutat bättre. Jag fick nämligen uppleva vad alltför stor tilltro till sitt eget ölsinne kan orsaka...

Jag önskar er all lycka i framtiden Moa & Markus!

Att avliva en krukväxt

Jag är ungkarl. Eller åtminstone distansungkarl...

Det där med gröna fingrar har aldrig varit min grej.

Jag fick en massa enkelskötta krukväxter av nån, minns inte vem, som skulle flytta.

Jag antar att jag får tacka för gåvan, men man kan ju inte påstå att blommorna har fått någon större omvårdnad i min ägo. Jag har en garderobsblomma som jag köpte när jag flytta in i min studentlegga på Porsön för hundra år sen. Den lever faktiskt fortfarande och dessutom tycks den må ganska bra. Dock behöver den nog trimmas en aning. Om nån snäll flicka med handlag för sånt kan hjälpa mig vore jag tacksam.

Vad gäller de övriga blommorna är dom nog utom all räddning.

Som t.ex. den långa spretiga med avlånga blad som jag inte har nån aning om vad den heter.

Den råkade bli kvar i fönstret under slipningen, och nu har den ett blad kvar som håller på att lossna.

Jag kommer att döda den imorgon.

Den känns lite vemodigt för jag har haft den ganska länge, men det är det enda rätta. Finns ingen anledning att hålla på med konstgjord andning. De andra som har undvikit slipdammet kanske man kan rädda. Jag skickar en ny passning till ovanstående kvinna om du finns...

Stilla havet

Det är damm på golvet. Det är damm på väggarna. Det är damm i taket.

Jag har damm i näsan. Jag har damm i öronen. Jag har damm i rö...

Kort sagt. Det är damm överallt.

PRECIS JÄVLART ÖVERALLT!!!

Att påstå att jag tog mig vatten över huvudet när jag startade mitt renoveringsprojekt är nog "the understatement of the year"

Jag skulle snarare vilja påstå att jag tog mig ett hav över huvudet. Och då tänker jag närmast på Stilla havet som för övrigt inte är ett hav utan en ocean.

Den som i den svenska kartbok namngav detta hav som inte är ett hav tros ha varit något onykter. Nåväl. Nu var det ju inte det vi skulle prata om...

Jag började riva tapeter i oktober, idag har jag slipat färdigt väggarna i vardagsrummet, återstår bara lite småfix i hörnen, sen ska tapeterna upp!

Sen är jag klar!

I vardagsrummet...

Kvar att göra är hallen och köket...

Konstigt nog har inga grannar knackat på och frågat vad jag sysslar med, kanske är dom rädda för att drabbas av tredje gradens dammskador?

Det faktum att jag skriver detta torde innebära att jag själv blivit immun mot damm.

Oroa dig inte mamma, jag har mask. Både ansikts- och binnike...

Den dagen detta projekt är rott i land kommer jag aldrig mer att röra en spackelspade... De människor som är så funtade att dom gillar att hålla på med sånt här borde lobotomeras!!

Dagens

Dagens på DC. KV kan gå och dö nu!!

Luleås farligaste korsning

Det finns ganska många trafikplatser i den här stan som tävlar om ovanstående utmärkelse.
Oftast beror detta på trafikanterna och inte på själva korsningen...

Fast den korsning jag har i åtanke har både och. Dålig sikt samt att folk tycks tro att det är vänstertrafik just där??

Korsningen från yttervikens industriområde ut på björkskataleden.

Om det är nån kommun-ist som läser detta rekommenderar jag farthinder, ett nytt genomskinligt broräcke samt en tydlig skylt med bokstaven H på. Dessa har ju slutat att användas för trehundra år sen eftersom högertrafikregeln anses självklar.

Av nån konstig anledning är den dock inte självklar här...

Svart fot?

På lördag går ett av årets största evenemang av stapeln.

Som tidigare nämnts ska M och M gifta sig i domkyrkan med efterföljande fest i kallaxbyn.

Och festens rockabillytema har även det avhandlats.

Eftersom jag är ganska hängiven på såna här saker och tar de på största allvar gjorde jag inatt äntligen slag i saken!

Med stor hjälp av min älskade extramamma lyckades jag färga håret svart!

Jag har funderat länge på det, och att alla retar en för de allt mer grånande tinningarna hjälpte till att fatta beslutet. Men i slutändan får jag nog ändå tacka Moa som hittade på det här rockabilly-tjofräset. För annars hade jag ju inte haft nåt att skylla på :)

Nu kommer jag säkert att få en del bitska kommentarer från folk som är tillräckligt vakna för att ens se skillnaden. Men det skiter jag i. Att idas bry sig om vad folk tycker om en är inte min kopp med te...

Jag provade även färgen på skägg, ögonbryn och mustach... Moa kan förvänta sig en slätrakad mumlet på festen på lördag... :)

Nu ska jag bråka lite till med dom där jävla svartfötterna på arbetsförmedlingen.

Jag blir sjukt less på onödig byråkrati...

114 kilo soffpotatis

Efter gårdagens bravader kan man enkelt konstatera ett faktum.

Jag är ingen basketspelare. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.

Men det var trevligt iallafall. Ända tills jag vrickade foten i min iver att hämta bollen.

Ont gör det men det går väl över. Värre är alla hormonstinna krogvakters misstänksamma uppsyn när man spiknykter kommer instapplandes på krogen.

Hade inte varit helt fel om vissa av dom hade fått en lektion i gott uppförande. Jag kan givetvis förstå att dom tror man är berusad, eftersom stukad fot faktiskt är en av de vanligaste sätten att dölja sin berusning när man försöker komma in. Men med en viss personkänsla ska det inte vara speciellt svårt att se skillnaden mellan en äkta och en fejkad skada tycker jag.

Och dom behöver ju inte snofsa upp sig som vore dom världens mest viktiga personer.

Fast det kanske är så. Kan man inte få ett riktigt jobb kan man ju alltid bli en obstinat och maktfullkomlig dörrvakt...

Gårdagen har iallafall lärt mig en sak. 114 kilo soffpotatis hör inte hemma på en basketplan. Jag får hitta mina källor till fysisk träning på något annat håll.

Poetisk ådra

Nån sa till mig att jag har en fallenhet för det poetiska.

Det tror jag inte riktigt på. Visst. Jag har ina problem med bokstäver som en annan av mina bekanta.

Jag har sällan svårt att få fram det jag vill i mina blogginlägg, och dessutom oftast med en visst glimt i ögat.

Men nån poet är jag inte

Fast jag kan nödrimma.

Idag fick ellen nytt filter och olja. Jag kan om ja vill ja!

Nettans baklucka är numera gul. Nu är hon mindre ful!

Ellen är snart såld, snart är hon i bolagets våld!

Jag kan fortsätta så där, men det är inte mitt kall i livet. Jag väljer att vara mer direkt och precis i mina handlingar.

Trots min bakis är jag inte skakis. Snart går jag in i sömnens rum, den iden känns inte dum.

Baksätesgrisen

När jag hämtade 66 i morse fick jag en smärre chock. Dressing i luftintagen. Hamburgare på halva sätet. Bröd på golvet. Maxpåse i skuffen.

Säkra källor gör gällande att den skyldige till nedskräpningen till vardags tjänstgör som hög chef på ett visst taxibolag som profilerar sig genom att ha bilar med amerikansk färgsättning.

Nu är emellertid 66 som ny efter omfattande skrubbning.

Efterverkningarna för ovanstående chef låter vänta på sig till måndagen...

Syster Yster

Jag hade en ledig helgkväll!

Nu när HG har tagit hästpassen kan jag koncentrera mig på dagarna. Det är ibland lite tungt eftersom jag inte är van det. Men jagbörjar vänja mig. Det är faktiskt ganska trevligt som omväxling att få lite ledig kvällstid.

Ikväll har jag umåtts med min syster på tu man hand eftersom hennes familj är bortrest.

Först grillade vi lax. Fantastiskt gott och enkelt att laga dessutom. Sedan tog vi en promenad på stan. Illusionen av att det var lugna gatan inföll sig så vi åkte hem och kollade på film. Passande nog valde vi illusionisten. Min syster simnade. Det är tydligen kutymatt somna när hon kollar film, man kan inte klaga på underhållningen.

Jag kan nämligen påpeka att om ni inte ännu har sett den så rekommenderar jag den varmt. Inte bara för att världens vackraste kvinna (Jessica Biel) är med i den. Utan även för att den presenterar en mycket intrikat berättelse.

När filmen var slut åkte jag till växeln för att ta en kaffe. Där fortsatte illusionen. För att påstå att det var lugna gatan var defintivt fel.

Att påstå att vi hade jobb för dubbel styrka är definitivt en underdrift. Huruvida min insats förbättrade situationen är oklart. Idag satt flaskhalsen inte i växeln, utan i att antalet bilar var starkt underrepresenterat.

Hur som helst var det en trevlig kväll. Imorgon ska syster ansa min skalp. JAg kan inte på något sätt underdriva dess behövlighet. Nu är jag nämligen betydligt mer lånhårig än jag önskar vara.

Det ständiga mysteriet

Dags att slå upp sidan 2731. Avsnittet om varför kvinnor blir sura om man gör som dom vill och lika sura om man inte gör som dom vill.

Jag ställer mig frågande till den logik som deras hjärna arbetar efter

Om det är nån som kan förklara detta får ni gärna höra av er.

Nä förresten... Jag tar tillbaka ovanstående fråga. Det är nämligen lättare att lugga en flintskallig än att få svar på den...

Suddig färgboll

Addendum till föregående inlägg.

Att spela paintball utan glasögon är något suddigt

Trodde ju att det gick att ha glasögon under masken men jag troode fel. Hade jag vetat detta hade jag givetvis monterat linser innan vi åkte. Men nu blev det ju inte så...

Därför var jag nog kanske den som stod för flest regelbrott under vårt låtsaskrig. Jag sköt helt enkelt på allt som rörde sig, huruvida detta objekt redan hade blivit träffat/oskadliggjort var för mig något oklart...

Ber om ursäkt för det inträffade, nästa gång vi spelar så ska jag se till att ha bättre sikt :)

Då ska jag även försöka fånga burken...

En dag att minnas

Gårdagen bjöd på väldigt många skratt. De flesta kom nog dock inte från honom själv utan från hans vänner.

Markus hade svensexa igår

Man kanske kan tycka att sådana här traditioner, såsom svensexor och möhippor är taskiga mot objektet i fråga. Att det handlar om att förlöjliga individen och enbart retas.

Fast jag tror inte att det egentligen är så. När Markus och Moa firar sin bröllopsdag om tio år kommer dom att gå tillbaka i minnet och i fotoalbumet. Och då kommer båda två säkerligen att minnas denna dag.

Visst var vi väl lite taskiga. Inte kanske det är så jättekul att bli iklädd klänning och gå runt på stan och ragga smink av brudar. Men han kommer säkert att minnas det.

Han kommer minnas hur vi grundlurade honom på Klubbviken. Och VI kommer minnas skräcken i hans ögon, samt den stora lättnaden när han insåg att han blivit lurad.

Idag när han vaknar kommer han att känna smärta av träffarna från paintballgevären, samt förmodligen även en viss odefinierad bultande smärta i pannloben.

Men när smärtan gått över sitter minnena kvar!

Tack för igår Markus!

Jag hoppas att det var lika roligt för dig som det var för mig...

Nu ser vi fram emot nästa minnesvärda dag!

Lillkotten 2

Fick just höra att lillkotten hade repat sig bra av hundmaten och blev igår utsläppt i det fria igen!

Skönt att känna att man varit delaktig i en räddningsaktion.

Hoppas ditt liv blir bra lillkotte!!

Regn och död

Kan ni vakna nån gång?

Alla hopplösa wordfeudare man spelar med sover ju hela dan...
Ja vill ha nåt att göra medan jag sitter här och väntar i all oändlighet på nästa körning...

Och till råga på allt är det regn i luften under den här rekordkalla sommaren.

Jo. Regnet kommer uppifrån :-)

73 fuskar och kör till Lövskär fast man inte får. Jag ids dock inte gnälla...

Det här är jag

Ännu en natt utan att kunna sova.

Jag åkte till taxi istället, som vanligt.

Jag må leva ett tragiskt liv. Men det är ju det liv jag lever. Inte så mycket man kan göra åt saken antar jag, och jag vantrivs inte med det heller. Jag har lärt mig att acceptera mitt öde.

Visst finns det dagar då jag funderar på en helomvändning. Jag vet att jag kan skriva, och tanken har slagit mig många gånger att man kanske borde ringa till nån tidning och erbjuda sina tjänster. Men det få nog vänta tills den dagen det blir ett nödvändigt ont.

Ibland känner jag mig ganska ensam. Jag har ju mitt hjärta i Karibien så det är klart att det blir lite trist ibland. Aruba ja. Jag har inte släppt det där än. Och jag kommer inte heller att göra det. Det får bli vad det blir.

Någonstans i någon himmel kanske man får en guldstjärna för att man gör det man tror på och för att man tror på en människa när alla andra säger stopp.

Jag skiter i om jag blir lurad. För hur man än vrider och vänder på myntet så finns det människor som behöver pengarna bättre än jag. Så är det bara!

Jag är den jag är. Trött, sliten, ful och gammal. Men mitt hjärta är stort!

Lillkotten

Har just sovit mig igenom en EM-final i fotboll.

Kändes aldrig som om det var nån större utmaning för de Spanska rävarna.

Sen kan man ju diskutera ett och annat domslut, men i slutändan så är Spanien värdiga EM-segrare!

Nu var det ju inte det här jag skulle blogga om

Jag vet egentligen inte vad jag ska blogga om, men jag vet att jag måste blogga, för det har ju varit väldigt lite av den varan på sistone.

Tänker inte skylla på nåt, det har helt enkelt inte blivit av bara.

Idag har jag och Susanna förhoppningsvis räddat en igelkottsunge från en för tidig hädanfärd.

Skakig och stapplande gick den omkring där på cykelvägen och försökte bli överkörd, men vi hittade en kartong som den fick ligga i och matade den med Akitas hundgodis.

Lite taskigt mot hunden kan man tycka, för det var faktiskt hon som först hittade igelkotten där den låg vid dikeskanten och tryckte. Jag tror att både hunden och kotten blev lika överraskade över mötet.

Hoppas du klarar dig lillkotten!

Om ryggsnack

Är det nåt jag hatar är det ynkryggar.

Såna där lågt stående varelser som sitter och snackar skit om sånt som dom inte har nån aning om.

Mytax har nyligen anlitat en chaufför som under flera års tid haft svåra psykiska problem, men som sakta men säkert är på väg tillbaka till livet.

Jag ger gärna människor en andra chans, och även en tredje om det förtjänar det och det gör denna chaufför.

Han var en av de absolut bästa på den tiden det begav sig, men efter diverse problem och för hårt slit gick han in i väggen.

Nu har han fått in en fot hos Mytax, och även hos en annan åkare i Sexans Taxi.

Detta för att vi tror på människor och på att dom kan komma igen!

Att det har varit en hel del strul bakåt i tiden hör till det förgångna, vi tar nya tag!

Och helt ärligt: Han är definitivt en av de chaufförer som jobbar hårdast i bolaget!

100 procent lojalitet skall belönas!

Att det finns saker att jobba med är bara en sporre för förbättring.

Så ni pissråttor som sitter och snackar skit om honom bakom hans rygg! Tänk på hur jävligt man kan ha det, och hoppas inte för mycket på att jag kommer att ge ER en andra chans om ni någonsin hamnar i problem!

För övrigt finns det nog ingen inom denna branch som är helt frisk... Då hade vi nog gjort något annat :)

Kuslig känsla

Jag har en kompis som bor i Rosvik som brukar ringa mig max en gång per år om hon vill åka taxi.

Inatt ringde hon.

Men det kusliga var att PRECIS då hon ringde passerade jag hennes hus i Rosvik efter att ha kört hem en helt annan kund.

Jag trodde givetvis först att hon hade sett min taxi från fönstret, men hon var inte hemma, hon var i Luleå!

Såna där saker kan få mig att undra över om det finns nåt sjätte sinne som kan förklara sånt här. Nåt som får henne att börja tänka på mig bara för att jag just passerade hennes hus, även om jag var fem mil därifrån, eller om det helt enkelt bara är slumpen.

Men om det är slumpen som styr så tycks den ofta vara mer precis och exakt än vad en slump borde vara.

Momentum

Det kan vända snabbt

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva följande mening.

Till hösten får flottan tillökning i form av en fransyska!

Nöden har ingen lag kanske man får säga. Känns inte som att Mytax har råd med en Mercedes just nu, och faktum är att man får rätt mycket bil för pengarna när man väljer Renault.

Hur man än vrider och vänder på det så kostar den närmare 200 tusen kronor mindre än en Mercedes, man får ändå laga ganska mycket för dom pengarna, och jag hoppas och tror att Volvo kommer att leva upp till de höga förväntnignar jag har på deras servicenivå.

Jag har inget emot att leka försökskanin. Det kan ju förvisso gå åt helvete, men det kanske lika gärna går bra.

Och man kan ju inte direkt påstå att Mytax ekonomi har varit den bästa med endast MB i flottan...

Maj månads kontokortsavräkning är dessutom den bästa hittils i bolagets historia. Bra jobbat grabbar!

Vi ska genomlida även denna kris!!

Smilfinken

Vad kul det är att vara fackpamp.

Sitta där och trycka upp sina papper i ansiktet på mig. "Det här är lagen och lagen måste följas!"

Jo. Såklart den måste. Men jag tycker inte att det är skäligt att sitta och patronisera för att jag som extremt överbelastad egenföretagare kanske råkar ha missat en liten klausul i ett 473 sidor långt kontrakt som skrevs för fyrahundra år sen när förhållandena inte RIKTIGT såg ut som dom gör idag.

Det är lätt att sitta på röven och gnälla. Men om han hade jobbat 350 timmar i månaden för att sen när lönerna har betalats få konstatera att det finns 25 kronor kvar på kontot och att man arbetat dessa 350 timmar gratis för att man inte har råd att betala sin egen lön är det kanske inte riktigt lika kul?

Torka bort ditt löjliga flin pappersskalle! Sätt dig och jobba ute på fältet så kanske du får upp ögonen för hur vår vardag som egna företagare ser ut i det här landet!

Då kommer nog även du att börja kräva förändringar i regelverket

Den vilda jakten på stenen

Filmen med samma namn som titeln på detta inlägg hade premiär 1984. Denna film har en del gemensamt med denna morgon i taxisvängen. Vissa gör nämligen vad som helst i jakten på den där guldkörningen. Den som ska rädda dom och föra dem till himmelriket.

Problemet är att denna gyllene körning är mycket mycket svår att finna, och den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Det handlar om att jaga körningar. Om att köra flera mil tom mellan olika områden för att få det man vill ha. Att till varje pris undvika den där färdtjänsten som ger 166 kronor bara för att man vill ha en skola som ger 300.

Men med den strategin kan man lika gärna få en körning som ger 57. Eller 2563 för den delen. Men det hade man ju kunnat få även utan att jaga.

Och med dagens bränslepriser i åtanke tror jag att jag väljer strategi nummer två.

Att sitta på händerna

Mörka tider

Just nu genomlider jag nog en av de värsta stunder i livet. Det finns dock ljuspunkter, har ätit en jättegod lunchsallad med min goda vän TL.

Och jag hade faktiskt tänkt köpa tårta till kontoret, då två av mina plågoandar har slutat idag, fast det hann jag inte. Har annat att tänka på.

Bråk på jobbet, bråk på verkstan, tomt i företagskassan, ingen lön den här månaden, lägenhet i kaos.

Träningsvärk i röven och huvudvärk.

Och imorgon ska min svågers mor begravas.

Inte speciellt muntert. Men det är väl som dom brukar säga, ju värre svackan är desto lättare vänder det...

Fast jag har mycket svårt att tro på det talesättet just nu.

Inga legoklossar direkt

Jag har ont i knäna. Jag har ont i röven. Jag är skitig upp till axlarna. Kläderna är svarta till oigenkännlighet. Håret är inte längre grått. Fast jag föredrar att använda för ändamålet anpassat hårfärgningsmedel. Olja och bromsdamm gör håret lite stripigt och illaluktande. Fast svart blev det ju...

Fyra timmar, sju brutna fingrar och några svordomar senare sitter dom på plats!

OK. Det kanske var fler än några svordomar, men jag lyckades tillslut.

Känslan av att faktiskt ha klarat av att byta bromsklossar själv är ganska skön. Och dessutom har jag inte nåt behov av att träna idag heller, jag har fått nog motion av att krypa omkring i hjulhusen på 66 och bända loss gamla klossar.

Egentligen är det ju inte svårt, bara man tar sig tid och ork att göra det.

Den här gången tog det fyra timmar. Nästa gång när jag vet vilka verktyg jag behöver tar det två.

Om inte däcken trilskar och vägrar lossna.

Det var detta moment som tog längst tid idag

Hotell Sexans Taxi AB

Igår kväll satte jag mig ned vid halv tiotiden för att skriva schemat för sommaren. Ett ganska snabbt jobb tänkte jag som jag alltid brukar tänka, och som vanligt drar det ut på tiden, det är trots allt en hel del som måste pusslas med.

Eftersom jag har semester den här veckan så tänkte jag att det spelar ingen större roll att nattsudda lite, så när schemat var färdigt vid tvåtiden på natten åkte jag till kontoret för lite trevligt samkväm med Anneli.

Där mötte mig en oväntad syn. I den ena soffan ligger nämligen Minicab-Johan och slappar i väntan på hemtransport. I den andra soffan ligger en synbart överförfriskad Benny J, totalt däckad och snarkar som en motorsåg.

Anneli blev glad för att jag kom dit och räddade upp situationen, sen blev jag utkommenderad att ta en körning, eftersom den som var nattjour inte orkade masa sig ut. Ekonomiskt sett bra, känslomässigt sett värre.

Fick Volvo

Den har gått ca 20.000 men den känns faktiskt märkbart mer sliten än 66 som har gått drygt 30k. Men överlag så funkar den väl hyfsat som taxi.

Det är dock inte en sån jag ska ha

För idag har jag testat en Renå. Och det verkar lovande, visst får man inte allt som en Mersa har, men för det priset som den betingar är det klart överkomligt, den har ju trots allt det viktigaste man behöver, såsom skinnklädsel, elstolar och BOSE-stereo.

Och även på garantisidan ser det intressant ut. Nu återstår bara att räkna på servicekostnad och diverse andra små detaljer, sen är den i Mytax ägo i September.

Om nu Mytax överlever så länge vill säga. Den här dagen har jag spenderat lekandes JoJo mellan Åke E och Staffan Å. Innan det här mankemanget är fullt utrett kommer jag att ha fått tanka bilen för samma enorma summa som fakturan ligger på, frågan är då om det är värt besväret...

För besvärligt kommer det att bli. En katt- och råttalek där man skyller på varandra är säkert roligt för katten och råttan. För den som agerar boll mellan de båda är det inte fullt lika roligt.

Detta kommer nog tyvärr att sluta med att ingen av de får sina pengar, i allafall inte av mig, utan från konkursförvaltaren.

Min redan idag hårt ansträngda ekonomi klarar inte av en merkostnad på drygt 20.000 bara för att nån jävla klåpare har dabbat sig och gjort saker på bilen som han inte klarade av, och som jag inte har beställt!

Det bryr sig dom stora lallarna föga om.

Saltad faktura

Förra helgen havererade luftbäljen i 68 igen, mindre än ett halvt år efter att den byttes senast. Det skall påpekas att det inte är världens lättaste jobb att byta den, och det finns bara en enda bilverkstad i stan som tar på sig att göra det, men om jobbet görs korrekt ska bäljen hålla i minst 25.000 mil

Med logikens hjälp kan man enkelt komma fram till att den bilverkstad jag anlitat för jobbet inte har gjort det korrekt, varpå dom bör stå för alla kostnader det innebär, eftersom jag har konsumentköplagen på min sida.

Den bilverkstad jag anlitat är dock av en annan åsikt, de menar på att någon annan har varit och skruvat i bäljen så att den har blivit sned och därmed gått sönder.

Bullshit

Den andra bilverkstaden vägrar byta bälj eftersom de vet att det är svårt och komplicerat och eftersom de inte kan garantera att jobbet blir bra utfört. På den första verkstan är de bara sura för att jag har anlitat en annan verkstad till vissa jobb, och det är ju inte så underligt med tanke på att de flesta andra håller halva priset på sina jobb, som dessutom utförs med minst lika god kvalitet.

Fast denna bilverkstad tror ju att de är dom enda som klarar av att skruva i en Mercedes... Jag vill inte påstå att den kvalitet de har uppvisat i detta fall är speciellt hög. Först byttes bäljen, sen byttes stötdämparen, eftersom det påstods att den hade pajat under färden till verkstaden. Rimligt men jag vill gärna se sagda stötdämpare innan de byter den och kastar bort den gamla, annars finns ju risken att man tror de bara säger så för att de inte har lyckats montera bäljen rätt, även andra gången.

För efter att man bytt stötdämparen hittade man även andra fel, och givetvis börjar man då skylla på att den andra bilverkstaden har gjort fel. Vad dom inte tycks förstå är att den andra bilverkstaden har 40 års erfarenhet av att skruva i Mercedes, vilket är avsevärt mycket mer än någon av de som arbetar på den första verkstaden kan stoltsera med.

Fast å andra sidan har ju dom en dator som talar om för dom hur dom ska göra...

Det slutade med en saltad faktura på drygt 20.000. Den blev riven och ihopknöcklad under överseende av ansvarig personal med vissa okvädesord hängandes i luften. Kanske onödligt att bli förbannad, men ibland kanske dom behöver höra det så att de fattar att det inte är så smart att bråka med en sån stor kund som jag...

Helltrain - Death is Coming

Det var ett bra tag sen jag recenserade musik i bloggen, antagligen beror detta på att jag inte riktigt har tagit mig att lyssna ordentligt på så mycket ny musik.

Fast den här skivan fastnade jag för.

Jag blev glad när jag hörde att Helltrain skulle släppa nytt material, dels för att de kommer från Luleå, men även för att det halvmelankoliska mörka men ändå pigga och energiska sound Helltrain representerar tilltalar mig starkt.

Och gillar man de två första skivorna blir man inte besviken

Det här låter verkligen som Helltrain, och det är bra. Kanske inte längre så nyskapande, men varför ska man ändra på ett koncept som funkar så bra som det här.

Det börjar med ett ryck i form av 'Juggernaut', om man slår på denna när man är halvsömnig lär man definitivt få en energikick som vida överstiger allt vad kaffe kan erbjuda!

Tredje låten, 'Mr. Cooger', låter ungefär som Helloweens gamla slagdänga 'Perfect Gentleman' fast där bröderna Törnkvist har haft tävling i vem som kan äta mest psykadelisk svamp på kortast möjliga tid.

Alla andra låtar håller också en jämnt hög kvalite utan att kvaliteten mattas av. Helt sonika ett album med starkt eftertryck!

Betyg: 4 av 5

Rockabilly

Betty skakar för Stina är i närheten. Av någon konstig anledning är hon livrädd för henne, fast enligt Hannes är det inte så konstigt. Hon är tydligen livsfarlig.

Moa och Markus bröllop ska gå i rockens tecken. Som vanligt tar jag såna saker på stort allvar, därför har jag börjat anlägga rockabillymustach.

Igår var jag på Carlings och inhandlade garderoben, jag tänker inte avslöja mitt klädval i detalj, vill inte riskera att nån kopierar mitt klockrena färgval.

Skorna kan jag avslöja

Vita Cons

Öppen skjorta, vit tischa, mörka jeans. Läderbälte. Kedjor. Uppkavlade ärmar med cigpacket instoppat. Kam i bröstfickan.

Och sist men inte minst

BRYLKRÄM!

Berg och dalbana

Efter nedförsbacke kommer uppförsbacke.

Så är det i en berg och dalbana. Och så är det i livet. När man har medgång och flyt vänder det snabbt och så gjorde det även denna gång.

Förra veckans fina känsla förbyttes idag till ångest. I fredags kväll pajade 68:ans luftbälg igen, men eftersom det var mindre än sex månader sen den byttes får vi den nya på garanti. Dock skedde det som inte får ske under den tvungna färden med trasig bälg från Alviksträsk till verkstaden. Höger stötdämpare och staget som håller den uppe pajade. De grejerna får vi inte på garanti. :/ Stötdämparen fanns i lager, men det gjorde givetvis inte staget, så nu blir bilen stående ännu en dag...

Som om inte det vore nog så började 66 varna för Airbagfel dagen före besiktningen!

Lagen om alltings jävlighet

Fast det finns även vissa ljuspunkter i tillvaron. Dagens träningspass flöt på mycket bra, och vår nya chaufför HG verkar vara en klippa som gärna accepterar telefoner, mikrovågsugnar och andra diverse attiraljer i utbyte mot lön.... Nu återstår det bara att knyta honom till sig på en halvtidsanställning, men det ska nog inte vara några större problem.

I morgon ska jag göra stan för att leta efter rockabillykläder inför sommarens stora evenemang då Moa och Markus ska gifta sig...

Och nästa vecka hoppas jag att älskade M har tid att göra håret.

BRYLKRÄM OCH MOPPEMUSTACH!!

Bra känsla

Veckan har nått sitt slut

Jag har en bra känsla i kroppen

Under den gångna veckan har jag varit på gymmet fem gånger. Två av dom har jag blivit stenhårt ansatt. Först av Johan på måndag som tycks vara besatt av bicepsdjävulens demoner. Galen och våldsam tvingar han mig att pressa armarna tills de inre muskelblödningarna når en outhärdlig nivå.

Som om inte det vore nog så bjöd torsdagens pass med Tompa på intensiv bålträning med benlyft och medicinboll så att magmusklerna i morse ville klättra ur kroppen och ligga kvar i sängen när jag med extremt stor möda lyckades kravla mig ur sängen inför söndagens morgonpass i taxin.

Men det är en skön smärta

Konditionsträningen går som en dans. Löpbandet rullar numera med relativ enkelhet i tjugo minuter och 9 km/h utan att någon extrem utmattning kan skönjas.

Vissa tycker förstås att det är trams, själva springer dom väl tre gånger så länge i kvadrupel hastighet. Jag kommer nog aldrig att nå dit, men det viktigaste är väl att man själv är nöjd med sin prestation, och att kurvan pekar uppåt?

Och det gör den definitivt!

Inte ens min extremt tjatiga dietist hade något allvarligt att invända emot under måndagens kroppsscanning. Förvisso några kilo plus, men de har kommit i form av muskler, vilket inte är av ondo.

Viss melankoli finns i horisonten. En god vän ska med stor sannolikhet flytta söderut i sommar, och det är lite trist.

Men jag är glad för hennes skull och jag hoppas att alla planer går i lås!

Sverige är långt, men ändå inte så långt att man inte kan åka och hälsa på ibland!

Jag önskar dig all lycka i framtiden vännen!!

Kreativiteten flödar

Utanför fönstret flödar vattnet

Här inne flödar musiken

Idag är en ledig dag, jag känner hur motivationen är hög! Den senaste veckans lugnare arbetstempo har medfört att jag nu är helt ikapp med pappersarbetet, och dessutom har fått lite mer ordning på lägenheten, men än är det ju mycket kvar att göra. Idag ska jag spackla färdigt i vardagsrummet!

Först är det dock dags för frukost, sen jobb, sen blir det nog en sen eftermiddagslunch med trevligt sällskap. Har för avsikt att bränna av ett träningspass också ikväll före hockeyn, som eventuellt ska överses på Lingonstigen.

Ibland är det bra med röda dagar, för då har man ingen anledning att fara ut på stan och ränna, då hinner man göra saker hemma!

Helltrain

Nya skivan från detta eminenta Luleåband är mycket stark! Tack för att ni håller uppe min motivation!

Urladdning

Med våren i antågande och strulet med Yum Yum äntligen är över för gott känner jag att motivationen så sakteliga börjar återvända.

Efter hockeymatchen åkte jag direkt till 24-7 och körde ett hårt pass.

15 minuters rask promenad i stark uppförsbacke och 5 minuters plan löpning i relativt högt tempo.

3x10 reps med hundra kilo på benpressen och 4x10 reps på knäböjaren.

Ryggdrag och bröstmaskin

Kändes jävligt skönt att få krama ut det sista ur kroppen och efteråt åkte jag till jobbet för att få min sedvanliga gonattkram!

Nu är det dags att nanna kudde, och allt talar för att jag kommer jag att sova gott!

Spontan hockey

Taximöte kl. 18. Jag åt en bulla där eftersom jag ändå skulle åka och träna efteråt.

Men

Nu blev det ju givetvis inte så. Istället hamnade jag framför teven hos Moa och Markus för att kolla hockey och nya lägenheten med ett glas vin i handen för en trevlig stund.

Dekadens och slapphet

Fast fördelen med att träna på ett dygnetruntöppet gym är ju att man inte har nåt att skylla på. Och det ska jag inte heller göra...

Efter att Sverige förhoppningsvis har demolerat Lettland är det dags för mig att demolera de extra bullkalorierna på löpbandet

Massakern i Keminmaa

Det var ganska väntat

Den schackliga kalottkampen mellan Nordfinland och Nordsverige har under de senaste åren varit en ganska ojämn historia med stor favör till de finska vikingarna. De senaste åren har intresset för brädschack minskat stadigt i Norra sverige och idag har vi nog inte mer än ett trettiotal aktiva spelare som dessutom stoltserar med en tämligen hög medelålder.

De starka spelarna finns men de flesta ligger i träda. Om vi ska kunna matcha finnarna måste dessa rävar grävas fram ur sina hål. I Finland är aktiviteten klart högre även om en nedgång kan noteras även här.

Tror det har nåt med WoW att göra. Dagens ungdom ids inte använda sin hjärna.

Årets kalottkamp är över för min del. Som vanligt presterade jag långt under min högstanivå, fortfarande pågår spelet på några bord men det är i princip klart redan nu. Finland kommer att mosa oss igen.

Men jag bjuder på den

VM-finalen i ishockey mellan Sverige och Finland kommer att sluta med blågul triumf i år. Det känns i lilltån!

En chili i röven svider

Bilprovningen. Jag säger bara suck.

Jag hade bokat två tider för en månad sen, men de var jag tvungen att boka av, eftersom jag inte hade hunnit demontera de eftermonterade Xenonlamporna som ändå hade fått en tvåa.

Så nu tänkte jag att det är bra att boka i god tid eftersom jag måste besikta före den 31:a maj.

Tydligen är det där med god tid ett högst subjektivt fall.

För det finns inga tider att tillgå förrän i Augusti!!

De enda tider jag hittade inom tidsramen var i Jokkmokk, kanske inte det mest ultimata att släpa dit två taxibilar mitt under morgonrusningen...

Om inte annat så innebär det ett ekonomiskt bortfall på flera tusen.

Jag fattar inte riktigt vad det beror på, förr har det aldrig varit några problem att få tider, och då har de ändå nyss öppnat en ny station i Luleå.

Antar att de har dragit ner på personal, kanske även dom har insett att anställda kostar så mycket i dagens Sverige att man hellre kör upp en vitlökskryddad chilifrukt i röven än att utöka personalstyrkan...

Man får väl helt enkelt åka dit och hota med ovanstående åtgärd så kanske man får komma in på en gång?

Helig förbannelse

Må du brinna i helvetet din jäkla råtta!

Jag är heligt förbannad nu...

Upprinnelsen till historien är som följer: 66:an blev påkörd i en kurva av en gubbe som tog ut svängen för mycket, han tog på sig skulden och allt var frid och fröjd. Så långt allt väl.

Sen kom problemen, för det fanns ingen riktig skadeanmälan med karbonkopia, varför min chaufför åkte till närmaste dator och skrev ut skadeanmälan på två papperskopior till båda partet. Dessa skrevs under av båda chaufförerna, händelsen redogjordes för och återigen tog gubben på sig skulden.

Sen har idioten gått och ändrat/fyllt i andra uppgifter i efterhand där han hävdar att det var taxichaufförens fel skickat in de till sitt försäkringsbolag!

Snacka om höjden av råttighet!

Och eftersom polisen inte var på plats är det ord mot ord varför försäkringsbolaget inte kan ge mig rätt... Även om det är helt uppenbart hur olycksförloppet har utspelat sig...

Vårt hopp står nu till ett vittne som såg händelsen, man honom har vi ännu inte fått tag på...

Gubben är ju dock inte så smart... Jag har ju både adress och telefonnummer så jag kanske skickar dit nån underhuggare för en trevlig fika med kaffe och bulla.

OM DET INTE ÄR FÖRSÄKRINGSBOLAGET SOM MYGLAR??

Har hört talas om liknande händelser där det var försäkringsbolaget som myglade för att få ut dubbla självrisker... Så kanske det också kan vara i det här fallet?

Men jag tror det är den där jävla gubben som försöker blåsa mig, han är säkert en frekvent syndikatkund. Synd för honom...

Kärt barn har många namn

Gröna skylten

Tretton bokstäver

Idag fick jag dock höra det roligast namnet hittils på vårt kära vin och spritmonopol.

Apoteket Röda Näsan

Apropå röda näsor. Den rinner. Det är därför jag har tid att blogga, tog nämligen ofrivillig ledighet ikväll. Irriterande är det, för just nu ligger jag bara tre papp bakom Mattias, och jag har gett mig fan på att jag ska slå honom i inkört den här månaden!

Fast än är det ju några dar kvar, och jag ska kämpa för att nå målet!

Som i Fringe

När man trodde knäppheten hade nått sin gräns blev det bara ännu mera underligt. Snart fattar man verkligen ingenting av vad som egentligen händer i den serien...

Jag börjar tro att de som skriver den inte heller fattar nåt... Dom kanske egentligen sitter inne på nåt mentalsjukhus.

Som Walther Bishop.

Stiltje

Nu har jag varit slö igen.

Eller det är iallafall vad ni tycker varje gång det går för länge mellan varje inlägg. Jag känner mig hedrad av att ni tycker Mummelbloggen är en så viktig del i ert liv att ni måste gnälla varje gång det går några dagar mellan inläggen.

Jag har inte varit slö. Jag har varit tvärtom.

Idag har jag till exempel varit på banken och fixat beloppsgränsen, jag har varit på skattemyndigheten. Beställt registeringsbevis via bolagsverket. Betalat räkningar för 170.000 kronor. Skjutsat Manuel till jobbet. Ätit lunch. Provkört en dödstråkig Renault Megane som var för liten och lätt att köra taxitafik med.

Fluktat på en Laguna istället.

Visst är det inte samma klass som en Volvo eller Mercedes, men kan man få adekvata garantier och bilen funkar till det jobb den ska klara så borde det vara ok.

Den kostar trots allt avsesvärt mycket mindre, och kunderna betalar inte mindre bara för att de får åka Renault.

Den springande punkten ligger i om verkstaden klarar av att leverera de höga krav som vi ställer, på reservdelslager, beställningshastighet, förtur o.s.v.

Kan de fixa det så tror jag på den här kärran!!

Dagen är inte slut än. Snart ska jag sätta mig och köra 9 timmar också...

Sova? Vad är det för ord?

Jättebäbisen

Han var helt galen av ilska.

Gubben som stampade in på Statoil och skrek med andan i halsen och något furiöst i blicken.

Okej, jag kanske kan köpa att parkeringen mitt utanför dörren inte var den allra mest genomtänkta, det blir så ibland, att man helt enkelt inte tänker sig för utan bara ställer sig där när man ska in och ta en snabb kaffe.

Men att agera som surgubben gjorde, att svära, skrika och börja hota med stryk är ju bara rent löjeväckande.

Barn skriker och lever om, vuxna människor kan resonera. Åldern på respektive kategori spelar mindre roll.

Jag agerade kanske som en hare, d.v.s. jag gick därifrån utan att börja diskutera. Jag känner nämligen mig själv, för mitt ibland stundtals heta temperament har ställt till det förr...

Surgubbens temperament kommer att ställa till problem för honom. Nästa gång kanske han möter nån som inte är riktigt lika tolerant för skitsnack som jag.

Bara en av tre

Villa. Volvo. Vovve.

Än är jag minsann inte gubbe!

Av de tre V:na har jag ännu bara ett. Eller två. Om man räknar vita tinningar som ett V...

För att ytterligare understryka min ungdomlighet har jag funderat på en trimsats till våfflan som ger den 252 hästar. Den officiella ursäkten är förstås att det sänker bränsleförbrukningen, men egentligen handlar det ju bara om konstgjord andning.

Ett sätt att försöka vara ungdomlig ytterligare några år.

Tills man inser att det är kört på riktigt...

Eller tills man konverterar till Sosse. Då är det dags att gräva sin egen grav.

Astrid

Har blivit med Volvo. SDT nånting, Hon heter alltså Astrid.

Det är ingen gubbil, fast det är en V70

200 hk, automat, helskinn, och en massa lullull.

Hade väl inte tänkt mig köpa en sån flådig kärra, när man ända bara ska ha den för att frakta röven med, men ett fördelaktigt pris, och gott skick gjorde saken biff.

Det är inte en av de mest bränslesnåla kärrorna som finns direkt, men med tanke på hur lite jag kör privat tycker jag inte att det är nåt att gråta blod över.

Fortfarande saknar jag min vita duva lite, men det går säkert över.

Om några år

Ingång bakvägen

Det var motljus var hans ursäkt.

Kanske ska man inte köra 240 i en korsning när man inte ser om det är rött eller grönt.

Det var rött

Det såg jag men inte han, och nu är min älskade vita duva mest troligt ett minne blott.

Intryckt dragkrok och kofångare, inte omöjligt att bakvagnen blev sned heller, med tanke på den ganska våldsamma smällen.

Som tur var fick min far bli försöksperson i ett test för 15 år sen då Folksam utprovade eftermonterade whiplashskydd i gamla bilar i skadeförebyggande syfte.

Den här gången räddade detta skydd med största sannolikhet mig från bestående men, visst känner jag mig lite öm i nacke och axlar, men enligt doktor Irina på Stadsvikens VC som jag besökte igår för att få lite kvinnlig beröring tyder inget på några skador, att jag redan är lite hjärnskadad sedan tidigare kan ju också ha betydelse, för man kan väl inte få samma fel i huvet två gånger?

Hjärnskadad

Egentligen är det ju inte så men man börjar ju undra om nåt är fel när man valde att satsa på denna branch...

Fast jag trivs ju som fisken i vattnet, det är väl det viktigaste?

Och vad framtiden har i sitt sköte vet jag inte än, men Yum Yum verkar ha stora planer för vår framtid!

Alzheimer deluxe

Omsej och Kringsej har en mellanbror.

Han heter Fipplolovitj. Fipplolovitj spelar i den högra skolan när det gäller fippel.

Igår efter att sagan om Omsej och Kringsej skulle få sitt slut, lyckades Fipplolovitj med konststycket att tappa bort simkortet ännu en gång. Efter att febrilt ha letat i både taxi och privatbil återfanns det dock hemma på Fipplolovitjs skrivbord, där det hade legat hela tiden.

Fipplolovitj hade i stressen vid sin passtart tagit med sig fel simkortskuvert och innan detta uppdagades hade paniken hunnit nå tämligen höga nivåer.

MEN NU.

Nu ska väl sagan om det självgående simkortet ändå vara slut.

Sagan om Fipplolovitjs eskalerande alzheimer går dock vidare. Igår glömde han sin telefon på lunchrestaurangen och idag glömde han bilen på bilverkstaden...

Denna saga är nog inte slut än...

Sagan om det självgående simkortet

Det var en gång två ryskfinska bröder som hette Omsej och Kringsej. Ibland brukade de även kallas för Omi och Kring för enkelhetens skull. Trots att Omsej var ganska mycket äldre än Kringsej så umgicks de ganska mycket med varandra. Enligt deras föräldrar Tjorven och Jena kunde det bero på att Omsej och Kringsej inte var riktigt som andra barn. Det handlade inte om asocialitet utan snarare om socialt umgänge utanför de fördefinierade gränserna av det normala.

Omsej och Kringsej hade en bra uppväxt på den ryskfinska landsbygden och när de blev gamla nog flyttade de in till den stora staden för att söka lyckan som taxichaufförer, eftersom de hade en fallenhet för det sociala livet.

Det fanns emellertid ett litet problem för Omsej och Kringsej då deras lantliga uppväxt innebar total avsaknad av elektronisk utrustning och därför hade lite svårt för att förstå sig på den, för de flesta andra, så självklara moderna utrustningen som är vardagsmat i dagens samhälle, som till exempel datorer och mobiltelefoner.

Omsej och Kringsej hade dock tur, för deras chef var en mycket förståndig och förstående man som gjorde sitt bästa för att hjälpa dem med alla problem som uppstod.

En dag var Kringsej ute och körde taxi då plötsligt bilens kortterminal började krångla. Eftersom Kringsej inte var van att tänka själv ringde han sin chef som givetvis bistod med all upptänklig hjälp som fanns. Denna gång gick det dock inte att avhjälpa problemet på ett enkelt sätt eftersom det var terminalens simkort som gått sönder. Chefen beställde givetvis ett nytt kort och där kunde denna historia ha fått sitt slut men då kom Omsej in i bilden.

Chefen gav nämligen det nya simkortet till Omsej som inte riktigt visste vad han skulle göra med det.  Han lyckades sätta in kortet i terminalen, men han kastade bort alla viktiga uppgifter, som t.ex.  pinkoden, som hade varit självklart att spara för vilken mediatränad person som helst.

Detta ledde till nya problem och någonstans under felsökningsprocessen råkade det fallerande simkortet hamna i en annan av chefens taxibilar där det av någon anledning började fungera. Detta kan ha berott på att den andra bilen kördes av personer med större fallenhet för tekniska prylar.

Dock beställde ju chefen ännu ett kort till Omsej och Kringsejs bil, och då det aktiverades slutade kortet i den andra bilen att fungera eftersom båda korten var knutna till samma abonnemang. Då chefen inte hade fått vetskap om detta problem beställde han ett nytt kort till den andra bilen och då slutade det givetvis återigen att fungera i Omsej och Kringsejs bil...

Efter många turer är dock problemet numera löst och så var sagan slut.

Kanske... :-)

Om personliga påhopp

Jag vill förtydliga mig.

Det här är min personliga blogg. I den skriver jag om det som kommer upp i min skalle. Ofta är jag less, trött och irriterad på saker. Därför kan det ibland hända att det jag skriver kanske kan klämma någon öm tå.

Jag skriver vad jag känner och har så alltid gjort, och jag beklagar om någon kommit i kläm.

Att jag dessutom har skrivit en del olämpliga saker på Facebook är olyckligt, då det kan läsas av ganska många och misstolkas av lika många. Bloggen är ju ändå ett val man gör, om man vill läsa den eller inte.


Det är inte frågan om någon ironi. Jag menar allt jag skriver, men några personliga påhopp är det inte frågan om, finns det sådana problem tar jag dom mellan fyra ögon.

Men som sagt, att en och annan öm tå kan klämmas är jag medveten om och jag tänker inte be om ursäkt, för jag är den jag är, jag skriver det jag skriver, och jag står för mina ord!

Jag är chef, en chef ska inte vara kompis med sina anställda, även om det kanske inte heller är meningen att man ska vara bittra fiender...

Jag vill poängtera att jag är nöjd, med det jobb alla som arbetar för Mytax AB presterar, för annars hade de inte varit anställda...

Att jag ibland spyr galla beror nog på att man i den här branschen måste vända på varje krona, så när det hela tiden ständigt kommer oförutsedda utgifter blir man ibland spyless.

Jag gör allt för att hålla firman på fötter, även om det ibland kan kännas lönlöst. Detta gör jag för att jag till varje pris vill undvika att behöva ställa någon på bar backe.

Det företag jag och min kollega driver sätter trots allt mat på bordet åt ganska många, detta skall fortgå, och förhoppningsvis ska företaget i framtiden kunna försörja ännu fler.

Att man vill få företaget att växa handlar nog mest om att jaga ständiga utmaningar och nya mål. Jag när knappast några drömmar om ekonomiskt oberoende, i så fall hade jag säkerligen valt en bransch med bättre framtidsutsikter och större utvecklingspotential.

Som färdigutbildad civilingenjör med dubbla examen hade jag väl inte planerat att driva en taxifirma, och i mångt och mycket kanske jag är predestinerad för något större.

Men det får man ta när den dagen kommer, för närvarande handlar allt om nuet.

Och nuet är Mytax AB!

Vi kommer aldrig att sälja, några garantier för firmans fortlevnad kan dock inte ges. Med ständigt eskalerande kostnader är det osäkert hur det kommer att gå, och jag tänker inte måla upp någon skönhetsbild.

Det är tungt, men vi kämpar!!